Poetica

Jag kopplar strypgrepp på mitt inre
dricker mer och darrar mindre
och när du drar med mig i dans
glömmer jag alla de tvivel som fanns

Vi dansar oss svettiga nära varann
vi gör det förbjudna för att vi kan
mina skinntajta jeans under dina händer
och ditt leende dränker en tanke i sänder

Våra vänner skrattar i samförstånd
och musiken låter som nåt ur James Bond
så när du drar mig intill dig och viskar tyst
med samma läppar som jag har kysst

Då tar jag ett steg i den riktning du vill
men darrar lite och stannar till
du ser på mig utan att le igen
och jag fortsätter med dig längs vägen

Alla ord om hur klumpig jag kände mig
hur liten jag var när jag stod jämte dig
de blir bara ordspråk och några klichéer
för jag har inte än några egna idéer

Din hud var så len under mina händer
din begynnande skäggstubb och vita tänder
och jag följde dig genom den väg vi valt
och slutade hett det som började svalt

Efteråt log du och somnade stilla
medan jag kände så mycket att jag mådde illa
jag draperade lakanet runt om mig
och satte mig sedan en bit ifrån dig

Jag såg på dig när du sov som ett barn
du var flera år fyllda men än likadan
vi hade pratat bort större delen av helgen
och räknat ner tiden till denna kvällen

Jag böjde mig framåt och kysste din kind
och tänkte på sången om Cecilia Lind
kände hon så, och gick hon hela vägen?
jag fann mina kläder, lätt förlägen

Drog på mig jeansen och tunikan igen
och satte mig jämte båten på bryggkanten
när solen steg upp och havet stod i brand
satte du dig jämte och tog min hand

Vi delade inte så många ord sedan
medvetna om att det var söndag redan
du packade dina saker och åkte hem
och var plötsligt många mil bort igen

Du i din skjorta och med charmiga ord
våra fåniga skämt som ingen annan förstod
mina skinntajta jeans och mitt flytande mod
när vi var hud mot hud och blod mot blod

Visst stöter jag fortfarande på dig ibland
jag har kramat dig, skrattat och skakat din hand
vi var en helg, en natt och en gång
och vi gjorde allt som de sjunger om

© Jonna Carlsson