Dag 39, idiotiska förkylning och American Pie 2
Har nyss kollat på American Pie 2... Dom är så störda ;P haha.
Sitter och försöker bita fast febertermometern i munnen, samtidigt som jag andas genom munnen. Näsan is letting me down. Svikeri på högsta nivå.
Kollade i spegeln för en stund sen, jag har såndär gulvitdaskig, läskig, sjuklingshud.
Eller så är jag bara paranoid. Ni skulle bara veta, jag kan bli en riktig dramaqueen ibland.
Jag hatar att vara förkyld.
Oops, nu flög termometern ner på golvet.
Uuusch, tungt idag. Riktigt jävla segt, faktiskt. Imorgon ska jag nog ta en tablett innan jag går till skolan, se om det kan hjälpa lite, kanske. För idag satt jag nästan och sov i lärarrummet på rasterna, och då är det fan inte roligt. Men vilket rabalder det blev för att jag hade glasögon^^ Alla hade en kommentar om det. Suck.
Började med att förhöra Niclas på hans engelskaläxa, vilket gick jättebra. Sen in till 3-4:an ett kort stund, innan jag gick bort till förskolan för att vara med när dom sköljde med flour, så det har jag också gjort idag :P
Sen var det dags för matte i 5-6:an. Nu är jag nästan alltid i grön, men därinne är ju Carina själv, medans Maria OCH Marianne är i blå. Så, tja... Hälpte Jonathan, som tvivlar lite på mig ibland^^ Lalle satt och sörjde att hennes gummiplupp inte lät sådär ploppande som Olivers gjorde. Oliver vinkade på mig, men när jag kom bort till honom så kunde han ju för tusan det han höll på att räkna. Kollade när han räknade 2 tal (han räknar mkt fortare än jag nånsin gjort/kommer att göra), och det gick bra, så jag började min rundvandring.
"Neeje, stå här nu!" Morrade han. Men suck! Slängde en blick runt i klassrummet, men ingen behövde hjälp. Då kunde jag ju lika gärna stå där och häcka. Efter en stund räckte Izabella upp handen, så jag tog ett steg ditåt.
"Men Jonna, nej, stanna!" Hispade Oliver, samtidigt som han försökte räkna på sitt tal.
"Men du, det är andra som behöver hjälp!" Svarade jag.
"Men jag skiter väl i dom!" Sa han storögt.
"Du kanske, men det gör inte jag", sa jag och smet bort till Izabella. Knappt hade jag hjälpt henne och Evve förrän Oliver "röt";
"JONNA!" Han vinkade ilsket. Ojdå, det hade dykt upp ett tal som han inte visste hur han skulle räkna ut^^ Tyvärr visste inte jag det heller^^
"Fråga Carina", sa jag, efter att ha funderat på det en stund, vände och vred, men kom ingenstans.
"Men Jonna!" Protesterade han.
"Men jag kan ju inte!" Herregud, hej separationsångesten. Sötgöt^^
Jag hjälpte Evve, Jonathan, Ola osv medan Carina förklarade för Oliver hur det dära talet skulle räknas ut. Så fort hon var klar, så ropade han på mig;
"Jonna, kom nu, kolla!" Carina bara log, och sa;
"Ja, förklara för Jonna nu hur man ska räkna ut det". Sen knallade hon vidare, och jag gick bort till Oliver. Jag kan säga att den uträkningen hade jag inte kommit på ens under mordhot.
Alltså, det här talet: En legering, koppar och Zink. 4 delar zink, 3 delar koppar. Hur många procent är koppar? Herregud. Men jo, då skulle man räkna 3+4=7, och sen 4/7. 7 i 4 går 0 gånger, alltså 0. Minnessiffra 4, 7 i 40 går 5 ggr, alltså 0,5. 5 i minnessiffra. 7 i 50 går 7 gånger, alltså 0,57. Så svaret var 57%, även om man kunde fortsätta med fler decimaler, så... Tja (o)logiken.
Sen var det rast, och därefter var jag hos 3-4:an. Gick galant^^ dom jobbade med... Jaa du... Nånting. Herregud, noll och inget minne. Landskap, var det nog förresten.
Ägnade halva tiden åt att tjabba med Max, Anton och Felix för att få dom att jobba. Andra halvan såg jag mina glasögon gå laget runt, för alla ville prova dom. Undra på att där var massa fingeravtryck på glasen sen...
Lunch blev det i förskoleklassen, för Helena var själv med dom. Gick helt okej. Spagetti och köttfärssås. Gick väl ner. Inte sådär delikat, men det funkade. Om inte annat så ungarna så söta;
"Tack för maten, Jonna!" Tihu, varsågoda trollungar :)
Sen var jag hos 1-2 blå. Gick ju lysande ;) Jakob alltså. Han är för jäkla duktig, den ungen. Läsa, rimma, allt sånt. Imponerad.
Sista lektionen var hos 3-4:an. Dom höll på med klassen-projektet. Erik är ju tidernas gullunge, han ritade ju av mig förra veckan, nu ska ha mig som "huvudperson", så han använder mitt namn, sen skriver han och hittar på :) söt eller? :) Anton höll på med sin hundvalpsmin. Dumma unge till att vara söt^^
Eftermiddagen blev det stortellus. Kul ;) dom lekte kurragömma. Lisa gömde sig uppe på ett skåp, det blev ju trenden sen. Nästa omgång klättrade Felix upp på det (väldigt höga) skåpet. När han väl kom upp, kollade han ner.
"Vad skulle jag upp här och göra? Jag är ju höjdrädd!" Haha, inte så kaxig längre?
"Jooonna, hjälper du mig ner sen?" Nix, definitivt inte så kaxig längre.
"Ja, klart jag gör."
Sen skulle både han, Max och Anton upp på ett annat skåp. Först hjälpte jag Felix upp, sen Anton. Sen skulle Max också, men ångrade sig. Sen skulle Felix ner, fick hjälpa honom. Han ångrade sig halvvägs, så jag fick putta upp honom igen. Men då ångrade han sig ännu en gång, så jag fick lyfta ner honom. Hej beslutsångest. Det var bara Anton som låg kvar, platt på mage, uppe på skåpet. Emma låg ovanpå kylskåpen. Grejen var att där var så dammigt, så hon låg och nös hela tiden^^ blixterkul :)
När jag kom hem kunde jag nästan dödförklara mig själv. Gud, kan man vara trött eller. Pratade med mamma i telefon, sen upp och tog en vaaarm dusch, innan jag klämde ner mig i soffan med lite värmda pannkakor och American pie 2.
Jag vet minsann hur man livar upp en förkylningskväll ;)
Pratade också med min lilla storasyster :) Bara två veckor tills vi ska åka dit :D
Och om en månad, exakt, åker jag till fjällen :D:D och om 20 dagar är det jul :D
I try to keep from going under
Sitter och försöker bita fast febertermometern i munnen, samtidigt som jag andas genom munnen. Näsan is letting me down. Svikeri på högsta nivå.
Kollade i spegeln för en stund sen, jag har såndär gulvitdaskig, läskig, sjuklingshud.
Eller så är jag bara paranoid. Ni skulle bara veta, jag kan bli en riktig dramaqueen ibland.
Jag hatar att vara förkyld.
Oops, nu flög termometern ner på golvet.
Uuusch, tungt idag. Riktigt jävla segt, faktiskt. Imorgon ska jag nog ta en tablett innan jag går till skolan, se om det kan hjälpa lite, kanske. För idag satt jag nästan och sov i lärarrummet på rasterna, och då är det fan inte roligt. Men vilket rabalder det blev för att jag hade glasögon^^ Alla hade en kommentar om det. Suck.
Började med att förhöra Niclas på hans engelskaläxa, vilket gick jättebra. Sen in till 3-4:an ett kort stund, innan jag gick bort till förskolan för att vara med när dom sköljde med flour, så det har jag också gjort idag :P
Sen var det dags för matte i 5-6:an. Nu är jag nästan alltid i grön, men därinne är ju Carina själv, medans Maria OCH Marianne är i blå. Så, tja... Hälpte Jonathan, som tvivlar lite på mig ibland^^ Lalle satt och sörjde att hennes gummiplupp inte lät sådär ploppande som Olivers gjorde. Oliver vinkade på mig, men när jag kom bort till honom så kunde han ju för tusan det han höll på att räkna. Kollade när han räknade 2 tal (han räknar mkt fortare än jag nånsin gjort/kommer att göra), och det gick bra, så jag började min rundvandring.
"Neeje, stå här nu!" Morrade han. Men suck! Slängde en blick runt i klassrummet, men ingen behövde hjälp. Då kunde jag ju lika gärna stå där och häcka. Efter en stund räckte Izabella upp handen, så jag tog ett steg ditåt.
"Men Jonna, nej, stanna!" Hispade Oliver, samtidigt som han försökte räkna på sitt tal.
"Men du, det är andra som behöver hjälp!" Svarade jag.
"Men jag skiter väl i dom!" Sa han storögt.
"Du kanske, men det gör inte jag", sa jag och smet bort till Izabella. Knappt hade jag hjälpt henne och Evve förrän Oliver "röt";
"JONNA!" Han vinkade ilsket. Ojdå, det hade dykt upp ett tal som han inte visste hur han skulle räkna ut^^ Tyvärr visste inte jag det heller^^
"Fråga Carina", sa jag, efter att ha funderat på det en stund, vände och vred, men kom ingenstans.
"Men Jonna!" Protesterade han.
"Men jag kan ju inte!" Herregud, hej separationsångesten. Sötgöt^^
Jag hjälpte Evve, Jonathan, Ola osv medan Carina förklarade för Oliver hur det dära talet skulle räknas ut. Så fort hon var klar, så ropade han på mig;
"Jonna, kom nu, kolla!" Carina bara log, och sa;
"Ja, förklara för Jonna nu hur man ska räkna ut det". Sen knallade hon vidare, och jag gick bort till Oliver. Jag kan säga att den uträkningen hade jag inte kommit på ens under mordhot.
Alltså, det här talet: En legering, koppar och Zink. 4 delar zink, 3 delar koppar. Hur många procent är koppar? Herregud. Men jo, då skulle man räkna 3+4=7, och sen 4/7. 7 i 4 går 0 gånger, alltså 0. Minnessiffra 4, 7 i 40 går 5 ggr, alltså 0,5. 5 i minnessiffra. 7 i 50 går 7 gånger, alltså 0,57. Så svaret var 57%, även om man kunde fortsätta med fler decimaler, så... Tja (o)logiken.
Sen var det rast, och därefter var jag hos 3-4:an. Gick galant^^ dom jobbade med... Jaa du... Nånting. Herregud, noll och inget minne. Landskap, var det nog förresten.
Ägnade halva tiden åt att tjabba med Max, Anton och Felix för att få dom att jobba. Andra halvan såg jag mina glasögon gå laget runt, för alla ville prova dom. Undra på att där var massa fingeravtryck på glasen sen...
Lunch blev det i förskoleklassen, för Helena var själv med dom. Gick helt okej. Spagetti och köttfärssås. Gick väl ner. Inte sådär delikat, men det funkade. Om inte annat så ungarna så söta;
"Tack för maten, Jonna!" Tihu, varsågoda trollungar :)
Sen var jag hos 1-2 blå. Gick ju lysande ;) Jakob alltså. Han är för jäkla duktig, den ungen. Läsa, rimma, allt sånt. Imponerad.
Sista lektionen var hos 3-4:an. Dom höll på med klassen-projektet. Erik är ju tidernas gullunge, han ritade ju av mig förra veckan, nu ska ha mig som "huvudperson", så han använder mitt namn, sen skriver han och hittar på :) söt eller? :) Anton höll på med sin hundvalpsmin. Dumma unge till att vara söt^^
Eftermiddagen blev det stortellus. Kul ;) dom lekte kurragömma. Lisa gömde sig uppe på ett skåp, det blev ju trenden sen. Nästa omgång klättrade Felix upp på det (väldigt höga) skåpet. När han väl kom upp, kollade han ner.
"Vad skulle jag upp här och göra? Jag är ju höjdrädd!" Haha, inte så kaxig längre?
"Jooonna, hjälper du mig ner sen?" Nix, definitivt inte så kaxig längre.
"Ja, klart jag gör."
Sen skulle både han, Max och Anton upp på ett annat skåp. Först hjälpte jag Felix upp, sen Anton. Sen skulle Max också, men ångrade sig. Sen skulle Felix ner, fick hjälpa honom. Han ångrade sig halvvägs, så jag fick putta upp honom igen. Men då ångrade han sig ännu en gång, så jag fick lyfta ner honom. Hej beslutsångest. Det var bara Anton som låg kvar, platt på mage, uppe på skåpet. Emma låg ovanpå kylskåpen. Grejen var att där var så dammigt, så hon låg och nös hela tiden^^ blixterkul :)
När jag kom hem kunde jag nästan dödförklara mig själv. Gud, kan man vara trött eller. Pratade med mamma i telefon, sen upp och tog en vaaarm dusch, innan jag klämde ner mig i soffan med lite värmda pannkakor och American pie 2.
Jag vet minsann hur man livar upp en förkylningskväll ;)
Pratade också med min lilla storasyster :) Bara två veckor tills vi ska åka dit :D
Och om en månad, exakt, åker jag till fjällen :D:D och om 20 dagar är det jul :D
I try to keep from going under
Kommentarer
Trackback
