Jonnieponken

... those old crazy dreams just kinda came and went

 

Evening to ye, laddies!

 

Eller, natt, kanske är rättare uttryckt. Allt efter midnatt är natt för mig i alla fall. Vilket inte förhindrar att man sitter här som en annan kuf.

 

Jaha, jag inleder med:

Spanien - Portugal. Galet, vad nervös jag var. Det var fruktansvärt. När Fabregas tågade fram mot sista straffen hade Spanien redan lämnat EM i mina tankar. OJ, vad gott det kändes när den satt. Huamig. Men Spanien är alltså i sin tredje final på tre mästerskap. Bara det är en bragd, i mina ögon. Och jag hoppas vid Gud att de vinner.

 

Ikväll stod TVn påslagen igen, Tyskland - Italien. Och jag hejade på Tyskland. Och hejade. Och hejade. Förgäves. Jag vet inte riktigt vad Tyskland sysslade med ikväll, men de är fan så mycket bättre än det de valde att visa nu. Det borde ha varit en final mellan de och Spanien. Enda fördelen med att Italien gick till final är att jag slipper ha beslutsångest kring vilka jag ska heja på. Även Spanien faktiskt drar det längre strået.

 

Och, som tillägg, har jag blivit huvudstupa förälskad i Mesut Özil. Hur kan man inte älska honom?

Glöm Rasmus Elm, jag ska gifta mig med Özil.

 

Utöver fotbollen har jag väl inte så mycket att säga, just för stunden. Jag har läst ut Hungerspelen-trilogin. Och den var himla bra! Så har ni inte läst den - gör det. Nu. Och vilken bok som ska ta över... Tjaa, det står mellan Cecelia Aherns Tack för alla minnen och Fannie Flaggs Välkommen till himlen.

 

I helgen blir det Öland med fina flickor! Sen drar jag hem till Leråkra en vända. Ska se EM-finalen på storbild uppe i Äggaboden, hade jag tänkt, om de sänder den. Men det tror jag att de gör ;)

 

Godnatt, kära.
Och glöm aldrig någonsin:
Never say goodbye/ because goodbye means going away/ and going away/ means forgetting/