Everything is not

... what it seems

(♥)

Så sant som det är sagt..!

Ojsch, sicken helkväll det bidde^^ Samlades vid stationen runt tio över sex, packade in oss i två bilar och körde upp till Konga. Tog väl nästan 40 minuter, attans drygt xD Sen körde vi igång med uppvärmning, mkt överambitiöst! 3 varv runt planen, men vi stånkade och pustade oss runt. Efter det skulle vi tripptrappa med kvicka fötter (HAHA) genom såna där "stegar". Den ni! Vi sabbade allting, De Tre Smidiga i rad, Jessica, jag o Annika^^ Sen körde vi teknikcirkeln TVÅ omgångar. Vart lite tradigt andra omgången...
Avslutade träningen med... Hmm... typ 50 minuter spel =) Gjorde inte alls bra ifrån mig, vart ganska mycket katastrof över att, faktiskt xD Jag har blivit lite bättre på att sätta fram huvudet nu, så ska bara börja våga trycka till också xD

Hemfärden var vi övertrötta och inte dryga alls ;) Jag och FO fnissade hysteriskt, Cicci suckade, Rebecka skruvade upp volymen på bilstereon och Carina flinade lite. När de droppat oss vid stationen hoppade jag ut o ställde mig ivägen för Cicci när hon kom med Vita faran (volvon). Hon varvade duktig och övervägde nog i sitt stilla sinne att köra över mig.

Jag o FO stack in på Pressbyrån o köpte varsin cola, den slank ner som Guds ord i en tosing! Mkt gott =) Han som jobbade skrattade åt mig när jag kom fram o skulle betala :O Då bröt FO ihop så hon fick gå ut därifrån. När jag kom ut vek hon sig dubbel av skratt;
"ÅÅååh, jag klarar inte det här! Han började SKRATTA när du kom fram!"

Ja, det verkar som om folk i allmänhet har någon slags medfödd gen som gör att dom bara SKA skratta åt mig? Varför? Var katten kommer den genen ifrån? Och kan man på nåt sätt påverka bort den?!

Men det är ju trevligt att man kan underhålla nån ;)

Vem fan kan få en riktig vän i Stockholm?
När man ska va på Stureplan
och kamma håret hela dan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0