Every moment spent with you
... is a moment I treasure
Farväl, efter nästan exakt 4 år.
Farväl, blogg.se
Farväl http://jonnieponken.blogg.se
Butterfly
fly away
(you'll always find your way back home)
Every moment spent with you
... is a moment I treasure
Farväl, efter nästan exakt 4 år.
Farväl, blogg.se
Farväl http://jonnieponken.blogg.se
Butterfly
fly away
(you'll always find your way back home)
Beggin' on my knees, baby won't you, please
... run your fingers through my haur
Hmm, det är intressant det där med personligheter. Öppna ett lock, och få ett vattenfall. Jag har fått höra – vilket har lett till att jag frågar ut folk – att jag tydligen är en person som är svår att komma in på livet. Det är lite skoj, för jag har alltid sett mig som en rätt öppen person. Jag berättar tydligen inte djupgående saker, eller saker som jag verkligen älskar/hatar (jag verkar alltså inte gå längre än till ”gillar” och ”ogillar”) och jag berättar kanske vad eller vart eller hur, men analyser håller jag för mig själv.
Det är inte klokt vad man kan missbedöma sig själv. Fascinerande.
Förmodligen har det att göra med att jag fungerar enligt devisen ”vill någon veta något så frågar dom”. Men, det kan ju faktiskt vara så att man inte nyter fråga. Att det känns som en sak som man bara inte frågar någon annan. Därför ska man alltså berätta självmant. Vilket är bra knepigt när man utgår ifrån att om en person inte frågar så är den inte intresserad.
Inte för att jag är sån. Jag ska tala om en hemlis för er. Jag är faktiskt sjukligt nyfiken. Hade jag kommit över min taktkänsla och faktiskt ställt alla frågor till folk som jag vill ställa, då hade ingen fått en lugn stund någonsin mer, förmodligen. Jag har blivit bättre (förut var jag hopplös), men gode tid vad jag önskar att jag kunde läsa tankar.
Men alltså, svår att komma in på livet. Jag undrar om jag lägger allt det där i saker jag skriver istället? Det måste finnas en anledning att jag hann skriva sådär 3000 dikter under högstadiet (och förmodligen lika många därefter).
Egentligen är jag faktiskt också en sådan som vill berätta. Jag tror att jag skulle kunna sitta en hel kväll och berätta allt om mig själv, stort och smått. Men samtidigt – vem fan är intresserad? Vem i hela fridens namn vill sitta och höra mitt livs historia och alla mina funderingar? JA, jag vill veta allt om alla (helst), men så är jag osunt intresserad av människor också. En iakttagare, om ni så vill.
Jaja, varför grubbla. Egentligen? Man är som man är, när man inte blev som man skulle.
Idag har jag… Sovit. Gudars, jag sover illa nu. Så, tre koppar kaffe senare… Mötte Sarah i hamnen, eller ska jag säga i båten! Hon satt bak i båten, hade till och med fällt ner kapellet! Blivande båtmänniska där, ja ;) Vi stack ut till Slädö, låg o gottade oss i solen. Sen efter en och en halv timme nånting körde vi in till Slättanäs för att hämta Sofie. Bara det att sen ville inte Tumlaren vara med längre. Dog 3 ggr innan badplatsen. Hmm. Ringde pappa för att höra vad han trodde (alla i båtfamiljen är iväg på äventyr – västra, östra, Tromtö, osv, betyder att ingen kan hämta en!), och han avrådde oss från att sticka ut. Så vi puttrade inåt. Och Suzukin dog IGEN. Grrr. Igår startade den (och gick!) på första försöket, så vart lite surt.
Så eftersom vi blev blåsta på sjön stack vi ut till Millegarne! Borrade ner oss i sanden och hade jättemysigt i några timmar =) Sarah droppade av oss i hamnen och gav sig av på illsken. Sofie och jag led inte av nån vidare brådska, så vi dröjde kvar och dillade om livet i allmänhet en stund. Sen gick Clion hem på högvarv, för då frös jag lite, kors i taket. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska sova eller inte. Det lutar åt att gå och lägga mig med min bok. Känns klart som en bra idé. Mellan två världar, av Raymond E Feist. Har ni inte läst Kriget om rämnan-serien så rekommenderas den starkt!!
God natt, kära.
My, my, my, whiskey and rye
don’t it make you feel so fine
right or wrong
don’t it turn you on
can’t you see we’re wasting time?
Det är inte klokt vad man kan missbedöma sig själv. Fascinerande.
Förmodligen har det att göra med att jag fungerar enligt devisen ”vill någon veta något så frågar dom”. Men, det kan ju faktiskt vara så att man inte nyter fråga. Att det känns som en sak som man bara inte frågar någon annan. Därför ska man alltså berätta självmant. Vilket är bra knepigt när man utgår ifrån att om en person inte frågar så är den inte intresserad.
Inte för att jag är sån. Jag ska tala om en hemlis för er. Jag är faktiskt sjukligt nyfiken. Hade jag kommit över min taktkänsla och faktiskt ställt alla frågor till folk som jag vill ställa, då hade ingen fått en lugn stund någonsin mer, förmodligen. Jag har blivit bättre (förut var jag hopplös), men gode tid vad jag önskar att jag kunde läsa tankar.
Men alltså, svår att komma in på livet. Jag undrar om jag lägger allt det där i saker jag skriver istället? Det måste finnas en anledning att jag hann skriva sådär 3000 dikter under högstadiet (och förmodligen lika många därefter).
Egentligen är jag faktiskt också en sådan som vill berätta. Jag tror att jag skulle kunna sitta en hel kväll och berätta allt om mig själv, stort och smått. Men samtidigt – vem fan är intresserad? Vem i hela fridens namn vill sitta och höra mitt livs historia och alla mina funderingar? JA, jag vill veta allt om alla (helst), men så är jag osunt intresserad av människor också. En iakttagare, om ni så vill.
Jaja, varför grubbla. Egentligen? Man är som man är, när man inte blev som man skulle.
Idag har jag… Sovit. Gudars, jag sover illa nu. Så, tre koppar kaffe senare… Mötte Sarah i hamnen, eller ska jag säga i båten! Hon satt bak i båten, hade till och med fällt ner kapellet! Blivande båtmänniska där, ja ;) Vi stack ut till Slädö, låg o gottade oss i solen. Sen efter en och en halv timme nånting körde vi in till Slättanäs för att hämta Sofie. Bara det att sen ville inte Tumlaren vara med längre. Dog 3 ggr innan badplatsen. Hmm. Ringde pappa för att höra vad han trodde (alla i båtfamiljen är iväg på äventyr – västra, östra, Tromtö, osv, betyder att ingen kan hämta en!), och han avrådde oss från att sticka ut. Så vi puttrade inåt. Och Suzukin dog IGEN. Grrr. Igår startade den (och gick!) på första försöket, så vart lite surt.
Så eftersom vi blev blåsta på sjön stack vi ut till Millegarne! Borrade ner oss i sanden och hade jättemysigt i några timmar =) Sarah droppade av oss i hamnen och gav sig av på illsken. Sofie och jag led inte av nån vidare brådska, så vi dröjde kvar och dillade om livet i allmänhet en stund. Sen gick Clion hem på högvarv, för då frös jag lite, kors i taket. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska sova eller inte. Det lutar åt att gå och lägga mig med min bok. Känns klart som en bra idé. Mellan två världar, av Raymond E Feist. Har ni inte läst Kriget om rämnan-serien så rekommenderas den starkt!!
God natt, kära.
My, my, my, whiskey and rye
don’t it make you feel so fine
right or wrong
don’t it turn you on
can’t you see we’re wasting time?
Beggin' on my knees, baby won't you, please
... run your fingers through my hair
Hmm, det är intressant det där med personligheter. Öppna ett lock, och få ett vattenfall. Jag har fått höra – vilket har lett till att jag frågar ut folk – att jag tydligen är en person som är svår att komma in på livet. Det är lite skoj, för jag har alltid sett mig som en rätt öppen person. Jag berättar tydligen inte djupgående saker, eller saker som jag verkligen älskar/hatar (jag verkar alltså inte gå längre än till ”gillar” och ”ogillar”) och jag berättar kanske vad eller vart eller hur, men analyser håller jag för mig själv.
Det är inte klokt vad man kan missbedöma sig själv. Fascinerande.
Förmodligen har det att göra med att jag fungerar enligt devisen ”vill någon veta något så frågar dom”. Men, det kan ju faktiskt vara så att man inte nyter fråga. Att det känns som en sak som man bara inte frågar någon annan. Därför ska man alltså berätta självmant. Vilket är bra knepigt när man utgår ifrån att om en person inte frågar så är den inte intresserad.
Inte för att jag är sån. Jag ska tala om en hemlis för er. Jag är faktiskt sjukligt nyfiken. Hade jag kommit över min taktkänsla och faktiskt ställt alla frågor till folk som jag vill ställa, då hade ingen fått en lugn stund någonsin mer, förmodligen. Jag har blivit bättre (förut var jag hopplös), men gode tid vad jag önskar att jag kunde läsa tankar.
Men alltså, svår att komma in på livet. Jag undrar om jag lägger allt det där i saker jag skriver istället? Det måste finnas en anledning att jag hann skriva sådär 3000 dikter under högstadiet (och förmodligen lika många därefter).
Egentligen är jag faktiskt också en sådan som vill berätta. Jag tror att jag skulle kunna sitta en hel kväll och berätta allt om mig själv, stort och smått. Men samtidigt – vem fan är intresserad? Vem i hela fridens namn vill sitta och höra mitt livs historia och alla mina funderingar? JA, jag vill veta allt om alla (helst), men så är jag osunt intresserad av människor också. En iakttagare, om ni så vill.
Jaja, varför grubbla. Egentligen? Man är som man är, när man inte blev som man skulle.
Idag har jag… Sovit. Gudars, jag sover illa nu. Så, tre koppar kaffe senare… Mötte Sarah i hamnen, eller ska jag säga i båten! Hon satt bak i båten, hade till och med fällt ner kapellet! Blivande båtmänniska där, ja ;) Vi stack ut till Slädö, låg o gottade oss i solen. Sen efter en och en halv timme nånting körde vi in till Slättanäs för att hämta Sofie. Bara det att sen ville inte Tumlaren vara med längre. Dog 3 ggr innan badplatsen. Hmm. Ringde pappa för att höra vad han trodde (alla i båtfamiljen är iväg på äventyr – västra, östra, Tromtö, osv, betyder att ingen kan hämta en!), och han avrådde oss från att sticka ut. Så vi puttrade inåt. Och Suzukin dog IGEN. Grrr. Igår startade den (och gick!) på första försöket, så vart lite surt.
Så eftersom vi blev blåsta på sjön stack vi ut till Millegarne! Borrade ner oss i sanden och hade jättemysigt i några timmar =) Sarah droppade av oss i hamnen och gav sig av på illsken. Sofie och jag led inte av nån vidare brådska, så vi dröjde kvar och dillade om livet i allmänhet en stund. Sen gick Clion hem på högvarv, för då frös jag lite, kors i taket. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska sova eller inte. Det lutar åt att gå och lägga mig med min bok. Känns klart som en bra idé. Mellan två världar, av Raymond E Feist. Har ni inte läst Kriget om rämnan-serien så rekommenderas den starkt!!
God natt, kära.
My, my, my, whiskey and rye
don’t it make you feel so fine
right or wrong
don’t it turn you on
can’t you see we’re wasting time?
Det är inte klokt vad man kan missbedöma sig själv. Fascinerande.
Förmodligen har det att göra med att jag fungerar enligt devisen ”vill någon veta något så frågar dom”. Men, det kan ju faktiskt vara så att man inte nyter fråga. Att det känns som en sak som man bara inte frågar någon annan. Därför ska man alltså berätta självmant. Vilket är bra knepigt när man utgår ifrån att om en person inte frågar så är den inte intresserad.
Inte för att jag är sån. Jag ska tala om en hemlis för er. Jag är faktiskt sjukligt nyfiken. Hade jag kommit över min taktkänsla och faktiskt ställt alla frågor till folk som jag vill ställa, då hade ingen fått en lugn stund någonsin mer, förmodligen. Jag har blivit bättre (förut var jag hopplös), men gode tid vad jag önskar att jag kunde läsa tankar.
Men alltså, svår att komma in på livet. Jag undrar om jag lägger allt det där i saker jag skriver istället? Det måste finnas en anledning att jag hann skriva sådär 3000 dikter under högstadiet (och förmodligen lika många därefter).
Egentligen är jag faktiskt också en sådan som vill berätta. Jag tror att jag skulle kunna sitta en hel kväll och berätta allt om mig själv, stort och smått. Men samtidigt – vem fan är intresserad? Vem i hela fridens namn vill sitta och höra mitt livs historia och alla mina funderingar? JA, jag vill veta allt om alla (helst), men så är jag osunt intresserad av människor också. En iakttagare, om ni så vill.
Jaja, varför grubbla. Egentligen? Man är som man är, när man inte blev som man skulle.
Idag har jag… Sovit. Gudars, jag sover illa nu. Så, tre koppar kaffe senare… Mötte Sarah i hamnen, eller ska jag säga i båten! Hon satt bak i båten, hade till och med fällt ner kapellet! Blivande båtmänniska där, ja ;) Vi stack ut till Slädö, låg o gottade oss i solen. Sen efter en och en halv timme nånting körde vi in till Slättanäs för att hämta Sofie. Bara det att sen ville inte Tumlaren vara med längre. Dog 3 ggr innan badplatsen. Hmm. Ringde pappa för att höra vad han trodde (alla i båtfamiljen är iväg på äventyr – västra, östra, Tromtö, osv, betyder att ingen kan hämta en!), och han avrådde oss från att sticka ut. Så vi puttrade inåt. Och Suzukin dog IGEN. Grrr. Igår startade den (och gick!) på första försöket, så vart lite surt.
Så eftersom vi blev blåsta på sjön stack vi ut till Millegarne! Borrade ner oss i sanden och hade jättemysigt i några timmar =) Sarah droppade av oss i hamnen och gav sig av på illsken. Sofie och jag led inte av nån vidare brådska, så vi dröjde kvar och dillade om livet i allmänhet en stund. Sen gick Clion hem på högvarv, för då frös jag lite, kors i taket. Så nu sitter jag och funderar på om jag ska sova eller inte. Det lutar åt att gå och lägga mig med min bok. Känns klart som en bra idé. Mellan två världar, av Raymond E Feist. Har ni inte läst Kriget om rämnan-serien så rekommenderas den starkt!!
God natt, kära.
My, my, my, whiskey and rye
don’t it make you feel so fine
right or wrong
don’t it turn you on
can’t you see we’re wasting time?
I never learned to dance
... I had hair down to my ass
Hallåja!
I måndags tog jag Clion och stack iväg till Calmare stad. Jessica och David har ju haft det lite för lugnt, lite för länge nu! Så vi revolterade mot detta lugn genom att... kolla på film. Det blev Disney x2. David var jätteimpad av idén. Men han ville se Aladdin, så han fick minsann sitta igenom Herkules också, haha!
Gårdagen spenderades i varsin brassestol ute på innegården. Jag hatar den paradoxen! "Ute på innegården". Hmpf. Jag läste lite i Eldfångaren (Nicholas Evans), Jessica pinnade på med Hungerspelen och David fick bryt på värmen och gick in och spelade Battlefield istället. På kvällen bjöd de mig på mat :D vi grillade (med sällskap av Sylvia och Patrik), så det blev sallad (med mycket ost), tzatsiki, kött och sånt gott! Satt som en smäck i kistan.
Idag hamnade vi i brassestolarna igen, i alla fall ett par timmar. Vid 14-snåret drog jag mig. Tog Clion till Maxi och handlade lite färdkost (kall ramlösa - jag hade nog 50 grader i bilen hela vägen hem), sen till Preem och tankade innan jag slöt upp på E22an.
Sen var det bara hem, ner med markiserna, vattna mammas blommor, på med badkläder och iväg till hamnen! Mötte upp Sarah, Sandra och Ida. Tog en sväng ut till Slädö, där vi spenderade några timmar. Gudagott. Lä, soooool, varmt i vattnet och en hel del mackastenar! Jag badade i alla fall 2 gånger! =) Det blir ut imorgon också! Me like :D
Så för stunden är det tämligen lugnt. Har TVn igång på fotbollen. Är ju inte överdrivet spännande, Sveriges damer leder med 4-1 =)
Nä, nu ska jag sysselsätta mig! Vet dock inte med vad, men I'll see!
You kept me guessing
and now I'm destined
to spend my time missing you
I almost wish you would've loved me too
Livet är fult, du är fager
... vaken om natten och drömmer på dagen
Jaha, Östersjö 2012 är överspelat! Tack för detta, jag har haft en kalashelg! Jag, Jessica och Anja pinnade ner till Asarum och familjen Hargevall i fredags eftermiddag. Det bjöds på mat (grillat kött och potatisgratäng – YUMMIE!), en Modjo till det och lite dillande om allt och ingenting. Senare trillade de andra tjejerna in, och vi blev sittans på altanen till… Tja, jag kommer faktiskt inte ihåg när vi tog bussen till stan. Tjugo i tio, kanske? Eller tjugo i nio. Jag vet inte. Vi stack i alla fall till en av Annas kompisar, och där hade vi några härliga timmar med god dricka, bra musik (hög musik) o allmänt blandtjafs! Sen drog vi ner till piren och besökte öltältet. VÄLDIGT bra musik för att vara ett sånt ställe! Bara till att hoppa, sjunga och se glad ut ;)
På natten sen blev det en taxi hem till Anna, där vi rasade ihop i våra bäddar. Jag sov i en tältsäng, som avgav sitt karaktäristiska ”weirk, knirk” varenda gång jag rörde en fena. Och efter allt snack om hur sådana sängar kan slå ihop om en som ett plånbok om ett kvitto, var jag lite tveksam till att vända på mig. Men jag fördelade tyngden och rullade över på andra sidan. Och andades ut, för jag slapp vikas dubbel och gallhojta över hela Asarum.
Dag 2, aka lördag, vaknade de övriga puckona redan kl TIO. Trött jag blev. Sen sa mina hornhinnor upp sig när Anja dessutom drar upp rullgardinen för att se om det var sol ute. Tja, LJUST var det i alla fall. Vi åt rena hotellfrukosten (jag skar upp frallor och paxade de jag ville ha), sen gick vi en runda med Louie. Det ligger en… Hmm, 4H-gård? Aja, där var åsnor och alpackor, får och getter och sånt. Och fästingar.
På eftermiddagen blev det lite sol, lite morotskaka (så farligt gott), lite mat (jaa, i den ordningen – asbra!) och sen skulle Anna jobba. Så hon cyklar iväg i det där ösregnet som dök upp… Och vi gick upp och la oss igen. Jessica sov, jag och Anja gosade med Louie. Anja retade upp Annas katt Molly också, så hon såg ut att smida lömska attackplaner sedan, när hon kröp ihop på fönsterbrädan och blängde på Anja.
Vi stack in till stan lite tidigare, tog en pizza och köpte marknadsgodis till Anna. Sedan mötte vi upp hon working woman, och gick till Palme (hade 25-årsfest). Där fanns allsköns människor, så det blev en helskön kväll :D Roligast var de 15 som belägrat soffan och bläddrade musik på youtube, sedan sjöng de med så högt att rutorna skallrade (ingen chans att höra musiken), headbangade och körde sina moves.
Helgens raggningstaktik nummer 1:
"Hallå!"
Vi avslutade kvällen nere på stan, men vi struntade i öltältet på piren. Femtioelva tusen människor. Jag säger bara det, jag hade hellre hoppat i havet än försökt vara ordningsvakt den kvällen..!
Någon eller några timmar efter midnatt bar det av hemåt till mer civiliserade orter, som Leråkra. Anja skulle jobba kl 9 idag, så hon körde. Jag och Jessica åkte med, som de sneaky bastards vi är ;) Så när vi stannade här ute bad jag Anja ha ljusen igång och inte köra iväg förrän jag låst upp. Hej vildsvin, alternativt galen yxmördare innanför ytterdörren. Men jag blev inte överfallen, så Tafsen försvann iväg med de där två. Och min chipspåse.
Jag gick igenom hela huset, övervåning, undervåning och källare. Inga galna yxmördare eller tokstora spindlar nånstans, så jag rasade i säng och sov som en död till halv nio imorse. Vaknade till, drack vatten, tyckte synd om Anja som skulle jobba en halvtimme senare och somnade om.
Framåt halv tolv slog jag upp de två blå igen, kände mig hyggligt mycket som människa och bestämde mig för att stiga upp. Kalasväder, så jag smällde i mig en såndär liten fryst färdigpaj, sen gick jag ut på en tvåtimmarspromenad, så vansinnigt skönt!
Så nu är det ryggläge som gäller. Såg att Mamma Mia går klockan 21, kanske kollar på den. Kanske inte. Får se. Imorgon blir det Kalmar i alla fall! Upp en sväng och se fall Jessica och David har rivit stället än =)
Ju mera dom spottar på mig
desto snabbare kommer jag blomma
Jaha, Östersjö 2012 är överspelat! Tack för detta, jag har haft en kalashelg! Jag, Jessica och Anja pinnade ner till Asarum och familjen Hargevall i fredags eftermiddag. Det bjöds på mat (grillat kött och potatisgratäng – YUMMIE!), en Modjo till det och lite dillande om allt och ingenting. Senare trillade de andra tjejerna in, och vi blev sittans på altanen till… Tja, jag kommer faktiskt inte ihåg när vi tog bussen till stan. Tjugo i tio, kanske? Eller tjugo i nio. Jag vet inte. Vi stack i alla fall till en av Annas kompisar, och där hade vi några härliga timmar med god dricka, bra musik (hög musik) o allmänt blandtjafs! Sen drog vi ner till piren och besökte öltältet. VÄLDIGT bra musik för att vara ett sånt ställe! Bara till att hoppa, sjunga och se glad ut ;)
På natten sen blev det en taxi hem till Anna, där vi rasade ihop i våra bäddar. Jag sov i en tältsäng, som avgav sitt karaktäristiska ”weirk, knirk” varenda gång jag rörde en fena. Och efter allt snack om hur sådana sängar kan slå ihop om en som ett plånbok om ett kvitto, var jag lite tveksam till att vända på mig. Men jag fördelade tyngden och rullade över på andra sidan. Och andades ut, för jag slapp vikas dubbel och gallhojta över hela Asarum.
Dag 2, aka lördag, vaknade de övriga puckona redan kl TIO. Trött jag blev. Sen sa mina hornhinnor upp sig när Anja dessutom drar upp rullgardinen för att se om det var sol ute. Tja, LJUST var det i alla fall. Vi åt rena hotellfrukosten (jag skar upp frallor och paxade de jag ville ha), sen gick vi en runda med Louie. Det ligger en… Hmm, 4H-gård? Aja, där var åsnor och alpackor, får och getter och sånt. Och fästingar.
På eftermiddagen blev det lite sol, lite morotskaka (så farligt gott), lite mat (jaa, i den ordningen – asbra!) och sen skulle Anna jobba. Så hon cyklar iväg i det där ösregnet som dök upp… Och vi gick upp och la oss igen. Jessica sov, jag och Anja gosade med Louie. Anja retade upp Annas katt Molly också, så hon såg ut att smida lömska attackplaner sedan, när hon kröp ihop på fönsterbrädan och blängde på Anja.
Vi stack in till stan lite tidigare, tog en pizza och köpte marknadsgodis till Anna. Sedan mötte vi upp hon working woman, och gick till Palme (hade 25-årsfest). Där fanns allsköns människor, så det blev en helskön kväll :D Roligast var de 15 som belägrat soffan och bläddrade musik på youtube, sedan sjöng de med så högt att rutorna skallrade (ingen chans att höra musiken), headbangade och körde sina moves.
Helgens raggningstaktik nummer 1:
"Hallå!"
Vi avslutade kvällen nere på stan, men vi struntade i öltältet på piren. Femtioelva tusen människor. Jag säger bara det, jag hade hellre hoppat i havet än försökt vara ordningsvakt den kvällen..!
Någon eller några timmar efter midnatt bar det av hemåt till mer civiliserade orter, som Leråkra. Anja skulle jobba kl 9 idag, så hon körde. Jag och Jessica åkte med, som de sneaky bastards vi är ;) Så när vi stannade här ute bad jag Anja ha ljusen igång och inte köra iväg förrän jag låst upp. Hej vildsvin, alternativt galen yxmördare innanför ytterdörren. Men jag blev inte överfallen, så Tafsen försvann iväg med de där två. Och min chipspåse.
Jag gick igenom hela huset, övervåning, undervåning och källare. Inga galna yxmördare eller tokstora spindlar nånstans, så jag rasade i säng och sov som en död till halv nio imorse. Vaknade till, drack vatten, tyckte synd om Anja som skulle jobba en halvtimme senare och somnade om.
Framåt halv tolv slog jag upp de två blå igen, kände mig hyggligt mycket som människa och bestämde mig för att stiga upp. Kalasväder, så jag smällde i mig en såndär liten fryst färdigpaj, sen gick jag ut på en tvåtimmarspromenad, så vansinnigt skönt!
Så nu är det ryggläge som gäller. Såg att Mamma Mia går klockan 21, kanske kollar på den. Kanske inte. Får se. Imorgon blir det Kalmar i alla fall! Upp en sväng och se fall Jessica och David har rivit stället än =)
Ju mera dom spottar på mig
desto snabbare kommer jag blomma
My thoughts will echo your name
... until I see you again
Tio grader varmt ("varmt") ute. Allvarligt talat, den här sommaren går till historien, tror jag bestämt.
Igår blev det en båttur med Sandra, Sarah och Sofie, idag blev det en vända med FO. Lilla tumlaren får gå lite, i alla fall. Och jag hade levt i den om det inte hade varit för alla spindlar. Där är seriöst så mycket spindlar att jag utvecklar fobi och allergi och Gud vet allt av att bara kliva ner i båten. Vansinne.
Min fina lilla båt.
Jag är för trött för att vara nånstans i närheten av kreativ, så jag passar ikväll, tror jag bestämt. Men jag kan tala om att det torde vara sisådär... 37 dagar tills vi åker till Cypern :D Och DÄR är i alla fall över 30 grader varmt och sol. Så förhoppningsvis får man i alla fall en vecka riktig sommar i år.
Godnatt, kära.
This night is sparkling
don't you let it go
I'm wonderstruck
blushing all the way home
I'll spend forever
wondering if you knew
I was enchanted to meet you
Oh, I'm not asking much of you
... just sing, little darling, sing with me
Nämen hallå där!
Japp, nu var det ett tag sen jag skrev. Närmare bestämt... Inte en aning, faktiskt. Men jag har ju självklart en anledning. Anledning heter SOMMAR, TOSIA, BÅT, HASSLÖFESTIVAL.
Tosia spenderade vi hos Sandrew på fredagskvällen, sen ner till stora staden och attack på öltältet. Framåt natten gick jag ut två minuter för att hälsa på Pluppovic. Jag lämnade telefon, pengar, kort och folk i öltältet. Och sen släppte inte vakten in mig. Jag morrade, bad och försökte åkalla lite empati i fanskapet (aka vakten), men han vägrade. Så jag fick låna Elins telefon och ringa min mobil och hoppas att nån skulle svara. Vilket de gjorde, gudskelov.
Lördagen blev det förfest hos Björn, med frågesport och facerapes och allt vad det innebar. Det var ca 45 grader varmt och jag höll på att upplösas till molekyler. Svettmolekyler. Men vi stack ner till stan, körde radiobil (blåmärke på knäet: check) och sen in i öltältet. Jag och Cilla gick ut och gick på toa. Sen stod en vakt ivägen och nekade oss inträde igen. Deja vú. Och det här osympatiska fanskapet var inte heller öppen för empatiskt tänkande. Så vi drog runt nån timma, sen gick det vägen.
Jag hatar vissa vakter.
Pappa började sin semester i måndags, så vi bestämde oss lite hastigt och lustigt för att åka ut på sjön på onsdagen. Sagt och gjort! Vi tuffade iväg med Vraket och hamnade på Tromtö. Där låg bara sisådär 4 båtar - Benny, ett par skåningar, en Listerby-seglare, Hasslöinvånare med småfolk och en brandman med bihang. Det vet jag, för vi spenderade (självklart) kvällen uppe runt eldstaden med folket. Hasslöinvånarna hade sina barnbarn (aka småfolket) med sig, och Listerbyseglarens unge är en Listerbyskoleunge. Så Jonna Carlsson hade inte många lugna stunder den kvällen. Barn som ska brottas, barn som ska berätta historier, barn som ska spela på Jonnas iPhone (skitsamma att Jonna inte kan ladda den pga brist på el och tolvvoltsladdare) och så vidare i all oändlighet. Men goa ungar =)
Vi hade planerat att dra vidare ut åt Östra, men torsdagen kom med schizofrent väder - fem minuter sol, fem minuter regn, fem minuter sol, fem minuter regn och så vidare. Och så fick vi sms från Mattias Gotlänning, han och Malin låg i Hallahamnen på Hasslö. Hmm, Hasslöfestivalen, alltså... Några diskussioner senare var vi överens - och tog sikte på Hallahamnen. Där hade börjat trilla in lite folk, så vi fick lägga oss utanpå Mattias pråm. När jag hoppade upp på hans fördäck och såg ner på vår lilla Maxi bröt jag ihop av skratt. Vår båt såg ut att vara deras jolle. Hejaheja.
Det kom intuffans allt möjligt löst folk, och till slut låg vi 3-4 båtar utanpå varann genom hela hamnen. Och jag svär att hälften av Hasslös befolkning var nere och fotograferade.
"Det är så kul när är här är folk!" Ja gode tid, det är inte lätt när det är svårt.
På fredagkvällen kom working woman Anja och sockersnask Marcus på besök! De lyckas tajma sin ankomst så att alla i hamnen har lämnat för att gå upp till festivalen = tyst och tämligen stendött. Men vi kröp ner i båten, jag erbjöd något att dricka och Marcus sken som solen i Karlstad när han insåg att han kunde få ett glas rävgift (mer känt som jägermeister).
Nåja, efter cola och rävgift knallade vi upp till festivalområdet. Pappa stod utanför och diskuterade med några gamla Hasslöbor. När vi dök upp frågade han ifall vi ville gå in, men vi nekade. Så han bjöd på goedricka inne på serveringen, sen ägnade han två timmar åt att göra sitt bästa för att knäcka Anja och Marcus. Sen undrade han hur det kom sig att han inte hört Status Quo. Sa till honom att det ÄR svårt att lyssna samtidigt som brödintaget glappar. Och det glappade nåt sanslöst.
Lördagen bestod av sol (tja, halva dagen i alla fall), fiske och kalla vindar. Mattias tjatade om fiske. Vi fick fram metspöet och jag undrade fall Mattias ville ha en metrev, men det ville han inte. Och det vore ju tämligen onödigt, eftersom han snodde tag i min lina och fiskade. Jag satt och höll i spöet som en fåne, medan han låg på Laurins badbrygga och höll i linan, precis ovanför flötet och spanade på masken. Jösses.
Och det ska sägas att jag fick 2 abborrar (fina abborrar) och 1 B-bborre (för liten), medan Mattias bara lyckades fiska upp två löjor.
På eftermiddagen kom regnet och Sandra, Sarah, Ida och Filippa =) Vi hoppade ner i båten, drack gott och snapsade ännu godare. Sen dök Working woman och sockersnasket upp igen, så pappa började bli orolig att båten skulle ta in vatten. Men det var lugnt!
Framåt sjusnåret stack vi upp till festivalen (utom Anja och Marcus som stack hem) och kollade på Mikael Wiehe. Bra =) Minus för tanterna och gubben som hyssjade på oss för att vi pratade. Gå INTE på festival om ni inte tål när folk pratar. Hallå, eller.
Därefter öppnade himlen sig, och alla rusade hals över huvud in i öltältet. Och där stod jag, i flipflops, i världens djupaste vattenpöl. Och då överdriver jag bara lite! Vi hittade Anton där inne också, vilken inledde sin poppiskarriär genom att säga till tanterna jämte att han bad om ursäkt för mig, att man alltid fick skämmas för mig och så vidare, tills jag satte en näve i magen på honom. Uppför sig!
Träffade på en del välbekant folk där inne, kollade på Loreen (skitdåligt) och Hoffmaestro (asbra), försökte hålla koll på vart tjejerna var (snudd på omöjligt) och hade faktiskt himla trevligt!
Sen sov jag gott, på aktersoffan i båten. Ända till tjugo i tio morgonen efter... Folk till att inte kunna sova! Det är ju knappast ljudisolerat, liksom.
På eftermiddagen bar det av hemåt. Galltjöt inombords när jag klev in i duschen - bränt knäna, nacken och armarna.
Igår drog jag, Anja och Anjas mor till Kalmar på blixtvisit (åkte imorse igen), bytte ut mina böcker, hämtade lite mer kläder, dillade med Jessica, David och Bella, var på Stars and stripes... Där jag och Karin delade på en banana split, satt fint det!
Så nu är jag i Lejraukra igen, mellan össkurar och... tjaa, halvblå himmel, i alla fall.
Oh, the bitter winds are coming in
and I'm already missing the summer
Stockholm's cold but I've been told
I was born to endure this kind of weather
Son, please don't follow the foot steps
... that lead to where I am today
Walk on the rocks
that I stumbled on
Hellu folks!
Klockan är 23:47 och jag sitter i ett vardagsrum med neddragna markiser utanför. Men gudars, vilken måne det är ikväll. Har ni inte kollat på den, gå ut och gör det!
Jag har ägnat två dar åt att rensa lite i gamla kartonger som står i källaren! Tämligen emotionellt. Hittar allt möjligt, sportbilagor från hela 2000-talet (OS-gulden 2004... EM 2004... Vilka minnen), dikten vi fick av vår klassföreståndare när vi slutade nian (han skrev om var och en i hela klassen), tusentals dikter jag skrev i högstadiet, lappar, brev, tidningsurklipp ("polisen fick medla mellan elever på Snäck", "Fyra elever avstängda på Snäck"), gamla armband (bl a Älska fotboll-armbandet som kom första året i gymnasiet - som brukade vara rosa...) och så vidare i all oändlighet.
Jag kommer hamna i nåt sånt där extrema samlare-program om 30 år. Mamma fasar, haha! Jag har fruktansvärda hamstertendenser. Fast jag har blivit mycket bättre. När jag var yngre var jag helt enkelt omöjlig. Sparade ALLT.
Ikväll blev det Subway och Ice Age 4 med FO! Hiskeligt skoj =D Bion var bra, kanske inte heeelt i klass med de andra, men jag skrattade gott, och rätt ofta..! Sids mormor = underbar. Efteråt stack vi till FO och kollade Sälenfoton. Och skrattade gott en stund till.
Nu ska jag titta på månen, sen ett avsnitt av Big Bang innan jag kryper till kojs.
Imorgon blir det båten (om det är bra väder) med Anna och Louiebus! =)
God bless you
please, Mrs Robinson
heaven holds a place for those who pray
On cold days Coldplay's out like the band's name
... I know I can't heal things with a hand shake
EM är över. Och Spanien är mästare, igen. Vem är förvånad? Jag sållar mig inte till den skaran. Spanien kändes inte som sig själva när turneringen drog igång, de var inte lika lysande självklara som de varit tidigare. Eller så höll de bara igen för att kunna ge världen en lektion i tiki taka-spelande igår i finalen. Men redan från första bollkontakten kändes det att jo, Spanien tar hem detta. I år också.
De personer som hävdar att Spanien spelar tråkigt måste lida av dumhet i allmänhet och okunskap i synnerhet. Spanien spelar på ett sätt som inga andra lag (jo, Barcelona såklart) kan. Vilket betyder att de andra lagen, som förvandlar det till handbollsmatcher, gör det till tråkiga matcher. Men våga inte klandra spanjorerna för andra länders feghet.
Frågan är om man ska kalla det final. Finaler brukar vara nagelbitare, nervklyvande, jämna och spännande historier. Gårdagens innehöll ingenting sådant. Det var en spansk uppvisning i utklassning. Titta och lär, barn. Så här gör man. Det här är fotboll.
Italien klarade av Tyskland i semin (och ja, tyskarnas insats grämer mig fortfarande), men igår var de inte ens i samma postnummerområde som Spanien. Det mesta man såg av Balotelli var efter slutsignalen, när TV filmade hans tårar.
Själv fick jag diskret blinka bort glädjetårarna när Casillas höjde bucklan och spanjorerna log hela vägen genom Europas TV-apparater.
Och nu längtar jag något enormt efter VM 2014.
Nämnde jag följande förresten?
Spanien är första landet sedan 1930-talet som har vunnit 3 mästerskap i rad (EM -08, VM-10, EM -12).
Spanien är första landet sedan 1930-talet som har vunnit 3 mästerskap i rad (EM -08, VM-10, EM -12).
Spanien är det första landet som har försvarat ett EM-guld (-08, -12)
Iker Casillas är den förste spelaren i världshistorien som har vunnit 100 landskamper.
Iker Casillas har inte släppt in mål i en utslagsmatch sedan 1-3-förlusten mot Frankrike i VM 2006.
Iker Casillas har inte släppt in mål i en utslagsmatch sedan 1-3-förlusten mot Frankrike i VM 2006.
Fernando Torres är den förste spelaren i världshistorien som har gjort mål i två EM-finaler (-08, -12).
4-0 är den största målskillnaden någonsin i en final.
Finalen var första gången Spanien slagit Italien vid ordinarie matchtid i ett mästerskap.
Varsågoda, go ahead och älska Spanien.
Inte för att ni vill, utan för att man måste.
Euphoria
