Jonnieponken

... and I'm on Texas time

Bussen bar tillbaks till stora staden Kääälma idag. Usch, jag tycker fortfarande det kan vara jobbigt att lämna hemma. Det är fånigt, det har ju gått över ett år! Men ibland känns det motigt ändå...
Men vart väl för att det var en såndär helg...
Jag saknar självklarheten där hemma.
Att jag kan köra vägarna med förbundna ögon.
Tystnaden.
Pappas snarkningar och mammas underbara mat.
Ingen snarkar så högt som pappa,
och ingen lagar bättre och godare mat än mamma.
Och att träffa och umgås med laget igen,
SATAN, vad jag saknar fotbollen. Förlåt mig, men SATAN.
Jag saknar vårt lag.
Jag saknar tjejerna och ziggezagge och grusträning i 11 minusgrader.
Jag saknar mina vänner.

Förlåt, jag har bara hemlängtan nu.
Jag är mig själv imorgon.
Idag är det för sent.

There's no surf in Colorado anyway
and it's a shame to hear you're happy
and you still look at me that way
there's no surf in Colorado anyway
she never waved to me or said goodbye
one night she just left me and her behind