Jonnieponken

Ååååh, jag som tyckte att det har gått så bra på sistone. Jag har inte tänkt på dig alltför mycket. Nu inser jag att det är för jag har varit igång hela tiden. Skola-fotboll-gym-innebandy-sova, alltid har det varit något. Nu sitter jag här hemma, skriver och läser. Och tänker alldeles för mycket på dig.
Och magen vrider sig i protest, men jag tänker på dig ändå.
Du är på något vis inetsad mellan mina revben, någonstans på vänster sida.
Din röst.
Ditt leende.
Ditt skratt.
Dina ögon.

Jag lägger inte så ofta ut grejer som jag själv skriver, men här kommer en dikt... Eller dikt och dikt. Ett gytter av rader och ord som jag la ner 5, högst 7, minuter på.
Läs och gråt en tår för en förälskad, kanske rentav kär, människa.
Gråt en tår och be en bön för mig.

Kritdamm regnar från tavlan
änglarna gråter utanför
regnet faller i rytm
som bara regnet gör

En torkad blomma i fönstret
minns sin forna glans
friheten och färger
nu förlorad i ingenstans

Ett papper med vackra ord
alldeles bländande vitt
frestar och förför dig
för att det inte alls är ditt

En pojke med stora ögon
ser sig runtomkring
han lyser upp i ett leende
han ler så vackert åt ingenting

Av: Jonna Carlsson
16 april 2009
Torsdag, hemma