Jonnieponken

... en gång var den hela vår värld

Oj voj oj. Imorgon åker vi! KRETA! Humöret är på topp =D
Minus domedagskänslan, men den dyker alltid upp så fort jag ska åka längre bort än Kallinge. Ni vet, känslan av att man har sett allt och alla för sista gången, att planet kommer störta/bilen hamna i olycka/tåget spåra ur, you name it.

Idag har det varit ännu en dag av jobb, och jag har (som vanligt) haft helkul =) Gapskrattat åt underbara kommentarer, såsom;
(Om man inte tycker att nåns tröja är fin): "Man kan säga att den är pyttelite fin!"
eller:
"Kände ni varann innan?"
"Jaa, och nu också!"

Jag terrade Klacken lite av den enkla anledningen att han är fruktansvärt oteknisk (vi donade med telefonerna), och han erbjöd mig möjligheten att försöka prata utan några tänder i munnen. Jag avböjde :P

Ikväll har jag packat, packat och packat lite till! Tror jag har allt. Min väska väger nånstans runt 16-17 kg, det ska jag väl få släpa med mig, tycker jag =) Handbagaget och är också typ klart (4 böcker, kamera, glasögon, pass, pengar, mobil). Skönt!

Detta blir nog sista inlägget innan vi åker, sååå här jag säger jag iaf Hejdå for now, o ha en bra vecka utan mina upplysande, oerhört givande inlägg! Sakna mig inte för mkt ;D

Puss&kram!

Jag minns att dom sa du var rastlös då
att stan var för liten för dig
jag förstod inte alls vad de mena' då
men jag önska' de sagt som om mig