Jonnieponken

... just sing, little darling, sing with me

Nämen hallå där!

Japp, nu var det ett tag sen jag skrev. Närmare bestämt... Inte en aning, faktiskt. Men jag har ju självklart en anledning. Anledning heter SOMMAR, TOSIA, BÅT, HASSLÖFESTIVAL.

Tosia spenderade vi hos Sandrew på fredagskvällen, sen ner till stora staden och attack på öltältet. Framåt natten gick jag ut två minuter för att hälsa på Pluppovic. Jag lämnade telefon, pengar, kort och folk i öltältet. Och sen släppte inte vakten in mig. Jag morrade, bad och försökte åkalla lite empati i fanskapet (aka vakten), men han vägrade. Så jag fick låna Elins telefon och ringa min mobil och hoppas att nån skulle svara. Vilket de gjorde, gudskelov.

Lördagen blev det förfest hos Björn, med frågesport och facerapes och allt vad det innebar. Det var ca 45 grader varmt och jag höll på att upplösas till molekyler. Svettmolekyler. Men vi stack ner till stan, körde radiobil (blåmärke på knäet: check) och sen in i öltältet. Jag och Cilla gick ut och gick på toa. Sen stod en vakt ivägen och nekade oss inträde igen. Deja vú. Och det här osympatiska fanskapet var inte heller öppen för empatiskt tänkande. Så vi drog runt nån timma, sen gick det vägen.

Jag hatar vissa vakter.

Pappa började sin semester i måndags, så vi bestämde oss lite hastigt och lustigt för att åka ut på sjön på onsdagen. Sagt och gjort! Vi tuffade iväg med Vraket och hamnade på Tromtö. Där låg bara sisådär 4 båtar - Benny, ett par skåningar, en Listerby-seglare, Hasslöinvånare med småfolk och en brandman med bihang. Det vet jag, för vi spenderade (självklart) kvällen uppe runt eldstaden med folket. Hasslöinvånarna hade sina barnbarn (aka småfolket) med sig, och Listerbyseglarens unge är en Listerbyskoleunge. Så Jonna Carlsson hade inte många lugna stunder den kvällen. Barn som ska brottas, barn som ska berätta historier, barn som ska spela på Jonnas iPhone (skitsamma att Jonna inte kan ladda den pga brist på el och tolvvoltsladdare) och så vidare i all oändlighet. Men goa ungar =)


Vi hade planerat att dra vidare ut åt Östra, men torsdagen kom med schizofrent väder - fem minuter sol, fem minuter regn, fem minuter sol, fem minuter regn och så vidare. Och så fick vi sms från Mattias Gotlänning, han och Malin låg i Hallahamnen på Hasslö. Hmm, Hasslöfestivalen, alltså... Några diskussioner senare var vi överens - och tog sikte på Hallahamnen. Där hade börjat trilla in lite folk, så vi fick lägga oss utanpå Mattias pråm. När jag hoppade upp på hans fördäck och såg ner på vår lilla Maxi bröt jag ihop av skratt. Vår båt såg ut att vara deras jolle. Hejaheja.



Det kom intuffans allt möjligt löst folk, och till slut låg vi 3-4 båtar utanpå varann genom hela hamnen. Och jag svär att hälften av Hasslös befolkning var nere och fotograferade.
"Det är så kul när är här är folk!" Ja gode tid, det är inte lätt när det är svårt.

På fredagkvällen kom working woman Anja och sockersnask Marcus på besök! De lyckas tajma sin ankomst så att alla i hamnen har lämnat för att gå upp till festivalen = tyst och tämligen stendött. Men vi kröp ner i båten, jag erbjöd något att dricka och Marcus sken som solen i Karlstad när han insåg att han kunde få ett glas rävgift (mer känt som jägermeister).

Nåja, efter cola och rävgift knallade vi upp till festivalområdet. Pappa stod utanför och diskuterade med några gamla Hasslöbor. När vi dök upp frågade han ifall vi ville gå in, men vi nekade. Så han bjöd på goedricka inne på serveringen, sen ägnade han två timmar åt att göra sitt bästa för att knäcka Anja och Marcus. Sen undrade han hur det kom sig att han inte hört Status Quo. Sa till honom att det ÄR svårt att lyssna samtidigt som brödintaget glappar. Och det glappade nåt sanslöst.

Lördagen bestod av sol (tja, halva dagen i alla fall), fiske och kalla vindar. Mattias tjatade om fiske. Vi fick fram metspöet och jag undrade fall Mattias ville ha en metrev, men det ville han inte. Och det vore ju tämligen onödigt, eftersom han snodde tag i min lina och fiskade. Jag satt och höll i spöet som en fåne, medan han låg på Laurins badbrygga och höll i linan, precis ovanför flötet och spanade på masken. Jösses.



Och det ska sägas att jag fick 2 abborrar (fina abborrar) och 1 B-bborre (för liten), medan Mattias bara lyckades fiska upp två löjor.

På eftermiddagen kom regnet och Sandra, Sarah, Ida och Filippa =) Vi hoppade ner i båten, drack gott och snapsade ännu godare. Sen dök Working woman och sockersnasket upp igen, så pappa började bli orolig att båten skulle ta in vatten. Men det var lugnt!


Framåt sjusnåret stack vi upp till festivalen (utom Anja och Marcus som stack hem) och kollade på Mikael Wiehe. Bra =) Minus för tanterna och gubben som hyssjade på oss för att vi pratade. Gå INTE på festival om ni inte tål när folk pratar. Hallå, eller.

Därefter öppnade himlen sig, och alla rusade hals över huvud in i öltältet. Och där stod jag, i flipflops, i världens djupaste vattenpöl. Och då överdriver jag bara lite! Vi hittade Anton där inne också, vilken inledde sin poppiskarriär genom att säga till tanterna jämte att han bad om ursäkt för mig, att man alltid fick skämmas för mig och så vidare, tills jag satte en näve i magen på honom. Uppför sig!

Träffade på en del välbekant folk där inne, kollade på Loreen (skitdåligt) och Hoffmaestro (asbra), försökte hålla koll på vart tjejerna var (snudd på omöjligt) och hade faktiskt himla trevligt!

Sen sov jag gott, på aktersoffan i båten. Ända till tjugo i tio morgonen efter... Folk till att inte kunna sova! Det är ju knappast ljudisolerat, liksom.

På eftermiddagen bar det av hemåt. Galltjöt inombords när jag klev in i duschen - bränt knäna, nacken och armarna.

Igår drog jag, Anja och Anjas mor till Kalmar på blixtvisit (åkte imorse igen), bytte ut mina böcker, hämtade lite mer kläder, dillade med Jessica, David och Bella, var på Stars and stripes... Där jag och Karin delade på en banana split, satt fint det!

Så nu är jag i Lejraukra igen, mellan össkurar och... tjaa, halvblå himmel, i alla fall.

Oh, the bitter winds are coming in
and I'm already missing the summer
Stockholm's cold but I've been told
I was born to endure this kind of weather