Ett liv med låga krav
... är som sommar utan sol och vinter utan snö
Och vem vill leva så?
Huu, jag har nått en djup motivationssvacka. Halkade ner i den igår eftermiddag, vilket var den segaste eftermiddag jag upplevt på länge. Mot slutet av föreläsningen pratade Carro med mig, och jag tittade på henne, såg att hon pratade, hörde ett blurr och fattade ingenting.
Tur att vi slutade fem minuter senare. Det är absolut dags att lägga av när man inte ens begriper vad folk säger. Cyklade hem i novembermörkret, och klockan var strax efter fem. Klockan åtta kröp jag i säng, släckte tjugo i nio och sov nog klockan nio.
Så kan det vara ibland, antar jag.
Därför blev dagen som den blev :P Jag o Carro jobbade med lite algebra, sen läroboksgranskning borta på bibblan (underbart - jag gick hemifrån tre minuter i nio, vi skulle ses nio). Vi gav upp vid tolv (aka vi hade inget grupprum därefter). Sen struntade jag i eftermiddagsföreläsningen, åt lunch, stack till gymmet och satt sen och läste en god stund istället. Välbehövligt. Ska jag fixa tre veckor matte till, då måste jag hitta lite motivation igen.
Och, ifall ni inte har förstått det förut, jag AVSKYR matte. Inte det där milda ogillandet som jag känner inför t ex syslöjd, ånej. Gastkramande, magknipande avsky. Beror väl på att man var en av de där "duktiga" eleverna som försvann i mängden i skolan. Då lärde man sig aldrig, för lärarna utgick från att man kunde. Det kunde man också, så länge alla uppgifter såg likadana ut.
Nej, fyamig.
Positivt tänkande!
1: Jag fick trots allt VG på förra mattetentan, och slipper omtenta.
2: Jag har massa nya böcker att läsa!
3: Björn Rosenström och fest med fina människor i helgen.
4: Jag är ledig imorgon. ("ledig", aka självstudier)
Och jag skäms för att be
skäms för att gråta
mitt hjärta är ditt att förstöra
låt din vän få veta
och jag skäms för att säga
att du är kvar i mig
skratta åt det
för då kommer jag kanske över det
hur kunde du falla när han sa
jag älskar dig
jag älskat dig så mycket att jag hatar mig
Och vem vill leva så?
Huu, jag har nått en djup motivationssvacka. Halkade ner i den igår eftermiddag, vilket var den segaste eftermiddag jag upplevt på länge. Mot slutet av föreläsningen pratade Carro med mig, och jag tittade på henne, såg att hon pratade, hörde ett blurr och fattade ingenting.
Tur att vi slutade fem minuter senare. Det är absolut dags att lägga av när man inte ens begriper vad folk säger. Cyklade hem i novembermörkret, och klockan var strax efter fem. Klockan åtta kröp jag i säng, släckte tjugo i nio och sov nog klockan nio.
Så kan det vara ibland, antar jag.
Därför blev dagen som den blev :P Jag o Carro jobbade med lite algebra, sen läroboksgranskning borta på bibblan (underbart - jag gick hemifrån tre minuter i nio, vi skulle ses nio). Vi gav upp vid tolv (aka vi hade inget grupprum därefter). Sen struntade jag i eftermiddagsföreläsningen, åt lunch, stack till gymmet och satt sen och läste en god stund istället. Välbehövligt. Ska jag fixa tre veckor matte till, då måste jag hitta lite motivation igen.
Och, ifall ni inte har förstått det förut, jag AVSKYR matte. Inte det där milda ogillandet som jag känner inför t ex syslöjd, ånej. Gastkramande, magknipande avsky. Beror väl på att man var en av de där "duktiga" eleverna som försvann i mängden i skolan. Då lärde man sig aldrig, för lärarna utgick från att man kunde. Det kunde man också, så länge alla uppgifter såg likadana ut.
Nej, fyamig.
Positivt tänkande!
1: Jag fick trots allt VG på förra mattetentan, och slipper omtenta.
2: Jag har massa nya böcker att läsa!
3: Björn Rosenström och fest med fina människor i helgen.
4: Jag är ledig imorgon. ("ledig", aka självstudier)
Och jag skäms för att be
skäms för att gråta
mitt hjärta är ditt att förstöra
låt din vän få veta
och jag skäms för att säga
att du är kvar i mig
skratta åt det
för då kommer jag kanske över det
hur kunde du falla när han sa
jag älskar dig
jag älskat dig så mycket att jag hatar mig
Kommentarer
Trackback
