Jonnieponken

... I will understand

Jag har fortfarande inte återgått till att bli normal =/ Det är lite jobbigt. Rastlös. Kan inte koncentrera mig. Grubblar. Du infekterar mina tankar.
För 3e dagen i rad.

Idag vart det skola "hela" dagen... Började halv tio, satt i en timme borta på Nisbethska och "lyssnade" (dvs skrev hela sången Hönan Agda i marginalen) på Mats medan han förklarade nånting som halva gänget inte hörde, och andra halvan inte förstod.
Sen hade vi 4 timmar och 45 minuter håltimme. Vi pilade bort till Korridoren där Anna och Daniel bor, så satt vi där och jobbade. Åt lite lunch vid tolv, men sen fortsatte vi jobba. Så vi var hiskeligt effektiva =) Sen var det uppföljning mellan 15 och 16. SEN slutade vi för dagen.

Då blev det hem, äta middag och sätta sig med frågorna istället.

Jag har ett liv, jag lovar.
Nej, jag nu ljuger jag.
Sorrymig.

Men om jag kunde sluta tänka på dig hade kanske allting gått friktionsfritt åtminstone.

And afterwards we drop into a quiet little place
and have a drink or two
and then I go and spoil it all
by saying something stupid like "I love you"