Jonnieponken

... står jag här med tomma händer

Sedär, energin börjar återvända! Vaknade fan halv nio imorse också. Och kunde omöjligt somna om. Bara att stiga upp. Mamma bligade misstänksamt på mig när jag kom ner;
"Vad gör du uppe såhär dags?"
"Kan inte sova." Sen satte jag igång kaffebryggaren.
"Och VAD gör du NU?"
"Jag har lärt mig dricka kaffe." Ibland händer det mycket på en gång!

Vid halv elva gick jag upp till Skroten och hämtade ut lilla bilen. Dom har fixat nånting på undersidan av bilen. Min brist på intresse hindrar mig från att tala om vad.

Dvs jag har ingen aning.

Nån upphängningsgummigrej till avgasröret, tror jag.

Efteråt stack jag och tankade, sen drog jag en vända inom Äggaboden och sa hejdå till mamma, sen hem och plocka ihop mina prylar och vidare till Kalmare stad. Så här är jag nu! Dagen blir nog ganska lugn, har tänkt mig någonting i stil med läsa ut Dolda djup, gå en runda och kolla på Spanien-Kroatien.

Och på tal om det så drar jag nog på promenad med en gång.

Adieu, me darlings!

I have felt this way
every night and day
wishing that you would just come
a little closer
come a little closer
come a little closer
closer to me