Vi har älskat varann nästan överallt
Vi går sakta hemåt i fylla och villa
du leder cykeln med en hand
den andra hindrar mig från att trilla
och jag minns att vi brukade älska varann
Du är tyst, irriterad och sur på mig
och jag vet inte vad felet är
jag har gjort nånting som har retat dig
och orsakat tystnaden här
Försiktigt frågar jag dig vad som är fel
och blicken är svartare än natten
hur kan du vara den som gjorde mig hel
genom världens djupaste vatten
Du muttrar surt något långsamt till svar
och när jag säger att jag inte hör
skriker du tills ingen vrede finns kvar
som du aldrig annars gör
Du kan dra åt helvete och du kan stanna där
jag vet inte vad jag tänkte på
den dag jag föll för dig och blev kär
men jag var någon annan då
Orden sved och mina ögon började tåras
du såg det och skrattade långsamt
Varför skulle bara mitt hjärta såras
när våra kan krossas precis likadant?
Jag fann mina ord som jag inte menade
och skrek att jag var trött på dig
fint, sa du, satt upp på cykeln och genade
över parken där du älskat mig
Nu är klockan närmare tre på natten
men jag klarar inte av att gå hem
så jag vandrar runt till ljudet av skratten
från folk som går ifrån puben
Jag ser salladsbaren där vi möttes en gång
smyckesaffärn där du köpte mitt halsband
jag låter mobilen spela vår sång
när jag går genom stan där vi var kära ibland
Parken där du kysste mig första gången
och Subwaymacka med skagenröra
jag sjunger långsamt med i sången
som jag egentligen inte orkar höra
Gatan där du slog en kille som slog din vän
jag ser blodet på kullerstenen
jag färdas bakåt i tiden igen
och plötsligt känns det så längesen
Vi svor åt varandra ikväll, du och jag
sa ord som vi aldrig har sagt förut
men jag vet att det kommer en morgondag
för jag tror inte att vi är slut
Vi har en historia med djupa rötter
byggd på kullersten och asfalt
hela staden bär spår efter våra fötter
för vi har älskat varann nästan överallt
Det kommer en morgon med gröna blad
när musiken är lycklig igen
när vi älskar varann överallt i en stad
som aldrig gör slut med historien
© Jonna Carlsson