Dag 75, ingen ångest längre
En dag på skolan, ångesten som bortblåst!
Vad är det med dessa sötgötaungar som gör mig så fullkomligt lycklig? :)
Varit på lilltellus NÄSTAN hela dagen, till skillnad från hela, som jag brukar vara på torsdagar. På morgonen var det en ritövning med massa olika moment, vilket tog tiden ända fram till rasten. Vissa ungar har inget logiskt tänkande för fem öre ;)
Efter rasten var jag inhyrd i 3-4an istället, A-L var själv med 2 klasser, så då kastade jag mig in i djungeln :) och snubblade över Anton och Max för att Jessie skrämde livet ur mig. När de fick syn på mig i korridoren var det kramar, klängbiljetter, händer för ögonen, pet i sidor och mage, kindpussar... Dom trodde att jag hade slutat på skolan, utan att säga något. Vilket förtroende. Men svag av lycka.
Åt lunch i 3-4 grön, dom hade en hiskelig debatt om var jag skulle sitta. Inga egna val här inte :P Efter lunchen fick jag läsa för dom.
"Travis", läste jag ett namn.
"Trejvis", rättade Anton.
"Är det du eller jag som läser?" Sa jag inte. Men det lurade bak på tung. Slängde bara en smal blick på honom. Jag är dålig på sånt, jag flinar efteråt.
Sen hade jag lite rast, så jag letade reda på en lättläst bok (Adam & Eva) och slog mig ner i biblioteket och läste hela rasten. Det är myyys.
Sen lilltellus. Lugn eftermiddag, må jag säga. Finns iofs vissa oroselement som man skulle vilja vrida nacken av ibland, men för det mesta är dom så söta och snälla :)
Jag och Sanna lämnade dom på Stortellus vid fyra, och när jag sa hejdå kom både stortellusbarn och lilltellusbarn snubblande och puttade undan varandra för att kramas hejdå.
Anton stod 2 meter från spektaklet och bara skakade långsamt på huvudet.
"Kom Anton, så ska du få en kram", skrattade jag. Han retirerade lite, flinade:
"Jag fattar inte hur dom kan uppskatta dig så mycket!" Vilken mening^^ Bara för att han kommer sakna mig något oerhört när jag slutar på skolan ;) han har en fruktansvärt allvarlig form av sällskapssjuka, den pojken :)
Och en fruktansvärt allvarlig form av hundvalpsögon.
Ikväll blir det innebandy i Listerby gympasal :)
I practice all the things I'd say
to tell you how I feel
but when I finally get my chance
it all seems so surreal
cause from the first time I saw you
I only thought about you
I didn't know you
I wanna to hold on to
the things you'll never say to me
Vad är det med dessa sötgötaungar som gör mig så fullkomligt lycklig? :)
Varit på lilltellus NÄSTAN hela dagen, till skillnad från hela, som jag brukar vara på torsdagar. På morgonen var det en ritövning med massa olika moment, vilket tog tiden ända fram till rasten. Vissa ungar har inget logiskt tänkande för fem öre ;)
Efter rasten var jag inhyrd i 3-4an istället, A-L var själv med 2 klasser, så då kastade jag mig in i djungeln :) och snubblade över Anton och Max för att Jessie skrämde livet ur mig. När de fick syn på mig i korridoren var det kramar, klängbiljetter, händer för ögonen, pet i sidor och mage, kindpussar... Dom trodde att jag hade slutat på skolan, utan att säga något. Vilket förtroende. Men svag av lycka.
Åt lunch i 3-4 grön, dom hade en hiskelig debatt om var jag skulle sitta. Inga egna val här inte :P Efter lunchen fick jag läsa för dom.
"Travis", läste jag ett namn.
"Trejvis", rättade Anton.
"Är det du eller jag som läser?" Sa jag inte. Men det lurade bak på tung. Slängde bara en smal blick på honom. Jag är dålig på sånt, jag flinar efteråt.
Sen hade jag lite rast, så jag letade reda på en lättläst bok (Adam & Eva) och slog mig ner i biblioteket och läste hela rasten. Det är myyys.
Sen lilltellus. Lugn eftermiddag, må jag säga. Finns iofs vissa oroselement som man skulle vilja vrida nacken av ibland, men för det mesta är dom så söta och snälla :)
Jag och Sanna lämnade dom på Stortellus vid fyra, och när jag sa hejdå kom både stortellusbarn och lilltellusbarn snubblande och puttade undan varandra för att kramas hejdå.
Anton stod 2 meter från spektaklet och bara skakade långsamt på huvudet.
"Kom Anton, så ska du få en kram", skrattade jag. Han retirerade lite, flinade:
"Jag fattar inte hur dom kan uppskatta dig så mycket!" Vilken mening^^ Bara för att han kommer sakna mig något oerhört när jag slutar på skolan ;) han har en fruktansvärt allvarlig form av sällskapssjuka, den pojken :)
Och en fruktansvärt allvarlig form av hundvalpsögon.
Ikväll blir det innebandy i Listerby gympasal :)
I practice all the things I'd say
to tell you how I feel
but when I finally get my chance
it all seems so surreal
cause from the first time I saw you
I only thought about you
I didn't know you
I wanna to hold on to
the things you'll never say to me
Kommentarer
Trackback
