Havslivet

Jag lovade för ett tag sen att jag skulle förklara varför båtlivet är så fantastiskt, och varför jag tycker så mycket om det. Man kanske tycker att det verkar ingenting - om man inte har levt det livet nån gång. Man kanske har provat på det, och avskyr det. För om man är den sortens människa, då finns det mycket att avsky. Frånvaron av dusch, vanlig toalett (såvida man inte ligger i gästhamnar), begränsad tillgång till el (man kan inte använda TV/dator särskilt mycket), mygg, fiskmåsar, sjögräs och småfisk. För att inte tala om bristen på ensamma stunder. För de existerar inte. Jag har levt båtliv sen jag var tre månader gammal, och det är den sista delen av mitt liv som jag skulle ge upp. Jag avgudar det. Att det kan vara så stort att leva så enkelt.

Jag kan inleda med att presentera Båtfamiljen:
Jönsson/Carlsson: Nej, det är inte för att jag räknar mig själv där (i alla fall inte enbart därför), Monica heter faktiskt Carlsson. Eftersom Micke inte ska gifta sig förrän han hittar den rätta. Jönsson/Carlsson-familjen består av:
Monica: Som är adoptivmamma till mig. Hon lagar mat som smakar underbart och räcker till helt regemente (jag vet - jag äter den ofta). Hon har ett hjärta av guld och en tunga av titan och det går inte att inte tycka om henne.
Micke: Kan vara det största ärkepuckot som existerar (vilket till stor del beror på att han kallar mig rikspucko så fort han får chansen). Han är väl officiellt sett Monicas gubbe, men inofficiellt är han egentligen hennes fjärde unge. Han lider av starkt kepsberoende och tröttnar aldrig på vidriga jakthistorier.
Sofia: Nu är jag formell, för tösen har aldrig hetat annat än Fian i sjöfolksmun. Det tog pappa ca 10 år att få kläm på vem som var Fian och vem som var Sara, trots att de inte är lika. Fian har ett humör av Guds nåde, och det finns ingen som kan bli så kolsvart i blicken. Skulle vara lillebror, då. Hon polar dessutom med min kusin!
Sara: Om Micke inofficiellt är Monicas fjärde unge, så är Sara inofficiellt min lillasyster. Jag har släpat på henne, land och rike runt (snudd på i alla fall), sen hon var en liten skit. Hon är fortfarande en liten skit, men den bästa av alla små skitar! Jämnast i humöret av alla syskonen (brås på mig) och vi har alla tiders sämsta humor tillsammans!
Simon: Här har vi en till som kan bli kolsvart i blicken när han blir ilsk. Vilket han inte blir riktigt lika ofta nu för tiden, han har lugnat sig lite. Han har blivit lite gosigare också, så han är krambjörn nummer 1! Massa dumma påhitt i huvudet på den ungen!

Lundgren:
Mattias: Gotlänningen med Sveriges absolut skönaste dialekt! Har en tendens att klanta sig, vilket han får lov att bjuda på (det finns inte mycket att välja på!). Han har kapsejsat med en optimistjolle (eller är det pessimist? Fråga Stickan!) ute vid Ivön, precis när jag kommer puttrande med min Ryds tumlare, så jag kunde bogsera tillbaka honom till Tromtö. På grund av detta fick han en t-shirt; Räddad av en Ryds Tumlare.
Louise: Är absolut tacksammast att slänga i vattnet! Tillräckligt stor för att inte gråta, tillräckligt svag för att inte kunna hämnas! Är mitt kelobjekt nummer 2, tillika en av de absolut gulligaste tjejer som finns (och med härligt dålig humor!).
Alice: Simons lilla kumpan i mångt och mycket. Sveriges sötaste busfrö som man ibland får tvångshålla om man ska lyckas få en kram. Har ärvt en del av sin pappas klantighet, genom att ränna in i målstolpar och annat dumt!

Jönsson: Det är väääldigt många Jönsson, jag kan ju bara passa på att förvarna om det. Och denna Jönssonfamiljen är släkt med nästa Jönssonfamilj.
Ronny: Kan vara en av de mest kluriga människor jag nånsin träffat. Väldigt ofta händer det som så att Ronny säger nånting, och det låter halvironiskt, men ändå inte och vi vet inte vad vi ska tro. Men Ronny fnissar gott och vi andra kliar oss i huvudet. Så antingen är han intelligent, eller också är vi andra korkade.
Kate: Det vandrande filmbiblioteket. När vi har grillat på kvällen och det börjar luta åt solnedgång, då kan man plötsligt se sig omkring och inse att Kate (och ofta Monica) saknas. Då är det filmtajm nere i Mirage, och social kan man vara efteråt!
Tobias: Nu blev det formellt igen! Tobbe, såklart. När han var mindre pratade han så mycket att jag fick skavsår i öronen emellanåt. Han pratar ungefär lika mycket nu, men har dessutom lagt sig till med vanan att rufsa mig i huvudet, samt hånskratta åt min ringa längd. Jag överväger att kapa hans ben vid knäna nån gång när han sover.
Elin: Är liiite tystare än sin storebror, men med liknande tendenser! Det vill säga, tetas med mig och vara mycket längre än mig. Är egentligen en väldigt smart unge, men har mina tvivel sen hon sa att suddigummin var gjorda av mosade spindlar, eller nåt i den stilen.

Jönsson: Jag sa ju det!
Stefan: Eller tja, jag tror i alla fall att han heter Stefan! Det allmänna tilltalsnamnet är Stickan, och jag har aldrig hört någon säga nåt annat. Han är bror till Ronny och kvick i truten, för det mesta. Vet när vi låg på Tjärö, Dennis kom och frågade var Ingela var, och Stickan svarade; "Hon är i Backaryd och plockar höns!" Vilket vi fick tolka som Stickan-version av "Jag vet inte"!
Ingela: Är en hästmänniska, ack och ve, men en av de där som går att tycka om ändå! Första sommaren de hade båt skrattade vi åt Ingela, för hon skrattade så mycket åt Dennis; "Han tror att han kan ta på sig rena kläder varenda dag!"
Dennis: Är än så länge Mästaren på att göra rökringar, och när han snackar är han så lik Stickan att det är läskigt. Han är också lika kryptisk som sin farbror emellanåt! 
Caroline: Eller Carro, då. Hon är alltigenom knäpp, glad och rolig, och det finns inte en chans att inte skratta åt henne. Detta är ytterligare en fasligt lång människa (jag tenderar att se ut som en hob i det här sällskapet), som dessutom mobbar mig ständigt för att jag trodde att "Ptroo" uttalas som det stavas...

Det är väl Båtfamiljen i grund och botten. Mamma och pappa känns lite överflödigt att presentera, de nämns för jämnan i alla fall! Sen finns det självklart folk som kommer och går, dyker upp hit och dit, hotar med att de ska gifta sig med en och så vidare.

Inser att jag får nog göra Båtlivet till en följetong, helt enkelt! Det här krävde lite mer (tid, plats, tankeverksamhet) än jag trodde. Men håll till godo, fortsättning följer.