Jonnieponken

Det är så djävulskt illa. När jag inte ens kan sätta ord på mina tankar. Hjärtat klappar, och jag börjar misstänka att det klappar för två. Eller, egentligen gör det nog inte det, men det känns så just nu. Och jag är så jävla förvirrad. Varför kan det inte bara vara lätt, varför gav inte Gud mig en manual när jag föddes; "Kolla, här gör du så och så, fatta det beslutet, säg det här, så löser allting sig." Jag vill att mitt liv ska vara som en IKEA-ritning, någonting där lösningen alltid finns i kanten.

Ibland får jag ryck på hur meningslösa många saker är. Ofta är det saker som jag inte bryr mig om, men det finns ju andra som gör det. Ibland retar jag mig på saker som jag bryr mig om också. Det som fick mig att börja tänka på det här, var att jag såg en hel artikel, som handlade om att man ska bära huvudbonad i sommar... VI SNACKAR EN JÄVLA HATT. Eller keps, eller vad fan ni nu vill ha på huvudet. Jag menar... Herregud.
Fast man kan självklart applicera det på fotboll också (Jag berömmer mig av att vara ganska vidsynt för att vara trångsynt). 22 tjejer eller killar, som jagar, praktiskt taget slåss om en liten läderkula fylld med luft, allt för att sparka in den i ett nät. Ännu värre blir det då när man tänker på att det finns folk som får betalt för det.
Som Zlatan, som tjänar... 430 000 om dagen, är det väl?
Det är så snevridet så det finns inte.

I want nobody but you in my life