Dag 6, hjärnsläppet, skrämselattack, huvudvärk och idiotiska blanketter
Puuh. Så började en ny vecka :) Skoj :D Fast jag har sovit så fruktansvärt dåligt inatt så ni kan aldrig ana. En huvudvärk (tack vare "snurrfinten" igår) som... inte ville ge med sig, dessutom öm i nacken. Sammanslaget gjorde detta att det kändes som att kudden var gjord av cement. Usch.
Inte så farligt ont i huvudet när jag vaknade, men efter jag hade gått nerför trappan, ätit frukost och så, så... Kändes det väl inte lika lekande lätt längre... Stoppade på mig en huvudvärkstablett att ha med mig, om i fall att. Brummade bort till skolan och höll på att köra över Erik Wogén... Ojdå. Kollade mitt schema, skulle börja inne hos 1-2 grön. Gick med Inger bort. Dom jobbade med arbetshäften, och sen hade dom bild. Hände väl ingenting sådär blixtrande kul. Men det var ändå roligt, om ni fattar :)
Sen var det rast. Tuggade mitt päron. Med mitt ömma ansikte. Haha, käken fick sig en smäll vid "snurrfinten", och hennes knäskål träffade kindbenet, det där precis nedanför ögat. Så jag känner mig lite allmänt ajajig idag ;)
När det ringde in knallade jag bort till 3-4:an. Dom blev så lyckliga över att se mig. Not^^ haha. Högläsning och engelska. ROLIGT! Jag är ju bara inprickad på alla förbannade mattelektioner, jag KAN INTE matte. Låt mig vara med på svenskan och engelskan istället, det både kan och begriper jag. Hmpf. Minns ni att jag skrev om två killar som jag trodde måste vara bröder? Nu är dom plötsligt 3 stycken som ser likadana ut! En i 1-2 grön, en i 3-4 grön och en i 5-6:an! Läskigt... Dom kunde nästinpå ha varit enäggstrillingar, dom är ruggigt lika.
Jag åt lunch inne hos 3-4:an, sen förpassade jag mig in i lärarrummet. Där sitter jag och lyssnar på skvaller om ungarna ;) Det är så man lär sig. Genom att hålla tyst och lyssna. Fråga dom som jag umgicks med på Snäck^^ dom tyckte att jag var läskig, visste allt om alla, satt bara tyst och lyssnade. Skitbra taktik.
Sedan var det alltså dags för matte med 5-6:an (suck). Jag hjälpte till i Carinas (åtminstone tror jag att hon heter så) klass. Lalle (Laura) och Jonathan ("Jag anser".. sen fick man veta vad han ansåg, och det var ofta att man hade fel när man hade satt en märke att han hade räknat fel^^) behövde en del hjälp, mycket att rätta. Idiotiska tabeller (12:ans!) som det inte fanns nåt facit till! Jag kan inte 12:ans tabell. Okej om jag får lite tid på mig, men inte rätta igenom bara sådär. Hmm. Omänskligt. Oliver Rubin ville inte räkna. Han knäppte på gitarren, han kikade på kartan, han gjorde allt utom att räkna. Till slut fick jag ta tag i honom och nästan tvinga ner honom på stolen. En stund senare viftade han med handen i luften och ropade:
"Carina! Eller... nån!" Jag höjde ett ögonbryn och tittade... idiotförklarande på honom.
"Så jag är 'nån', eller?" Han ryckte på axlarna, typ 'tolka det hur du vill'. Jag läste igenom matteuppgiften som han hade problem med, räknade ut svaret och hittade en förklaring. Men när jag öppnade munnen för att dela med mig av min kunskap, så försvann allting. Jag stod där och gapade i några sekunder, medan Oliver höjde ett ögonbryn och tittade... idiotförklarande på mig.
"Jag fick hjärnsläpp", konstaterade jag. På något sätt löste vi ändå det hela till slut. Men 5 minuter senare viftade Oliver igen.
"Örru HJÄRNSLÄPPET, kom hit!" och fick hela klassen att börja skratta. Jag gav dom Den Smalögda Blicken, innan jag morrande masade mig bort till Oliver, och i tydliga ordalag gjorde klart för honom att det nog var bäst att han inte började kalla mig för det. Tur att man är så respektingivande så Oliver inte höll på att trilla av stolen av skratt. Dumma unge.
Klockan ett flydde jag fältet, bort till lilltellus. Monica hade frågat mig om jag kunde jobba med henne idag, för hon skulle vara själv från klockan 1. Självklart, tyckte jag. Snälla lekisbarn istället för oförskämda 5-6:or. Satt och målade tillsammans med... Jag vet att dom heter någonting i stil med Johanna, Emilia, Emilie, Rebecka, Amanda, Tina, Veronica och Stella, men sen vem som är vem... Jag har lärt mig Veronica (hon syns och hörs, väldigt mycket), Tina (kommer från Kina) och Rebecka (säger "muränska" och "muränien", istället för "rumänska" och "Rumänien"). Jag har ingen vidare kolla på killarna heller. Jag vet... Isak, Noah B, Rasmus, Simon, Alfred S, Rikard och jag måste nog tusan kunna fler, men det står still i hjärnan nu.
Vi åt mellanmål halv tre, sen fick dom ut och leka. Sen var det bara att leka järnet till klockan fyra. Jag glömde i och för sig tiden, så jag blev duktigt förvånad när jag kollade på klockan och upptäckte att den var fem över. När jag gick genom korridoren (med en huvud som hade börjat sprängas i sömmarna, oooont) så kastar sig en av småkillarna ut i en glidtackling framför mig. Jag var så oförberedd, jag blev så rädd att jag började skratta helt hysteriskt, tills det övergick i gråt^^. Haha, hej ryck. Men ungarna tyckte det var skitkul, tur att man kan roa någon.
Sen kom jag hem, tog en tablett för att slippa den värsta huvudvärken (den tog iaf udden av den), åt middag, plockade undan på mitt rum och mina grejer i vardagsrummet, innan jag satte mig och fyllde i blanketter till arbetsförmedlingen. Suck. Drygt. Idiotiskt.
It was like shooting a sitting duck
a little small talk, a smile, and baby
I was stuck
I still don't know what you've done with me
a grown-up woman should never fall so easily
Inte så farligt ont i huvudet när jag vaknade, men efter jag hade gått nerför trappan, ätit frukost och så, så... Kändes det väl inte lika lekande lätt längre... Stoppade på mig en huvudvärkstablett att ha med mig, om i fall att. Brummade bort till skolan och höll på att köra över Erik Wogén... Ojdå. Kollade mitt schema, skulle börja inne hos 1-2 grön. Gick med Inger bort. Dom jobbade med arbetshäften, och sen hade dom bild. Hände väl ingenting sådär blixtrande kul. Men det var ändå roligt, om ni fattar :)
Sen var det rast. Tuggade mitt päron. Med mitt ömma ansikte. Haha, käken fick sig en smäll vid "snurrfinten", och hennes knäskål träffade kindbenet, det där precis nedanför ögat. Så jag känner mig lite allmänt ajajig idag ;)
När det ringde in knallade jag bort till 3-4:an. Dom blev så lyckliga över att se mig. Not^^ haha. Högläsning och engelska. ROLIGT! Jag är ju bara inprickad på alla förbannade mattelektioner, jag KAN INTE matte. Låt mig vara med på svenskan och engelskan istället, det både kan och begriper jag. Hmpf. Minns ni att jag skrev om två killar som jag trodde måste vara bröder? Nu är dom plötsligt 3 stycken som ser likadana ut! En i 1-2 grön, en i 3-4 grön och en i 5-6:an! Läskigt... Dom kunde nästinpå ha varit enäggstrillingar, dom är ruggigt lika.
Jag åt lunch inne hos 3-4:an, sen förpassade jag mig in i lärarrummet. Där sitter jag och lyssnar på skvaller om ungarna ;) Det är så man lär sig. Genom att hålla tyst och lyssna. Fråga dom som jag umgicks med på Snäck^^ dom tyckte att jag var läskig, visste allt om alla, satt bara tyst och lyssnade. Skitbra taktik.
Sedan var det alltså dags för matte med 5-6:an (suck). Jag hjälpte till i Carinas (åtminstone tror jag att hon heter så) klass. Lalle (Laura) och Jonathan ("Jag anser".. sen fick man veta vad han ansåg, och det var ofta att man hade fel när man hade satt en märke att han hade räknat fel^^) behövde en del hjälp, mycket att rätta. Idiotiska tabeller (12:ans!) som det inte fanns nåt facit till! Jag kan inte 12:ans tabell. Okej om jag får lite tid på mig, men inte rätta igenom bara sådär. Hmm. Omänskligt. Oliver Rubin ville inte räkna. Han knäppte på gitarren, han kikade på kartan, han gjorde allt utom att räkna. Till slut fick jag ta tag i honom och nästan tvinga ner honom på stolen. En stund senare viftade han med handen i luften och ropade:
"Carina! Eller... nån!" Jag höjde ett ögonbryn och tittade... idiotförklarande på honom.
"Så jag är 'nån', eller?" Han ryckte på axlarna, typ 'tolka det hur du vill'. Jag läste igenom matteuppgiften som han hade problem med, räknade ut svaret och hittade en förklaring. Men när jag öppnade munnen för att dela med mig av min kunskap, så försvann allting. Jag stod där och gapade i några sekunder, medan Oliver höjde ett ögonbryn och tittade... idiotförklarande på mig.
"Jag fick hjärnsläpp", konstaterade jag. På något sätt löste vi ändå det hela till slut. Men 5 minuter senare viftade Oliver igen.
"Örru HJÄRNSLÄPPET, kom hit!" och fick hela klassen att börja skratta. Jag gav dom Den Smalögda Blicken, innan jag morrande masade mig bort till Oliver, och i tydliga ordalag gjorde klart för honom att det nog var bäst att han inte började kalla mig för det. Tur att man är så respektingivande så Oliver inte höll på att trilla av stolen av skratt. Dumma unge.
Klockan ett flydde jag fältet, bort till lilltellus. Monica hade frågat mig om jag kunde jobba med henne idag, för hon skulle vara själv från klockan 1. Självklart, tyckte jag. Snälla lekisbarn istället för oförskämda 5-6:or. Satt och målade tillsammans med... Jag vet att dom heter någonting i stil med Johanna, Emilia, Emilie, Rebecka, Amanda, Tina, Veronica och Stella, men sen vem som är vem... Jag har lärt mig Veronica (hon syns och hörs, väldigt mycket), Tina (kommer från Kina) och Rebecka (säger "muränska" och "muränien", istället för "rumänska" och "Rumänien"). Jag har ingen vidare kolla på killarna heller. Jag vet... Isak, Noah B, Rasmus, Simon, Alfred S, Rikard och jag måste nog tusan kunna fler, men det står still i hjärnan nu.
Vi åt mellanmål halv tre, sen fick dom ut och leka. Sen var det bara att leka järnet till klockan fyra. Jag glömde i och för sig tiden, så jag blev duktigt förvånad när jag kollade på klockan och upptäckte att den var fem över. När jag gick genom korridoren (med en huvud som hade börjat sprängas i sömmarna, oooont) så kastar sig en av småkillarna ut i en glidtackling framför mig. Jag var så oförberedd, jag blev så rädd att jag började skratta helt hysteriskt, tills det övergick i gråt^^. Haha, hej ryck. Men ungarna tyckte det var skitkul, tur att man kan roa någon.
Sen kom jag hem, tog en tablett för att slippa den värsta huvudvärken (den tog iaf udden av den), åt middag, plockade undan på mitt rum och mina grejer i vardagsrummet, innan jag satte mig och fyllde i blanketter till arbetsförmedlingen. Suck. Drygt. Idiotiskt.
It was like shooting a sitting duck
a little small talk, a smile, and baby
I was stuck
I still don't know what you've done with me
a grown-up woman should never fall so easily
Kommentarer
Trackback
