Det fanns en tid för längesen
... när mitt hjärta var av sten
Det är dags att sova. Klockan pekar på 23:53 och jag har skola imorgon. Inte förrän klockan 10, men ni fattar. Jag missbrukar för mycket, sömn, ord och chokladmjölk från City Gross.
Tankar, drömmar och min nya parfym som jag avgudar.
Musik, filmer och böcker med alldeles för vackra ord och bilder.
Kameran, mobilen och datorn.
Facebook, som alla andra.
Mina hjärtslag och andetag och inre röster.
Tankar på dig.
Klockan pekar på 23:59 och jag borde än mer ligga i sängen. Jag är inte trött. Jag är inte deppad. Jag flyter omkring i ett stort ingenting, för jag kan inte klura ut vad jag faktiskt känner. I det stora hela är det inget bekymmer, men känslan för stunden?
00:11
Jag tror inte att nätter är till för att sova. Hur kan de vara det när man fungerar som bäst då? Eller är det bara så att jag lever i något slags parallellt universum där tiden uppför sig annorlunda?
Nobody really knows
Det är dags att sova. Klockan pekar på 23:53 och jag har skola imorgon. Inte förrän klockan 10, men ni fattar. Jag missbrukar för mycket, sömn, ord och chokladmjölk från City Gross.
Tankar, drömmar och min nya parfym som jag avgudar.
Musik, filmer och böcker med alldeles för vackra ord och bilder.
Kameran, mobilen och datorn.
Facebook, som alla andra.
Mina hjärtslag och andetag och inre röster.
Tankar på dig.
Klockan pekar på 23:59 och jag borde än mer ligga i sängen. Jag är inte trött. Jag är inte deppad. Jag flyter omkring i ett stort ingenting, för jag kan inte klura ut vad jag faktiskt känner. I det stora hela är det inget bekymmer, men känslan för stunden?
00:11
Jag tror inte att nätter är till för att sova. Hur kan de vara det när man fungerar som bäst då? Eller är det bara så att jag lever i något slags parallellt universum där tiden uppför sig annorlunda?
Nobody really knows
Kommentarer
Trackback
