Poetica

Om Gud steg ner och frågade efter ett hjärta
skulle du då kunna ge honom ditt?
Om motkravet var att du aldrig får älska
bli kär och hudlös och falla fritt

Jag tror att jag kan ge bort mitt hjärta
för det bankar så ensamt ibland
och de gånger jag låter det dansa
knäcker jag det på löpande band

Jag vill räkna alla himmelens stjärnor
för att alla en gång ska bli sedda
jag har ett hjärta som gråter över de
som blinkar för svagt och är rädda

Min själ kan va’ fylld utav bly då och då
och det finns inte uns av hopp
men när hjärtat väl vågar sola i glansen
bryts vartenda ben i min kropp

För jag kan inte bära tyngden av lyckan
mina muskler har sakta förtvinat
och alla de skratt som en gång ljöd här
kom från den källa som sinat

Om Gud steg ner och bad om ett hjärta
vågar jag inte erbjuda mitt
för det är skamfilat, trasigt och lappat
och jag kan aldrig mer falla fritt

Jag försökte förut och jag lärde mig nåt
att fritt fall är inte för alla
för människor som går sönder som jag
blir för rädda för att våga falla

Gud bad om mitt hjärta och jag skrattade
log genom tårar åt hans ord
för varför skulle han välja ett slitet hjärta
från någon så trasig inombords?

© Jonna Carlsson