En hjältes död
Om jag var dömd till undergång
blev det saga sen en gång?
Ett epos om min hjältebragd
ska smyckas ut i skön smaragd
om runor ristas i mitt öde
sörj då gammal klokskaps öde
som brutalt har huggits av
för att läggas i evig grav
till jorden störtas om i eld
och bryter ut i skuggans däld
då visdom föds på nytt igen
och vi bugar inför fienden
den siste i förruttnat land
som svikits utav dödens hand
Må frihet bringa oss på fall
trots den röst som är vårt kall
glöm den fred vi hade förr
idag står kriget vid vår dörr
väntar ut vårt självförsvar
och vapen vi har i förvar
Och fångar tog dom i överflöd
vårt svallande hjältemod blev vår död
vi går nu mot snaran med mod i barm
och lyssnar till krigets ständiga larm
Så hjältedöden nekas vi
till följd av grymt förräderi
bland förfäder vi borde vila
inte jagas av ett moln av pilar
på väg mot galge och nedrig död
som kväver lusten i krigets glöd
Vi ser på varann i samförstånd
vi som drog ut i krig en gång
nu väntar döden någonstans
och vi är bortom flykt och chans
Vi trampar fram med stolta steg
och sången dog när folket teg
som hjältar gick vi i all hast
fram mot snaran fast hjärtat brast
vi går mot död och undergång
att hyllas i en sång en gång
När folk av framtid sjunger böner
om krig som var och hjältars söner
i döden lever vi för alltid
som fria andar av gammal strid
Nu äras vi i evighet
fast hjärtan brast i hemlighet
© Jonna Carlsson
