Jonnieponken

Jag kom på att eftersom jag har fört dagbok över fotbollsskolan alla år utom ett (2007), så har jag en hel del dråpligheter samlade... Varsågoda :)

2004

Ledare:
Jag
Carro
Peter
Filip
Ruben
Emil
Micke
Jon
Kricke

Vi som hade yngre barn fick inte åka till brunnen, vi fick åka till F17 istället. Micke, som var big boss, åkte med dom andra till brunnen. Där satt jag, Peter och Filip och bara; "Jaha?"
Peter: "Jag tror Micke sa att han gav mig ansvaret, men jag kommer inte ihåg vad jag skulle göra..."

Väl inne i helikopterhallen så rymde nästan varenda unge. Dom skulle leka datten, alla mot Kricke.
Peter: "Det är fyra kvar. FYRA!"
Jag: "Ta ett djuuupt andetag" (jag flinade hysteriskt, ungarna som satt kvar var mina)

Micke delade ut kakor till fikat. Jon och David Ehrlow hade tjatat om kakorna hela dagen, tills Micke hade fått ett sammanbrott. När han nu gick och delade ut kakorna, satt Jon på gräsplanen med David på axlarna. Dom gungade upp och ner och skanderade:
"Kakor, kakor, kakor!" Fast väldigt, väldigt lågt.

Varenda unge undrade om det var nötter i kakorna.
"Nej, mandel", svarade Micke tålmodigt, ca 15 gånger. Sen frågade en unge till och då rann det över.
"DET ÄR INGA NÖTTER I KAKORNA! DET ÄR MANDEL! MANDEL! MANDEL!"

Micke var bålilsk för att ungarna inte lyssnade på honom, och han stormade in i omklädningsrummet. Ruben sa till David Ehrlow, som satt i hans knä:
"Gå in och fråga Majk om han är arg!" David tittade bara på honom, innan han svarade;
"Går jag in där så kommer jag ut så här!" Och spelade allvarligt skadad.
"Går du in där och frågar om Majk är arg så kommer du nog aldrig ut mer, ska du se." Sa Emil.

2005

Ledare:
Jag
Becca
Pettson
Peter
Emil
Jon
Henke
Micke

Pettson vandrade iväg med gruppen som han delade med Peter. Peter kom joggande efter, med en stålglimt i ögonen och en tröja i handen. Pettsons.
"Herregud, räcker det inte med ungarna, ska jag behöva ta hand om dig också?!"

Två Mjällbyspelare var och hälsade på (Philip Jonasson och en till). Ungarna fick ställa frågor till dom. Anthon Wallin satt mellan mina knän och roade sig med att försöka krossa mina tår med handen. Peter lutade sig fram och viskade till honom:
"Fråga var dom ligger i serien!" Peter visste mycket väl var dom låg i serien. Anthon räckte upp handen och fick ordet:
"Var ligger ni i serien?"
"Nästa fråga. Haha nej, vi ligger tvåa. Från slutet..." Sa Philip. Anthon begrundade detta, sen pekade han på Peter och sa:
"Aah, det var han som sa att jag skulle fråga det!"

Tollie var den kaxigaste lilla skitunge som tänkas kunde, och han var i mitt lag i lilla EM. Vårt lag samlades i ena änden på planen, och då var Tollie och sprang i andra änden.
"Tollie! Du måste också ha en väst!" Ropade jag och gestikulerade för att få honom att komma dit.
"Jaha, men kom hit med en då!" Ropade han tillbaks. Morrrr.

Sam var också i mitt lag och stod för veckans trögaste. Han är sån söt unge, så man kan ju inte gärna skälla på honom. Han hade redan sprungit upp vid mittlinjen och ställt sig, utan väst såklart.
"Sam!" Ropade jag. Han vände sig om och bligade på mig. Jag gjorde en knyck med nacken och vinkade att han skulle komma. Han vinkade tillbaka, vände sig mot bollen och sket i mig.

Jon hittade ett getingbo i ett av avbytarbåsen, och ropade ut:
"Gå inte in i det båset, där är ett getingbo!" Genast rusar ca 10 ungar dit för att titta.
"Men är dom dumma i huvet eller? Dumma jävla småbarn, jag är fan allergisk mot getingar! Antagligen mot barn också."

Emil höll fast och kittlade Albin, Jons lillebror.
"Jooon!" Flämtade Albin fram mellan skrattattackerna,
"JOOON!" Jon flinade;
"Jaa Albin, jag hör dig. Vad vill du?"
"Ta bort honom!" Jon bara skrattade.
"Nänä, Emil är mycket större och starkare än jag. Jag är smart, jag går bara på dom som är mindre!"
"Ja, som Albin", flinade Emil.

Emil snodde en vattenflaska och sprutade vatten på Becca, som fick ett vansinnesutbrott och jagade honom över halva planen, sen orkade hon inte längre och kastade hela flaskan på honom hela istället.

2006

Ledare:
Jag
Becca
Fredrik (Neuman)
Pettson
Coffe (Hultling)
Hampe/Greven (Greven 1 dag, Hampe de övriga 3 efter att Greven bröt nyckelbenet i en match mot Johannishus)

Jag och Becca delade lag i lilla EM, och våra ungar kunde inte komma överens om vilket lag vi skulle vara. Fredrik drog upp en näve grässtrån och sa att den som fick längst fick välja. Oliver tittade på sitt grässtrå och fnös, sen kastade han det över axeln och gick för att leta reda på ett annat. Han drog upp ett och visade fram.
"Oliver, det där är inget grässtrå, det är ett träd!" Sa Fredrik.

Grevens lag mot mitt och Beccas, vem skulle döma? Jag och Becca tyckte att han skulle döma, men han tyckte att nån av oss skulle döma.
"Ni får väl rösta", sa Fredrik. HAHA, världsklass. Greven fick döma. Våra kids ställde upp sig. Efter en lång väntan skrek nån av dom;
"Hallå domarn! Blås igång nån gång då!" Greven blängde;
"Men ursäkta mig! Det är inte så lätt att coacha och döma samtidigt!" När dom låg under med 7-2 ropade en liten kille i Grevens lag:
"Christoffer, får jag göra mål?" Greven tappade talföret 2 minuter innan han svarade:
"Ja, självklart, det är JÄTTEBRA om du gör mål!"

Vi skulle få prova orientering med en gubbe som hette Bo-Gunnar. Beccas grupp fick börja, och försvann iväg. Vi andra satt med våra grupper på parkeringen. Och väntade. Och väntade. Och väntade. I en timme, sen kom dom tillbaka. ORIENTERINGSgubben hade gått vilse med dom, så vi andra slapp orientera xD.

Jag försökte finta bort Joel i min grupp (försökte var ordet. Jag kan inte finta). Men efter 5 minuter stacks ett långt, svartklätt ben in mellan mina, norpade bollen och benägaren spände magmusklerna och knuffade kull mig. Fredrik. "HAHA! Vad du är dålig Jonna!" Skrattade barnen. Vi snackar respekt här.

Oliver ägnade i stort sett hela matchen åt att spela asbra, göra mål, men att klaga för oss på att han var dålig, till slut skrek han:
"BYT UT MIG!" Satt ute i 1-2 minuter, sen ville han in igen. Efter matchen (vi vann med 6-1) tog han en av vattenflaskorna, drack, pustade ut, sen bligade han på mig. Och log det bredaste leende jag nånsin sett, sprutade vatten på mig och sa: "Bra coachat!" med en blinkning.

Fredrik ville ha två frivilliga att hjälpa till med målen, så han sa åt mig och Becca att hjälpa till. Grejen var att två av de fyra hjulen var trasiga, så det gick inte så bra för oss. Fredrik tittade på och svor lite, sen sa han att det hade gått fortare om han hade gjort att själv.

2007

Ledare:
Jag
FO
Jim
Kenni
Emil
Hampe
Henke

2 Mjällbyspelare och hälsade på. Ungarna fick deras autografer på bollar och tröjor, sen gick dom till nästa grupp. FO och jag tittade på varandra.
FO: "Men jag ville också ha deras autograf"
Jag: "Jag med..." Det är hårt att leka vuxen.

2008

Ledare:
Jag
FO
Robert
Kenni
Sebbe
Emil
Hampe

Sebbes lag spelade mot FOs och jag var domare. I en lite tveksam situation tappar Sebbes målvakt bollen, och FOs spelare sparkar den i mål. Jag dömde mål.

"DET SKA VARA FRISPARK FÖR FAN! DOMARN! INTE MÅL, HAN HADE JU BOLLEN!" Sebbe vrålade som besatt. Efter matchen (som slutade 4-2 till FOs lag) bara tittade han på mig och skakade på huvudet, ur stånd att säga något.

"Ta det lugnt Sebbe, ni hade förlorat ändå". Himla tur att blickar inte kan döda.

Sofie Berg kom och frågade om hon fick byta till mitt lag. Jag skrattade och frågade vem hon hade som ledare.
"Åh, jag vet inte vad han heter. Men det är han där borta (pekade) som tror att han är så cool!" HAHA! Hampe^^

Vi kollade på moralteater (om fusk och att säga förlåt). Min grupp tillsammans med Sebbes och Kennis (dom delade på en). Den ene figuren fuskade, och då blev den andra ledsen. Den förste frågade vad hon skulle göra.

"Du måste se honom i ögonen och säga förlåt!" Skanderade mina tjejer. Vilket fick Sebbe och Kenni att bryta ihop i en tyst skrattattack så att dom fick gömma sig bakom sina barn. Det där har jag INTE lärt dom. Att man ska säga förlåt, ja, men inte resten av slisket.

Sebbes och mitt lag möttes i nästa match. Han var fortfarande lite kinkig över min domarinsats dagen innan, så dom skulle jäklar vinna. När det stod 2-0 till mitt lag sa jag till honom att det gick ju bra det här. Mördarblick. Vid 3-0-målet la sig Sebbe ner med jackan över ansiktet.
"Går det bra?" Frågade jag artigt och fick ett artigt långfinger till svar.

På grund av tjurighetsattackerna han fick så skickade jag iväg några av tjejerna för att terra honom lite, och dom tog mig verkligen på orden. Till slut vrålade Sebbe:
"JONNA! TA DOM HÄIRFRÅN! JAG SKA SKICKA MINA TOLV POJKAR PÅ DIG IMORGON!"

Jag letade efter Robert, men han syntes inte till nånstans. Så kom Kenni o nån till och bar på två småmål var. Jag utgick från att den andra var Sebbe eller Emil, för det är liksom så det brukar vara.
"Kenni, har du sett Robert?"

"Ja där!" Flinade Kenni och nickade mot den som bar de andra målen. Samtidigt ropade Robert:

"Här! Kollen Jonna!" Jaja, whatever.

Hmm.. Jag tror ungarna lider brist på respekt för mig. Carl Olsson och tre killar till stod ivägen för mig i trappan till klubbis, och jag försökte hota, böna, skälla och bryta mig förbi, men det funkade inte. Emil kom efter med resten av gruppen, och slängde en blick på oss.
"Emil, snälla säg till dom!" Bad jag.
"Killar! Släpp förbi henne! Ledare får alltid gå förbi!" Morrade han. Och kors i taket, dom ställde sig på led och släppte förbi mig. Varför funkar sånt aldrig när jag gör det?

Tjejerna i min grupp startade en kontaktförmedling på lunchen. Dom synade killarna (ledarna) väldigt noga. Och tyckte att jag skulle gifta mig med Robert. Det tyckte dom var en skitbra idé tills Sebbe och Kenni kom in. Dom bligade noga på killarna, och när dom hade gått ut igen så sa nån av dom:
"Jonna, du och han borde bli tillsammans!" Jag (suck):
"Vem?"

"Sebbe!" Jag höjde ett ögonbryn och tittade på dom.
"Men ni hade vart jättesöta ihop!" Sen kom dom fram till att Emil skulle vara präst (och det var ändå bara det näst mest roande) och sedan även att FO och Hampe skulle passa ihop^^ Är dom världens mest olika människor eller?^^

Så skulle ytterligare en match gå av stapeln. Marias lag mot Sebbes. Robert kom gående med pipan:

"Jonna, kan du döma?"
"I helsicke, det är FOs tur!"
"Men FO vågar inte blåsa" skrattade Robert, "kan inte du döma?" Sebbe hörde detta och fick nästan krupp:
"NEJ! Jonna ska inte döma!" Vissa är så långsinta, haha^^

Kennis lag spelade mot Hampes, och den matchen skulle avgöras på straffar. När Robin i Kennis lag skulle skjuta gick Hampe bakom honom:
"Du kommer missa!" Robin sköt över. Kenni krävde, fly förbannad, att straffen skulle gå om. Emil tyckte detsamma och la bollen till rätta (han var domare). Robin flyttade den lite för att få upp den från den lilla sänka som var vid straffpunkten. Emil la tillbaka den. Robin flyttade den. Emil rullade tillbaks den. Robin flyttade den igen och stampade till på den.
"MEN LÄGG AV! JAG HAR REDAN SKAPAT DEN ONDA CIRKELN HÄR!" Vrålade Emil och la tillbaka bollen. Sen vågade Robin inte flytta på den igen.

Vi hade vattenkrig på onsdagseftermiddagen (alla mot alla, skitkul :D) och Robert maskade järnet.

"Vad du maskar!" Klagade jag och FO när kriget var slut.
"Jag är ju dyblöt", flinade han.
"Näej, du är snustorr!" Muttrade FO (som inte var snustorr).
"Haha jag vet. Utom en fläck på ryggen, men det var någon som missade Jonna!"

När jag skulle gå och plocka in bortglömda kläder så brukar det vara barnens grejer.. Inte denna dan. FOs jacka, Emils tröja, Kennis tröja...

Sebbe hittade en vattenflaska som han inte kunde se vems den var. Han langade över till Robert, som inte heller kunde se. Det var så utsuddat.
"Få se!" Sa jag och fick flaskan. Jotack, jag visste precis vems den var.
"Det är Melvins", sa jag och gav tillbaka den till Robert.
"SEBBE! Det är Melvins, det kunde jag läsa!" Ropade Robert. Tack, snälla rara Jonna, för hjälpen, kanske?

Att det har sina fördelar att vara kort... Jag menar, mindre lång, ibland! På barnens lekland! Grejerna är ju avsedda för barn, så jag, FO, Maria och Sebbe klarade oss galant, medans Kenni, Emil, Hampe och Robert nästan fick bryta av sig på mitten.

Vi försökte lura barnen att vi skulle till brunnen. Lilla Oscar:
"Då ska jag hoppa från tian!" Thea:
"Du kan ju inte ens simma!"

Sista dan fick vi sitta kvar i typ 40 minuter och vänta på att en unge skulle komma hem. Jag och Robert lekte störtbombare mot en myra (vi kastade sten brevid den, men inte på den). Till slut tog Sebbe en sten och borrade ner myran i jorden. Så försvann det nöjet. Efter en stund trampade jag ihjäl en myra som klättrade på den lilla stenmuren.

"Men Jonna, du kan ju inte bara döda en myra sådär, den har ju också känslor!" Skällde Sebbe och kastade en sten på mig.
"Men du dödade ju en!" Försvarade jag mig.
"Men det var ju bara en myra!" Åååh, strypattack.

Marita berättade att Kenni hade klagat hela veckan, han tyckte att det var en pina att dela grupp med Sebbe, för det var som att ha ett extra barn.
"Haha, jag vet, vi har sagt det hela veckan! Det är inte jag och Kenni och 12 barn, det är Kenni och 13 barn!" Skrattade Sebbe. Främsta anledningen till att Kenni yttrat detta var att så fort det blev tjabb/vattenkrig/whatever så var Sebbe i mitten i högen.

Save me darling
I am down, but I am far from over