Poetica

Pennor i drivor
papper som hånskrattar
orden dansar utom räckhåll
psykedeliska meningar
som ingen annan fattar

Sånger i evighet
om dig och din andedräkt
Sundbyberg och ungdomsfylla
en förlorad tid
som var perfekt

Liten parfymflaska
med en trasig tragisk ros
och moln som jagar varann
en doft av ett liv
som flög sin kos

Bläck som torkat
på en knottrig gammal tapet
vi visste allt om alla
där vi fanns
i hemlighet

Är du ett gem
en guldfärgad liten metall
som verkar hålla ihop mitt liv
överglänser mig
i alla fall

Slitna sulor
gnisslar mot sporthallsgolv
intensiteten slår gnistor
där i dina ögon
slår klockan tolv

Trollkonst slog fel
min förälskelse centrifugeras
och din slog slint från början
mina hjärtslag
intensifieras

Vi var allt
som aldrig nånsin hände
regnbågens förlorade färg
och jag tror aldrig
att lyckan vände

© Jonna Carlsson

The sun was mirrored in the sea
and beyond the sea was home
but there are many nautical miles
with sky-blue waves and snowy foam

I am not an old school sailor
but I can read the stars
and so they guide me on my way
 back to where my folks are

Every cloud has a silver lining
and though the wind is tough
it makes my boat a little faster
and my folks have waited long enough

I dream of future love and beauty
of future daughter and son
for my back is bent beneath its load
and my memories are gone

But at the evening sun is glowing
I drink beer and watch it shine
cause even when the sea is roaring
a sailor may dream sometimes

© Jonna Carlsson

Dammkornen singlar i luften

molnen hopas i himmelen

alltihop grumlar mina tankar

om jag bara var så säker igen

 
Känslor gör mig förvirrad

och jag ser sällan klart

men när det väl händer

känns det så underbart
 

Som när en av solens strålar

tränger igenom molnen

föser undan dammkornen

då blir jag säker igen

 
Efter regn kommer sol

efter tårar kommer skratt

jag skymtar dig i ögonvrån

och drömmer om dig inatt

© Jonna Carlsson

Svart som natten
fuskläder spänner över ditt skinn
vin och vatten
förnuftet gick ut och sanningen in

Vi delade allt
tårar och skratt och hopplöst hår
sött och salt
och vinet som blev över från igår

Tok och klok
fick vi från tanken Nicknames ’R us
en sliten bok
och Elvis som sjöng I love you because

Lögner i dagsljus
blev ondsinta drömmar om natten
ett doftljus
som doftar av alla de mörka skratten

En vodkashot
och sådär tio kom-ikapp-cider utöver det
gjorde natten kort
och vi förlorade så våra själar i salighet

En liten låda
med alla våra hemligheter i förvar
vi vet båda
vad natten gömmer till sitt försvar

Så stjärnklar
en himmel så blå som havet igår
och den har
hela den värld som en gång var vår


© Jonna Carlsson

Jag tillhör inte de där
som tror, känner och vet
jag är den där
som gör allting till en hemlighet
mitt hjärta brister
av allt som aldrig händer
och en jävla lycka
som aldrig nånsin vänder
jag gick vilse
mitt i mörka natten
för jag orkade inte
höra de menande skratten
jag tappade bort
någon del av mig själv där
och du lämnade
en bit av dig själv här
den sitter i mitt hjärta
hård och fast som sten
jag vill slita ut den
och krossa mina revben
jag ska smula
sönder hjärtat i små smulor
sen ska jag
fylla själen med blykulor
ge mig något
med hög alkoholprocent
så att jag kan glömma
det där som aldrig riktigt hänt
Jag trodde på oss
som om det nånsin var viktigt
och vi varar för alltid
men inte på riktigt

© Jonna Carlsson

Djupblåa speglar med snövitt skum
med skepp från en svunnen era
svanformat segel ur tid och rum
strandkanter dväljs i en ö av lera

Havet som lockar, förför och förtär
med silverglänsande fiskfjäll
och solen den lyser allt starkare här
innan dagen bräcker mot kväll

I söder sträcks havet oändligt ut
mot länder som inte talar som vi
dit stjärnor blickar vid himlens slut
när nattens mörker tar vid

Fastlandet breder ut sig för den
som vänder sin blick emot nord
där vinden vandrar på heden
under molnen, utan ett ord

Österut dväljs de klippiga öar
med hamnar av hårdaste sten
där högvattnet bidar sin tid i sjöar
och luften är klar och ren

Åt väster styr solen sin vandrande bana
och fåglar sig glädjer åt värme och ljus
men solens dagar är aldrig likadana
och varje kväll sjunker den i ett rus

Svärdsliljor vita och blå förgätmigej
sig bugar för vindarnas framfart
måsarna skriker och väsnas för mig
i landet där morgonen gryr kristallklart

© Jonna Carlsson

Egentligen är jag för dum
för TV-spel
och Mowgli dör
för att jag gör fel

Egentligen är jag för dum
för vänner
jag är så rädd
för alla jag känner

Egentligen är jag för dum
för drömmar
där allting är vackert
syr jag in sömmar

Egentligen är jag för dum
för dig
varför älska någon
som inte älskar mig

Egentligen är jag för dum
för allt
men det är för att jag
saknar dig tusenfalt

(Jag ska skapa en himmel
som rymmer oss två)

© Jonna Carlsson

Investera inte i känslor
de är inte som du och jag

vi är inte olika
bara du
jag är helt överens

och känslor är inte som vi
de är olika
lika oense
okapabla att samarbeta
de är inte som du och jag
vi tyckte lika
och det tycker jag fortfarande

vi är inte olika
vi är en länk
sammankopplade i meningslösa ord
som aldrig kommer på pränt
som aldrig når från hjärnan
till fingrarna
till pennspetsen
och vidare till papperet
bläck är förgängligt
men det är tankar också

jag minns aldrig varför
eller hur
det är tanken som räknas
men varför lita på något så flyktigt

vi är ord i en kedja
överens och inte olika
du blev
och jag gick vilse

© Jonna Carlsson

Jag vill ha den där känslan
av sommarslitna jeans
gröna blad och blåa hav
och musik som alla minns

Hår som bleks av sol och salt
trassligt uppsatt i en svans
hettande bränna om kvällarna
och kanske lite bryggdans

En kall cider ute på bryggan
bli knuffad i sjön fullt påklädd
treva i blindo i mörker
utan att någonsin vara rädd

Höra en båtmotor runt udden
skratta hysteriskt i telefon
spela spel från ingenstans
och förtränga mina studielån

Jag vill vara ansvarslös
kär och dum och glad och full
springa genom ösregn
och skratta när jag halkar kull

Skriksjunga med mina vänner
snubbla på en trottoarkant
skratta åt absolut ingenting
för vi vet att imorgon är ingenting sant

Jag vill sitta på en stenhäll
intill en gammal, sliten träbrygga
med älskat folk i närheten
som svär och slår efter nån mygga

Jag vill vara så jobbigt lycklig
att stjärnorna verkar bleka
med sommarslitna jeans
och solblekt hår i en vrakeka

© Jonna Carlsson

Jag vill spela huvudrollen i din film
inte för en dag
inte för ett tag
utan för resten av för alltid
men tankar försvårar processen
jag grubblar sönder mig själv
istället för att göra nåt konstruktivt
det är därför såna som jag
alltid förlorar
aldrig hittar sin plats i solen
därför ristar jag ord i en evighet
med hopp om att slutligen hitta rätt
rädda mig
från mig

© Jonna Carlsson

Lampan kastar ett milt sken
på min mönstrade filt
jag hör vinden vina
och tänker tredje gången gillt

Första gången var underbar
andra såg du inte mig
den tredje har inte inträffat
och jag börjar sakna dig

Hur du började prata med mig
när vi gick genom natten
musiken som vi diskuterade
och de ändlösa skratten

Din axel mot min där i sängen
ditt sätt att le
en berusande känsla av alkohol
och ditt sätt att le

När vi satt jeans mot leggings
ditt ben mot mitt
rusiga av drinkar och musiken
beredda att falla fritt

Du snubblade över din tröskel
och föll in i mitt skratt
sen höll du i mig alldeles för hårt
och log mot mig där jag satt

Dina armar runt om min rygg
din hand mot min arm
natten som frös mig förfärande kall
blev förtrollande varm

Två ögonpar i dans den kvällen
två leenden i harmoni
två sångröster som kanske
inte var så vackra som vi

För visst var vi vackra den kvällen
i leggings och jeans
mitt smink och ditt leende
och hjärtan som vinns

Allt det där förföljer mig
jag kan inte sluta tänka på dig
jag undrar om du nånsin tänker på mig
om du föll för mig som jag föll för dig
den kvällen

© Jonna Carlsson

Du och jag hör till dom där
som aldrig hittar hem
vi är de som famlar blint
i det skarpa gryningsljuset

du och jag var menade att hända
bara inte tillsammans
inte samtidigt

en dans och ett bortglömt andetag
vi blir aldrig mer än ord på ett papper
och ett borttappat ögonblick

om jag nånsin skulle falla
skulle det vara för någon som dig
men jag har fallit flera tusen meter nu
och du har inte fångat mig

vi är en sönderspelad sommarlåt
om kärlek som egentligen inte var kärlek
och bortglömda andetag

du ler i natten som ingen annan ler
och när du ler viker sig mina knän
jag behöver något som bär mig bättre än mina ben

vi var en sommar och bortblåsta löv
och vi virvlade vilse nånstans på vägen
för att hamna i den jävligaste stormen någonsin
där vi aldrig hittar tillbaka

vi var stjärnorna som slocknade i natten
löven som blåste åt olika håll
och ett bortglömt andetag

© Jonna Carlsson

Om du aldrig trodde
på älvor och skratt
vem gav du då kärlek
i barndomens natt?

Sagan om Peter Pan
som varje barn har känt
jag hoppas även nu
att den faktiskt har hänt

Jag tittar efter skuggor
på väggarna ibland
sedan kommer så John Blund
och tar mig varligt i sin famn

Sök efter mig i drömmen
i den mörka efterdyningen
vid andra stjärnan till höger
och så rakt in i gryningen

© Jonna Carlsson

Bruna lockar
varma ögon med mjuk blick
klarvita tänder
en ängel i oskick

Du är aldrig lagom
inte någon som följer strömmen
du bryter dig
till och med ut ur drömmen

jag är väl sån
fastnar för hårt och för lätt
för vackra ögon
som gör allting rätt

men tusen ord
och tusen till efter det
förklarar inte
min välborgade lilla hemlighet

nedsläppt från himlen
Gud orkade väl inte med dig
så gjorde han livet
till ett helvete för mig

förälskelse är
bara ett ord som är utklätt
jävligt svårt
och blir aldrig nånsin rätt

jag är ingen ängel
jag är faktiskt högst ordinär
kanske är det därför
du inte vet nåt om det här

men människan
känner mycket starkare än Gud
fan,
allt jag tänker på
är du och jag
hud mot hud

© Jonna Carlsson

Alla skulle vi rita färgskalor
som porträtt av varandra
du ritade en gråskala
med olika nyanser av svart och vitt

Du ritade mig i olika färger
i många nyanser av grått
jag ritade dig som regnbågen
med alla himmelens färger

Men himmelens färger tog slut
och jordens färger räckte inte till
stjärnornas glans och månens sken
var det närmaste jag kom

I alla universums färger
med glans och sken däröver
blev du den vackraste teckning
som aldrig borde få kallas teckning

Ett mästerverk i amatörformat
som överträffar Mona-Lisa
en skönhet som vi aldrig kan nå
aldrig ens se vidden av

Universum är inte tillräckligt stort
och himmelen inte tillräckligt blå
molnen är inte ens vita
och vinden är aldrig färglös

Du ändrade själva elementen
som is kändes mitt blod
medan hjärtat brann av en osläckbar eld
och mina grundvalar raserades

Men någon med himmelens alla färger
med månens sken och stjärnors glans
kan inte älska en person som bara
finns i olika nyanser av grått

© Jonna Carlsson

Ögon överallt
tittar så förebrående
jag söker ett par
lite mer förstående

Svart kyla
från tavlor och blad
alla mönstrande blickar
i en liten stad

Där kullerstenar
möter nylagd asfalt
i någon slags halvsanning
nästan överallt

Stegar klättrar till himlen
små mysiga butiker på rad
slitna smala trottoarer
i en liten stad

Där människor pratar
om nästan ingenting
och skvaller är detsamma
som sanning

Jag har musik i öronen
och en mössa över trassligt hår
och jag ska gå ner
några kilo i år

Kanske någon högst ordinär
med ett stänk av identitet
man blir så ensam
när man har en hemlighet

Jag ska stjäla en stege
och vända blad
jag ska sudda ut stjärnorna
i en liten stad

© Jonna Carlsson