So I tuck myself in

... and turn the night light on

(♥)

Vaknade strax efter sex imorse, men eftersom mobilen inte skulle väcka mig förrän tjugo i åtta låg jag kvar. Tjurskalle på ren princip, för trots att jag inte kunde somna om så skulle jag INTE stiga upp innan väckarklockan ringde xD Helsicke, vad dum man är^^

Särskilt som jag sen kom underfund med att jag hade stigit upp lite för sent, så det blev stressigt xD Vart lite knappt med tid, 20 minuter :P

Sen vart det seminarium, och det gick nog okej, hoppas vi på :P Sen blev det hem och äta lite lunch och slappa, samt läsa i "Flyktens barn" =) Rätt ok, faktiskt!

Vid två stack jag till gymmet och mötte upp Josefine-fine-fine. Tränade nån timma, sen satt vi här hemma på innergården och slappade i solskenet. Och hade ytterst begåvade diskussioner. Nämligen rörande falukorv i bröd, skala banan och blåmärken. Vad gäller sistnämnda, så har vi kommit underfund med en ständigt återkommande diskussion mellan oss 3 (jag, Josefine, Anna):
Anna har ständigt nya blåmärken:
"Jag får blåmärken jättelätt!"
Josefine får blåmärken på skumma ställen:
"HUR har jag fått ett BLÅMÄRKE där?!"
("JOSEFINE! Vad har du gjort?")
Och jag sysslar inte med sånt:
"Jag får ALDRIG blåmärken!"
Och får jag ett så är det högeligen intressant. Vad kommer det ifrån? Vad har jag gjort? Slagit i nåt? Jo, förmodligen, men jag kan inte minnas!

Jag är läskigt intresserad av blåmärken och sånt.

Eller kanske inte, ändå.

Lagade lite middag, satt rätt fint ;) Anna har kommit tillbaka också, så nu är vi fullskaliga =) Har installerat Sims på min dator också, så nu vet vi ju vad jag kommer göra när jag bör tentaplugga...
Lite te, kanske?
Mhm, får nog bli det.

Men chee, läser dagboken från första året på gymnasiet! Hejdlösa skratt, alltså! Vilken härlig klass det var, jisses. Jag kan fortfarande höra dom...
Tyska-Lars; "Meine Dame und Herren", Reid (kommentar överflödig), Engelska-Christina som inte kunde med datorn, vilket fick till följd att Khalid blåste henne varenda gång xD Sandrews oändliga matteförklaringar för Fidde och Tim, Lisa som försökte reta slag på mig, Sofie (som hette Solli på den tiden) som tyckte att jag snackade för mkt, Anton som aldrig lärde sig de tyska orden, och så vidare, och så vidare...
Helt ljuvlig läsning.

Te, var det ja.

You said the way my blue eyes shine
put those Georgia stars to shame
at night
I said "that's a lie"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0