Jonnieponken

... is a moment I treasure

 

Farväl, efter nästan exakt 4 år.

Farväl, blogg.se

Farväl http://jonnieponken.blogg.se

 

HELLU http://jonnieponken.wordpress.com

 

 

... is a moment I treasure

 

Farväl, efter nästan exakt 4 år.

Farväl, blogg.se

Farväl http://jonnieponken.blogg.se

 

HELLU http://jonnieponken.wordpress.com

 

 

... run your fingers through my haur

 

Hmm, det är intressant det där med personligheter. Öppna ett lock, och få ett vattenfall. Jag har fått höra – vilket har lett till att jag frågar ut folk – att jag tydligen är en person som är svår att komma in på livet. Det är lite skoj, för jag har alltid sett mig som en rätt öppen person. Jag berättar tydligen inte djupgående saker, eller saker som jag verkligen älskar/hatar (jag verkar alltså inte gå längre än till ”gillar” och ”ogillar”) och jag berättar kanske vad eller vart eller hur, men analyser håller jag för mig själv.

Det är inte klokt vad man kan missbedöma sig själv. Fascinerande.

Förmodligen har det att göra med att jag fungerar enligt devisen ”vill någon veta något så frågar dom”. Men, det kan ju faktiskt vara så att man inte nyter fråga. Att det känns som en sak som man bara inte frågar någon annan. Därför ska man alltså berätta självmant. Vilket är bra knepigt när man utgår ifrån att om en person inte frågar så är den inte intresserad.

Inte för att jag är sån. Jag ska tala om en hemlis för er. Jag är faktiskt sjukligt nyfiken. Hade jag kommit över min taktkänsla och faktiskt ställt alla frågor till folk som jag vill ställa, då hade ingen fått en lugn stund någonsin mer, förmodligen. Jag har blivit bättre (förut var jag hopplös), men gode tid vad jag önskar att jag kunde läsa tankar.

Men alltså, svår att komma in på livet. Jag undrar om jag lägger allt det där i saker jag skriver istället? Det måste finnas en anledning att jag hann skriva sådär 3000 dikter under högstadiet (och förmodligen lika många därefter).

Egentligen är jag faktiskt också en sådan som vill berätta. Jag tror att jag skulle kunna sitta en hel kväll och berätta allt om mig själv, stort och smått. Men samtidigt – vem fan är intresserad? Vem i hela fridens namn vill sitta och höra mitt livs historia och alla mina funderingar? JA, jag vill veta allt om alla (helst), men så är jag osunt intresserad av människor också. En iakttagare, om ni så vill.

Jaja, varför grubbla. Egentligen? Man är som man är, när man inte blev som man skulle.

Idag har jag… Sovit. Gudars, jag sover illa nu. Så, tre koppar kaffe senare… Mötte Sarah i hamnen, eller ska jag säga i båten! Hon satt bak i båten, hade till och med fällt ner kapellet! Blivande båtmänniska där, ja ;) Vi stack ut till Slädö, låg o gottade oss i solen. Sen efter en och en halv timme nånting körde vi in till Slättanäs för att hämta Sofie. Bara det att sen ville inte Tumlaren vara med längre. Dog 3 ggr innan badplatsen. Hmm. Ringde pappa för att höra vad han trodde (alla i båtfamiljen är iväg på äventyr – västra, östra, Tromtö, osv, betyder att ingen kan hämta en!), och han avrådde oss från att sticka ut. Så vi puttrade inåt. Och Suzukin dog IGEN. Grrr. Igår startade den (och gick!) på första försöket, så vart lite surt.

Så eftersom vi blev blåsta på sjön stack vi ut till Millegarne! Borrade ner oss i sanden och hade jättemysigt i några timmar =) Sarah droppade av oss i hamnen och gav sig av på illsken. Sofie och jag led inte av nån vidare brådska, så vi dröjde kvar och dillade om livet i allmänhet en stund. Sen gick Clion hem på högvarv, för då frös jag lite, kors i taket. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska sova eller inte. Det lutar åt att gå och lägga mig med min bok. Känns klart som en bra idé. Mellan två världar, av Raymond E Feist. Har ni inte läst Kriget om rämnan-serien så rekommenderas den starkt!!

God natt, kära.

My, my, my, whiskey and rye
don’t it make you feel so fine
right or wrong
don’t it turn you on
can’t you see we’re wasting time?

... run your fingers through my hair

 

Hmm, det är intressant det där med personligheter. Öppna ett lock, och få ett vattenfall. Jag har fått höra – vilket har lett till att jag frågar ut folk – att jag tydligen är en person som är svår att komma in på livet. Det är lite skoj, för jag har alltid sett mig som en rätt öppen person. Jag berättar tydligen inte djupgående saker, eller saker som jag verkligen älskar/hatar (jag verkar alltså inte gå längre än till ”gillar” och ”ogillar”) och jag berättar kanske vad eller vart eller hur, men analyser håller jag för mig själv.

Det är inte klokt vad man kan missbedöma sig själv. Fascinerande.

Förmodligen har det att göra med att jag fungerar enligt devisen ”vill någon veta något så frågar dom”. Men, det kan ju faktiskt vara så att man inte nyter fråga. Att det känns som en sak som man bara inte frågar någon annan. Därför ska man alltså berätta självmant. Vilket är bra knepigt när man utgår ifrån att om en person inte frågar så är den inte intresserad.

Inte för att jag är sån. Jag ska tala om en hemlis för er. Jag är faktiskt sjukligt nyfiken. Hade jag kommit över min taktkänsla och faktiskt ställt alla frågor till folk som jag vill ställa, då hade ingen fått en lugn stund någonsin mer, förmodligen. Jag har blivit bättre (förut var jag hopplös), men gode tid vad jag önskar att jag kunde läsa tankar.

Men alltså, svår att komma in på livet. Jag undrar om jag lägger allt det där i saker jag skriver istället? Det måste finnas en anledning att jag hann skriva sådär 3000 dikter under högstadiet (och förmodligen lika många därefter).

Egentligen är jag faktiskt också en sådan som vill berätta. Jag tror att jag skulle kunna sitta en hel kväll och berätta allt om mig själv, stort och smått. Men samtidigt – vem fan är intresserad? Vem i hela fridens namn vill sitta och höra mitt livs historia och alla mina funderingar? JA, jag vill veta allt om alla (helst), men så är jag osunt intresserad av människor också. En iakttagare, om ni så vill.

Jaja, varför grubbla. Egentligen? Man är som man är, när man inte blev som man skulle.

Idag har jag… Sovit. Gudars, jag sover illa nu. Så, tre koppar kaffe senare… Mötte Sarah i hamnen, eller ska jag säga i båten! Hon satt bak i båten, hade till och med fällt ner kapellet! Blivande båtmänniska där, ja ;) Vi stack ut till Slädö, låg o gottade oss i solen. Sen efter en och en halv timme nånting körde vi in till Slättanäs för att hämta Sofie. Bara det att sen ville inte Tumlaren vara med längre. Dog 3 ggr innan badplatsen. Hmm. Ringde pappa för att höra vad han trodde (alla i båtfamiljen är iväg på äventyr – västra, östra, Tromtö, osv, betyder att ingen kan hämta en!), och han avrådde oss från att sticka ut. Så vi puttrade inåt. Och Suzukin dog IGEN. Grrr. Igår startade den (och gick!) på första försöket, så vart lite surt.

Så eftersom vi blev blåsta på sjön stack vi ut till Millegarne! Borrade ner oss i sanden och hade jättemysigt i några timmar =) Sarah droppade av oss i hamnen och gav sig av på illsken. Sofie och jag led inte av nån vidare brådska, så vi dröjde kvar och dillade om livet i allmänhet en stund. Sen gick Clion hem på högvarv, för då frös jag lite, kors i taket. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska sova eller inte. Det lutar åt att gå och lägga mig med min bok. Känns klart som en bra idé. Mellan två världar, av Raymond E Feist. Har ni inte läst Kriget om rämnan-serien så rekommenderas den starkt!!

God natt, kära.

My, my, my, whiskey and rye
don’t it make you feel so fine
right or wrong
don’t it turn you on
can’t you see we’re wasting time?

... I had hair down to my ass

 

Hallåja!

 

I måndags tog jag Clion och stack iväg till Calmare stad. Jessica och David har ju haft det lite för lugnt, lite för länge nu! Så vi revolterade mot detta lugn genom att... kolla på film. Det blev Disney x2. David var jätteimpad av idén. Men han ville se Aladdin, så han fick minsann sitta igenom Herkules också, haha!

 

Gårdagen spenderades i varsin brassestol ute på innegården. Jag hatar den paradoxen! "Ute på innegården". Hmpf. Jag läste lite i Eldfångaren (Nicholas Evans), Jessica pinnade på med Hungerspelen och David fick bryt på värmen och gick in och spelade Battlefield istället. På kvällen bjöd de mig på mat :D vi grillade (med sällskap av Sylvia och Patrik), så det blev sallad (med mycket ost), tzatsiki, kött och sånt gott! Satt som en smäck i kistan.

 

Idag hamnade vi i brassestolarna igen, i alla fall ett par timmar. Vid 14-snåret drog jag mig. Tog Clion till Maxi och handlade lite färdkost (kall ramlösa - jag hade nog 50 grader i bilen hela vägen hem), sen till Preem och tankade innan jag slöt upp på E22an.

 

Sen var det bara hem, ner med markiserna, vattna mammas blommor, på med badkläder och iväg till hamnen! Mötte upp Sarah, Sandra och Ida. Tog en sväng ut till Slädö, där vi spenderade några timmar. Gudagott. Lä, soooool, varmt i vattnet och en hel del mackastenar! Jag badade i alla fall 2 gånger! =) Det blir ut imorgon också! Me like :D

 

 

Så för stunden är det tämligen lugnt. Har TVn igång på fotbollen. Är ju inte överdrivet spännande, Sveriges damer leder med 4-1 =)

 

Nä, nu ska jag sysselsätta mig! Vet dock inte med vad, men I'll see!

 

... vaken om natten och drömmer på dagen

Jaha, Östersjö 2012 är överspelat! Tack för detta, jag har haft en kalashelg! Jag, Jessica och Anja pinnade ner till Asarum och familjen Hargevall i fredags eftermiddag. Det bjöds på mat (grillat kött och potatisgratäng – YUMMIE!), en Modjo till det och lite dillande om allt och ingenting. Senare trillade de andra tjejerna in, och vi blev sittans på altanen till… Tja, jag kommer faktiskt inte ihåg när vi tog bussen till stan. Tjugo i tio, kanske? Eller tjugo i nio. Jag vet inte. Vi stack i alla fall till en av Annas kompisar, och där hade vi några härliga timmar med god dricka, bra musik (hög musik) o allmänt blandtjafs! Sen drog vi ner till piren och besökte öltältet. VÄLDIGT bra musik för att vara ett sånt ställe! Bara till att hoppa, sjunga och se glad ut ;)

På natten sen blev det en taxi hem till Anna, där vi rasade ihop i våra bäddar. Jag sov i en tältsäng, som avgav sitt karaktäristiska ”weirk, knirk” varenda gång jag rörde en fena. Och efter allt snack om hur sådana sängar kan slå ihop om en som ett plånbok om ett kvitto, var jag lite tveksam till att vända på mig. Men jag fördelade tyngden och rullade över på andra sidan. Och andades ut, för jag slapp vikas dubbel och gallhojta över hela Asarum.

Dag 2, aka lördag, vaknade de övriga puckona redan kl TIO. Trött jag blev. Sen sa mina hornhinnor upp sig när Anja dessutom drar upp rullgardinen för att se om det var sol ute. Tja, LJUST var det i alla fall. Vi åt rena hotellfrukosten (jag skar upp frallor och paxade de jag ville ha), sen gick vi en runda med Louie. Det ligger en… Hmm, 4H-gård? Aja, där var åsnor och alpackor, får och getter och sånt. Och fästingar.

På eftermiddagen blev det lite sol, lite morotskaka (så farligt gott), lite mat (jaa, i den ordningen – asbra!) och sen skulle Anna jobba. Så hon cyklar iväg i det där ösregnet som dök upp… Och vi gick upp och la oss igen. Jessica sov, jag och Anja gosade med Louie. Anja retade upp Annas katt Molly också, så hon såg ut att smida lömska attackplaner sedan, när hon kröp ihop på fönsterbrädan och blängde på Anja.

Vi stack in till stan lite tidigare, tog en pizza och köpte marknadsgodis till Anna. Sedan mötte vi upp hon working woman, och gick till Palme (hade 25-årsfest). Där fanns allsköns människor, så det blev en helskön kväll :D Roligast var de 15 som belägrat soffan och bläddrade musik på youtube, sedan sjöng de med så högt att rutorna skallrade (ingen chans att höra musiken), headbangade och körde sina moves.

Helgens raggningstaktik nummer 1:
"Hallå!"

Vi avslutade kvällen nere på stan, men vi struntade i öltältet på piren. Femtioelva tusen människor. Jag säger bara det, jag hade hellre hoppat i havet än försökt vara ordningsvakt den kvällen..!

Någon eller några timmar efter midnatt bar det av hemåt till mer civiliserade orter, som Leråkra. Anja skulle jobba kl 9 idag, så hon körde. Jag och Jessica åkte med, som de sneaky bastards vi är ;) Så när vi stannade här ute bad jag Anja ha ljusen igång och inte köra iväg förrän jag låst upp. Hej vildsvin, alternativt galen yxmördare innanför ytterdörren. Men jag blev inte överfallen, så Tafsen försvann iväg med de där två. Och min chipspåse.

Jag gick igenom hela huset, övervåning, undervåning och källare. Inga galna yxmördare eller tokstora spindlar nånstans, så jag rasade i säng och sov som en död till halv nio imorse. Vaknade till, drack vatten, tyckte synd om Anja som skulle jobba en halvtimme senare och somnade om.

Framåt halv tolv slog jag upp de två blå igen, kände mig hyggligt mycket som människa och bestämde mig för att stiga upp. Kalasväder, så jag smällde i mig en såndär liten fryst färdigpaj, sen gick jag ut på en tvåtimmarspromenad, så vansinnigt skönt!

Så nu är det ryggläge som gäller. Såg att Mamma Mia går klockan 21, kanske kollar på den. Kanske inte. Får se. Imorgon blir det Kalmar i alla fall! Upp en sväng och se fall Jessica och David har rivit stället än =)

Ju mera dom spottar på mig
desto snabbare kommer jag blomma

... until I see you again

 

Tio grader varmt ("varmt") ute. Allvarligt talat, den här sommaren går till historien, tror jag bestämt.

 

Igår blev det en båttur med Sandra, Sarah och Sofie, idag blev det en vända med FO. Lilla tumlaren får gå lite, i alla fall. Och jag hade levt i den om det inte hade varit för alla spindlar. Där är seriöst så mycket spindlar att jag utvecklar fobi och allergi och Gud vet allt av att bara kliva ner i båten. Vansinne.

 

Min fina lilla båt.

 

Jag är för trött för att vara nånstans i närheten av kreativ, så jag passar ikväll, tror jag bestämt. Men jag kan tala om att det torde vara sisådär... 37 dagar tills vi åker till Cypern :D Och DÄR är i alla fall över 30 grader varmt och sol. Så förhoppningsvis får man i alla fall en vecka riktig sommar i år.

 

Godnatt, kära.

 

... just sing, little darling, sing with me

Nämen hallå där!

Japp, nu var det ett tag sen jag skrev. Närmare bestämt... Inte en aning, faktiskt. Men jag har ju självklart en anledning. Anledning heter SOMMAR, TOSIA, BÅT, HASSLÖFESTIVAL.

Tosia spenderade vi hos Sandrew på fredagskvällen, sen ner till stora staden och attack på öltältet. Framåt natten gick jag ut två minuter för att hälsa på Pluppovic. Jag lämnade telefon, pengar, kort och folk i öltältet. Och sen släppte inte vakten in mig. Jag morrade, bad och försökte åkalla lite empati i fanskapet (aka vakten), men han vägrade. Så jag fick låna Elins telefon och ringa min mobil och hoppas att nån skulle svara. Vilket de gjorde, gudskelov.

Lördagen blev det förfest hos Björn, med frågesport och facerapes och allt vad det innebar. Det var ca 45 grader varmt och jag höll på att upplösas till molekyler. Svettmolekyler. Men vi stack ner till stan, körde radiobil (blåmärke på knäet: check) och sen in i öltältet. Jag och Cilla gick ut och gick på toa. Sen stod en vakt ivägen och nekade oss inträde igen. Deja vú. Och det här osympatiska fanskapet var inte heller öppen för empatiskt tänkande. Så vi drog runt nån timma, sen gick det vägen.

Jag hatar vissa vakter.

Pappa började sin semester i måndags, så vi bestämde oss lite hastigt och lustigt för att åka ut på sjön på onsdagen. Sagt och gjort! Vi tuffade iväg med Vraket och hamnade på Tromtö. Där låg bara sisådär 4 båtar - Benny, ett par skåningar, en Listerby-seglare, Hasslöinvånare med småfolk och en brandman med bihang. Det vet jag, för vi spenderade (självklart) kvällen uppe runt eldstaden med folket. Hasslöinvånarna hade sina barnbarn (aka småfolket) med sig, och Listerbyseglarens unge är en Listerbyskoleunge. Så Jonna Carlsson hade inte många lugna stunder den kvällen. Barn som ska brottas, barn som ska berätta historier, barn som ska spela på Jonnas iPhone (skitsamma att Jonna inte kan ladda den pga brist på el och tolvvoltsladdare) och så vidare i all oändlighet. Men goa ungar =)


Vi hade planerat att dra vidare ut åt Östra, men torsdagen kom med schizofrent väder - fem minuter sol, fem minuter regn, fem minuter sol, fem minuter regn och så vidare. Och så fick vi sms från Mattias Gotlänning, han och Malin låg i Hallahamnen på Hasslö. Hmm, Hasslöfestivalen, alltså... Några diskussioner senare var vi överens - och tog sikte på Hallahamnen. Där hade börjat trilla in lite folk, så vi fick lägga oss utanpå Mattias pråm. När jag hoppade upp på hans fördäck och såg ner på vår lilla Maxi bröt jag ihop av skratt. Vår båt såg ut att vara deras jolle. Hejaheja.



Det kom intuffans allt möjligt löst folk, och till slut låg vi 3-4 båtar utanpå varann genom hela hamnen. Och jag svär att hälften av Hasslös befolkning var nere och fotograferade.
"Det är så kul när är här är folk!" Ja gode tid, det är inte lätt när det är svårt.

På fredagkvällen kom working woman Anja och sockersnask Marcus på besök! De lyckas tajma sin ankomst så att alla i hamnen har lämnat för att gå upp till festivalen = tyst och tämligen stendött. Men vi kröp ner i båten, jag erbjöd något att dricka och Marcus sken som solen i Karlstad när han insåg att han kunde få ett glas rävgift (mer känt som jägermeister).

Nåja, efter cola och rävgift knallade vi upp till festivalområdet. Pappa stod utanför och diskuterade med några gamla Hasslöbor. När vi dök upp frågade han ifall vi ville gå in, men vi nekade. Så han bjöd på goedricka inne på serveringen, sen ägnade han två timmar åt att göra sitt bästa för att knäcka Anja och Marcus. Sen undrade han hur det kom sig att han inte hört Status Quo. Sa till honom att det ÄR svårt att lyssna samtidigt som brödintaget glappar. Och det glappade nåt sanslöst.

Lördagen bestod av sol (tja, halva dagen i alla fall), fiske och kalla vindar. Mattias tjatade om fiske. Vi fick fram metspöet och jag undrade fall Mattias ville ha en metrev, men det ville han inte. Och det vore ju tämligen onödigt, eftersom han snodde tag i min lina och fiskade. Jag satt och höll i spöet som en fåne, medan han låg på Laurins badbrygga och höll i linan, precis ovanför flötet och spanade på masken. Jösses.



Och det ska sägas att jag fick 2 abborrar (fina abborrar) och 1 B-bborre (för liten), medan Mattias bara lyckades fiska upp två löjor.

På eftermiddagen kom regnet och Sandra, Sarah, Ida och Filippa =) Vi hoppade ner i båten, drack gott och snapsade ännu godare. Sen dök Working woman och sockersnasket upp igen, så pappa började bli orolig att båten skulle ta in vatten. Men det var lugnt!


Framåt sjusnåret stack vi upp till festivalen (utom Anja och Marcus som stack hem) och kollade på Mikael Wiehe. Bra =) Minus för tanterna och gubben som hyssjade på oss för att vi pratade. Gå INTE på festival om ni inte tål när folk pratar. Hallå, eller.

Därefter öppnade himlen sig, och alla rusade hals över huvud in i öltältet. Och där stod jag, i flipflops, i världens djupaste vattenpöl. Och då överdriver jag bara lite! Vi hittade Anton där inne också, vilken inledde sin poppiskarriär genom att säga till tanterna jämte att han bad om ursäkt för mig, att man alltid fick skämmas för mig och så vidare, tills jag satte en näve i magen på honom. Uppför sig!

Träffade på en del välbekant folk där inne, kollade på Loreen (skitdåligt) och Hoffmaestro (asbra), försökte hålla koll på vart tjejerna var (snudd på omöjligt) och hade faktiskt himla trevligt!

Sen sov jag gott, på aktersoffan i båten. Ända till tjugo i tio morgonen efter... Folk till att inte kunna sova! Det är ju knappast ljudisolerat, liksom.

På eftermiddagen bar det av hemåt. Galltjöt inombords när jag klev in i duschen - bränt knäna, nacken och armarna.

Igår drog jag, Anja och Anjas mor till Kalmar på blixtvisit (åkte imorse igen), bytte ut mina böcker, hämtade lite mer kläder, dillade med Jessica, David och Bella, var på Stars and stripes... Där jag och Karin delade på en banana split, satt fint det!

Så nu är jag i Lejraukra igen, mellan össkurar och... tjaa, halvblå himmel, i alla fall.

Oh, the bitter winds are coming in
and I'm already missing the summer
Stockholm's cold but I've been told
I was born to endure this kind of weather

... that lead to where I am today

 

Walk on the rocks

that I stumbled on

 

Hellu folks!

 

Klockan är 23:47 och jag sitter i ett vardagsrum med neddragna markiser utanför. Men gudars, vilken måne det är ikväll. Har ni inte kollat på den, gå ut och gör det!

 

Jag har ägnat två dar åt att rensa lite i gamla kartonger som står i källaren! Tämligen emotionellt. Hittar allt möjligt, sportbilagor från hela 2000-talet (OS-gulden 2004... EM 2004... Vilka minnen), dikten vi fick av vår klassföreståndare när vi slutade nian (han skrev om var och en i hela klassen), tusentals dikter jag skrev i högstadiet, lappar, brev, tidningsurklipp ("polisen fick medla mellan elever på Snäck", "Fyra elever avstängda på Snäck"), gamla armband (bl a Älska fotboll-armbandet som kom första året i gymnasiet - som brukade vara rosa...) och så vidare i all oändlighet.

 

Jag kommer hamna i nåt sånt där extrema samlare-program om 30 år. Mamma fasar, haha! Jag har fruktansvärda hamstertendenser. Fast jag har blivit mycket bättre. När jag var yngre var jag helt enkelt omöjlig. Sparade ALLT.

 

Ikväll blev det Subway och Ice Age 4 med FO! Hiskeligt skoj =D Bion var bra, kanske inte heeelt i klass med de andra, men jag skrattade gott, och rätt ofta..! Sids mormor = underbar. Efteråt stack vi till FO och kollade Sälenfoton. Och skrattade gott en stund till.

 

Nu ska jag titta på månen, sen ett avsnitt av Big Bang innan jag kryper till kojs.

 

Imorgon blir det båten (om det är bra väder) med Anna och Louiebus! =)

 

... I know I can't heal things with a hand shake

 

EM är över. Och Spanien är mästare, igen. Vem är förvånad? Jag sållar mig inte till den skaran. Spanien kändes inte som sig själva när turneringen drog igång, de var inte lika lysande självklara som de varit tidigare. Eller så höll de bara igen för att kunna ge världen en lektion i tiki taka-spelande igår i finalen. Men redan från första bollkontakten kändes det att jo, Spanien tar hem detta. I år också.

 

De personer som hävdar att Spanien spelar tråkigt måste lida av dumhet i allmänhet och okunskap i synnerhet. Spanien spelar på ett sätt som inga andra lag (jo, Barcelona såklart) kan. Vilket betyder att de andra lagen, som förvandlar det till handbollsmatcher, gör det till tråkiga matcher. Men våga inte klandra spanjorerna för andra länders feghet.

 

Frågan är om man ska kalla det final. Finaler brukar vara nagelbitare, nervklyvande, jämna och spännande historier. Gårdagens innehöll ingenting sådant. Det var en spansk uppvisning i utklassning. Titta och lär, barn. Så här gör man. Det här är fotboll.

 

Italien klarade av Tyskland i semin (och ja, tyskarnas insats grämer mig fortfarande), men igår var de inte ens i samma postnummerområde som Spanien. Det mesta man såg av Balotelli var efter slutsignalen, när TV filmade hans tårar.

 

Själv fick jag diskret blinka bort glädjetårarna när Casillas höjde bucklan och spanjorerna log hela vägen genom Europas TV-apparater.

 

Och nu längtar jag något enormt efter VM 2014.

 

Nämnde jag följande förresten?
Spanien är första landet sedan 1930-talet som har vunnit 3 mästerskap i rad (EM -08, VM-10, EM -12).

Spanien är det första landet som har försvarat ett EM-guld (-08, -12)

Iker Casillas är den förste spelaren i världshistorien som har vunnit 100 landskamper.
Iker Casillas har inte släppt in mål i en utslagsmatch sedan 1-3-förlusten mot Frankrike i VM 2006.

Fernando Torres är den förste spelaren i världshistorien som har gjort mål i två EM-finaler (-08, -12).

4-0 är den största målskillnaden någonsin i en final.

Finalen var första gången Spanien slagit Italien vid ordinarie matchtid i ett mästerskap.

 

Varsågoda, go ahead och älska Spanien.

Inte för att ni vill, utan för att man måste.

 

... cause you forgot yesterday

 

Det är sol, vackert väder och som givet för en kalasdag. Och jag är inte på kalashumör alls. Inte någonstans. Jag är så otaggad för allting att jag helst vill lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och läsa. Läsa är i regel det enda jag faktiskt vill göra. Just nu. Men det är väl bara en mellandag, antar jag.

 

Veckans Coca Cola-ranson är slut. Och jag har skrämt Jessica. Passande! =)

 

Nähä, om man skulle ta och försöka packa ihop allt nu då. Åker till Blekinge imorgon för i alla fall en veckas vistelse! Ska bli mysigt :D

 

... cause I know how I feel about you know

 

En simpel fråga - varför spelas ingen bronsmatch i EM?

Synnerligen ologiskt.

 

Hoppas ni har haft en lika bra dag som jag! Eller ja, första halvan var väl inte ÖVERVÄLDIGANDE rolig - tvätt och städning och sånt dära skräp. Men fick undan lite i alla fall! Skrivit packlista också, ska ju hem till Blekinge på söndag och blir hemma minst en vecka :D

 

Ikväll kom mina Blekingeflickor (minus Sofie) till Öland, så jag, Anja och Jessica har tillbringat kvällen med dom i Idas o deras husvagn på Saxnäs =) Mycket trevligt! :D

 

Minus surgubben. Klockan 23:00 ska det vara tyst. 23:04 kom han och klagade;
"Det ska vara TYST klockan elva!" Då satt vi och pratade, skrattade och hade låg bakgrundsmusik. Vi skrek inte, vi var inte fulla. Slutsats? Überbittra gubbe. Om man är så ljudkänslig, då ska man ju för allt i världen inte plantera sig på en camping (på ÖLAND), bland andra människor. Han kunde ju hittat en trevlig gräsplätt ute i skogen nånstans. Men visst, hans liv har kanske gett honom anledning att vara bitter. Det är antagligen en rätt tragisk person = synd om honom.

 

På söndag är det EM-final, och vips är sommarens största höjdpunkt över. Bara sådär. Och ligorna börjar inte förrän i augusti... Nu när man vant sig vid att se så många matcher, jag kommer få abstinensbesvär. Och for the record - fan, vad EM utklassar VM. Utom i antal matcher då.

 

Jag har funderat på att skaffa C-sportkonto i höst, men de vill ha saftiga jävla pengar för det! Jag vill kunna se Barcelonas matcher och Real Madrids matcher, och för det skulle jag alltså få ge 200 i månaden. Inte okej. Nån som vill dela på ett konto till hösten?

 

Nu ska jag äta två bullar, sen ska jag sova. Och imorgon ska jag sova runt. Ingen mobil, ingenting.

 

Godnatt, kära.

 

... those old crazy dreams just kinda came and went

 

Evening to ye, laddies!

 

Eller, natt, kanske är rättare uttryckt. Allt efter midnatt är natt för mig i alla fall. Vilket inte förhindrar att man sitter här som en annan kuf.

 

Jaha, jag inleder med:

Spanien - Portugal. Galet, vad nervös jag var. Det var fruktansvärt. När Fabregas tågade fram mot sista straffen hade Spanien redan lämnat EM i mina tankar. OJ, vad gott det kändes när den satt. Huamig. Men Spanien är alltså i sin tredje final på tre mästerskap. Bara det är en bragd, i mina ögon. Och jag hoppas vid Gud att de vinner.

 

Ikväll stod TVn påslagen igen, Tyskland - Italien. Och jag hejade på Tyskland. Och hejade. Och hejade. Förgäves. Jag vet inte riktigt vad Tyskland sysslade med ikväll, men de är fan så mycket bättre än det de valde att visa nu. Det borde ha varit en final mellan de och Spanien. Enda fördelen med att Italien gick till final är att jag slipper ha beslutsångest kring vilka jag ska heja på. Även Spanien faktiskt drar det längre strået.

 

Och, som tillägg, har jag blivit huvudstupa förälskad i Mesut Özil. Hur kan man inte älska honom?

Glöm Rasmus Elm, jag ska gifta mig med Özil.

 

Utöver fotbollen har jag väl inte så mycket att säga, just för stunden. Jag har läst ut Hungerspelen-trilogin. Och den var himla bra! Så har ni inte läst den - gör det. Nu. Och vilken bok som ska ta över... Tjaa, det står mellan Cecelia Aherns Tack för alla minnen och Fannie Flaggs Välkommen till himlen.

 

I helgen blir det Öland med fina flickor! Sen drar jag hem till Leråkra en vända. Ska se EM-finalen på storbild uppe i Äggaboden, hade jag tänkt, om de sänder den. Men det tror jag att de gör ;)

 

Godnatt, kära.
Och glöm aldrig någonsin:
Never say goodbye/ because goodbye means going away/ and going away/ means forgetting/

 

... some days are stone

 

LÄS INTE!

 

Detta är ett förbannat och gnälligt inlägg, för jag är tvungen att gnälla av mig.

 

Det är dead meat och brutet självförtroende som talar. Jag stack iväg på min vanliga promenad idag, har väl knallat den sisådär 3-4 veckor. Tar ungefär en timme att gå, i rask takt. Och idag vart jag osedvanligt pigg, praktiskt taget studsade fram i mina kempa-dojor. Så jag tänkte "vafan", tog en rövare och började springa när jag gått halva rundan. Tänkte att jag kunde jogga Kalmarsundsparken hem, det är inte ens särskilt långt.

 

500 meter. FEMHUNDRA jävla meter kom jag. Sen slog bröstet ihop om luftrören och jag vek mig dubbel, mitt ute på gatan. Skit i bilar, skit i folk, skit i glada tankar. Men snälla, snälla, snälla kroppen, börja andas igen. Och snälla, snälla benen, vik er inte. Bär mig.

 

När jag till slut lyckades få i mig så pass med luft att jag började kunna fokusera blicken igen, började jag gå. Och rundan genom Kalmarsundsparken gick långt ifrån det tempo jag tänkt mig...

 

Så nu sitter jag här, tokförbannad, olycklig, med ett snurrande huvud och en räligt värkande bröstkorg.

 

Dead meat och brutet självförtroende.

 

... make you feel unpretty too

 

Evening, there!

 

NU tar Jonna Carlsson sommarlov på redigt, ska jag be att få tala om. Efter sisådär 5-6 mejl från läraren i mellersta kursen konstaterade jag att jag fått VG på alla uppgifter :D Det var sista betygen som skulle in, så nu är jag fri som fågeln! Och lycklig? Jo, tacka fan för det.

 

För övrigt; Har man tagit Fan i båten får man ro honom i land. Kan vara det bästa svenska ordstävet som finns.

 

Var ute och knallade en runda i förmiddags, när jag kommit rundan hörnan här nere började det droppa från himlen. Hejdade mina steg 2 sekunder och funderade. Hade iPhonen i fickan och jag antar att den tål vatten ungefär lika bra som... Tjaa, allt annat som inte tål vatten alls. Men jag styrde vidare mot Stensö, med ett vakande öga på de mörka moln som tornade upp sig runtomkring. När jag slängde igen ytterdörren här nere och kom upp i allrummet - då började det regna. Kalla det vad ni vill, men jag kallar det tajming!

 

Det blev en runda till Giraffen med Anja i lilla Tafsen =) Vi var inne på Arge Kajs (Förbannat låga priser!) och jag hittade världens gosigaste filt. Passar perfekt eftersom vi ska glo på skräckis(ar?) ikväll... Sen tog vi TGR där jag köpte skärmskydd till telefonen (10 kr, de ville ha 99 på Maxi), och sen avslutade vi på Maxi med lite mathandling. Eller nåt. Ost, skinka och grönsaker i alla fall. Jag lever på varma mackor och sallad just nu. Mycket gott.

 

Jag håller på och läser Hungerspelen, och nu är jag på del 2; Fatta eld. Måste säga att än så länge är jag HIMLA nöjd. En bok i min smak! Det är ju egentligen en förbannat otäck tanke bakom boken, men hon har skrivit på ett bra sätt... Hon plockar liksom bort det vidriga, utan att förminska hemskheten i handlingarna.

 

Me like.

 

Sen vet jag inte redigt hur sund man kan vara om man kommer upp med en idé som går ut på att barn ska springa runt och mörda varandra i en dygnet-runt-direktsänd-TV-show.

 

Men nu ni, nu ska jag och Anja kolla på Paranormal activity. Anjas ord;

"Den är faktiskt riktigt läskig!" (och hon kollar på en hel del skräckisar), och Davids ord;
"Jag höll på att pissa på mig! Kunde ju inte sova sen."

 

Och jag? Tjaa, jag kanske får säga ett slutgiltigt farväl till mina nerver.