Undringar och fundringar (och tandläkaren)
Usch, fick stiga upp klockan åtta idag, det var tungt... ;) Skulle vara hos tandläkarn klockan nio. Började jättebra med att jag inte hittade nån parkeringsplats. Sen sitta och vänta. Sen sysslade tandläkarn med vad hon nu skulle göra. Fotade tänderna. Jag vet inte om det är pga att jag är övermjäkig, eller vad, men jag tycker fortfarande att det gör skitont att klämma fast den dära fotobrickan mellan tänderna. Jag har inte SÅ stor trut vetni. Aja, i alla fall kom hon fram till att jag är en idiot när jag borstar tänderna (kanske inte med dom orden), för jag borstar så hårt att jag puttar upp mitt tandkött, så det nästan blottar tandrötterna. Okejdå, kanske inte så bra. Sen tjatas det alltid om att tandtråden ska INTE ner i tandköttet, bara på tänderna, men grejen är att mina tänder sitter väldigt tätt ihop, så man får helt enkelt ta till våld, och då hamnar den i tandköttet. Dessutom gjorde tandtanten likadant idag, fast hårdare, så det gjorde blixteront. Kärring. Sen kom hon fram till att jag har ett litet hål, som jag ska komma in och laga den tjugonde oktober.
Uuugh, jag har mått en smula illa både igår och idag, fast just nu känns det lite värre... :/ Hoppas inte att det är nåt gojs med magen igen, i så fall tänker jag lägga mig i sängen och aldrig mer flytta mig därifrån.
På tal om flytta. Jag har planerat att flytta Kalmar typ i augusti nästa år. Plugga. Tänk om jag gör det? FO har sagt till mig att jag får inte, så vi får väl se ;) Men om jag ska bruka lite allvar. Fotbollen. Listerby IK. Det har varit en ständig del i mitt liv i 12 år. Och sakta men säkert har det övergått från ett fritidsintresse till en livsstil. Att titta när Listerbys lag spelar. Att träna två/tre gånger i veckan. Sitta i sopstationen. Årsfesten. Laget. Allt det där kommer bara skäras bort ur mitt liv om jag flyttar. Fotbollen har alltid varit tryggheten, det där som alltid finns kvar, alltid ställer upp, oavsett vad som händer i resten av livet. Och nu skulle jag i så fall lämna det. Jag kommer inte att börja spela i nåt korplag i Kalmar, inte en chans. Förklaring? Jag är faktiskt inte alls bra på fotboll, trots att jag har spelat så länge. Jag har alltid hängt kvar för att jag tycker så mycket om det hela. Jag älskar fotboll, oavsett. Att spela, träna, vårt lag, kolla på de andra lagen, gemenskapen, vi-mot-dom. Människor som aldrig har ingått i ett lag förstår inte känslan. Och jag har egentligen inte heller ord för den, men som ni förmodligen vet vid det här laget så försöker jag sätta ord på allting, möjligt eller ej. Detta är i alla fall dilemmat just nu... Men jag hyser ändå en såndär Jonnalogisk dröm om att kunna träna på gym i Kalmar, ta mig i kragen och träna kondition på egen hand, sen vara med och spela i Listerby så ofta jag nånsin kan. Över somrarna och julen, t ex. Åka hem och träna ibland, bara för sakens skull. Tappar jag fotbollen så tappar jag en stor del av mig själv. En för stor del.
Och sååå över till jobbsökandet. Har sökt på Albrekts guld i Ronneby. Och på Järnia. Börjar bli lite drygt att gå hemma, I'd say. Varenda dag är samma sak. Sover länge, sitter framför datorn, läser, kollar på House, äter nånstans i mitten och sen sover jag. Booooring.
- But why would you do that?
- Cause I'm a mean son of a bitch!
You're crazy and I'm crazy about you
Började läsa Romeo och Juliet igårkväll. Mycket bättre än jag trodde, jag har hittat en bra version..!
Älskade jag förut? Aldrig så här!
I kväll först har jag sett vad skönhet är.
Vackrare än min älskling? Solen fann
sen världens gryning ingen likadan.
Uuugh, jag har mått en smula illa både igår och idag, fast just nu känns det lite värre... :/ Hoppas inte att det är nåt gojs med magen igen, i så fall tänker jag lägga mig i sängen och aldrig mer flytta mig därifrån.
På tal om flytta. Jag har planerat att flytta Kalmar typ i augusti nästa år. Plugga. Tänk om jag gör det? FO har sagt till mig att jag får inte, så vi får väl se ;) Men om jag ska bruka lite allvar. Fotbollen. Listerby IK. Det har varit en ständig del i mitt liv i 12 år. Och sakta men säkert har det övergått från ett fritidsintresse till en livsstil. Att titta när Listerbys lag spelar. Att träna två/tre gånger i veckan. Sitta i sopstationen. Årsfesten. Laget. Allt det där kommer bara skäras bort ur mitt liv om jag flyttar. Fotbollen har alltid varit tryggheten, det där som alltid finns kvar, alltid ställer upp, oavsett vad som händer i resten av livet. Och nu skulle jag i så fall lämna det. Jag kommer inte att börja spela i nåt korplag i Kalmar, inte en chans. Förklaring? Jag är faktiskt inte alls bra på fotboll, trots att jag har spelat så länge. Jag har alltid hängt kvar för att jag tycker så mycket om det hela. Jag älskar fotboll, oavsett. Att spela, träna, vårt lag, kolla på de andra lagen, gemenskapen, vi-mot-dom. Människor som aldrig har ingått i ett lag förstår inte känslan. Och jag har egentligen inte heller ord för den, men som ni förmodligen vet vid det här laget så försöker jag sätta ord på allting, möjligt eller ej. Detta är i alla fall dilemmat just nu... Men jag hyser ändå en såndär Jonnalogisk dröm om att kunna träna på gym i Kalmar, ta mig i kragen och träna kondition på egen hand, sen vara med och spela i Listerby så ofta jag nånsin kan. Över somrarna och julen, t ex. Åka hem och träna ibland, bara för sakens skull. Tappar jag fotbollen så tappar jag en stor del av mig själv. En för stor del.
Och sååå över till jobbsökandet. Har sökt på Albrekts guld i Ronneby. Och på Järnia. Börjar bli lite drygt att gå hemma, I'd say. Varenda dag är samma sak. Sover länge, sitter framför datorn, läser, kollar på House, äter nånstans i mitten och sen sover jag. Booooring.
- But why would you do that?
- Cause I'm a mean son of a bitch!
You're crazy and I'm crazy about you
Började läsa Romeo och Juliet igårkväll. Mycket bättre än jag trodde, jag har hittat en bra version..!
Älskade jag förut? Aldrig så här!
I kväll först har jag sett vad skönhet är.
Vackrare än min älskling? Solen fann
sen världens gryning ingen likadan.
Kommentarer
Trackback
