Nothing looks
... quite the same
Slö i huvudet... Gissa vad jag har gjort idag? Läst. Läst. Läst. Läst.
Var tvungen att slå lite i böckerna och räkna innan, och sen i fredags har jag läst över 1500 sidor... Nörd? Vem? Jag?
Ja, självklart.
Jag kom i alla fall ihåg att äta middag och slå en koll på det vi ska ha läst tills imorgon. Alltid något! Med tanke på att jag gick vilse bland klockslagen och missade att mitt ljus smälte och rann ut över bordet...
Men på tal om att läsa, så finns det ett citat i Den oändliga historien som är tämligen prickande!:
Den som aldrig suttit lutad över en bok hela eftermiddagar, med glödande öron och rufsigt hår, och läst och läst och helt glömt bort världen omkring sig och inte ens märkt att han blev hungrig eller att han frös...
Den som aldrig legat och läst i ljuset från en ficklampa som han dolt under täcket, läst i hemlighet däför att mamma eller pappa eller någon anna vuxen som har hand om en i all välmening släckt ljuset med det tungt vägande argumentet att nu måste du sova, lille vän, för tänk på att du ska upp tidigt imorgon...
Den som aldrig öppet eller i hemlighet har gråtit strida tårar, därför att en sådan underbar historia har tagit slut och man måste ta avsked av de bokgestalter som man upplevt så många äventyr tillsammans med, som man älskat och beundrat, oroat sig för och hoppats att det skulle gå bra för, gestalter som man har fäst sig vid så till den grad att livet verkar tomt och meningslöst utan dem...
Jag gör allt det där, har gjort allt det där, känner och känt allt det där ända sedan jag lärde mig läsa. Det har alltid varit det ultimata nöjet, och när folk frågar varför i helsicke man läser en bok fler gånger, så är svaret så enkelt:
Att läsa en bok som man läst förut, kvittar hur många gånger, är som att komma hem. En plats man känner utan och innan, saknade vänner som man längtat efter och som man älskar.
Det är så det känns, när man är så kär i att läsa att man kan upptäcka nya saker i en bok när man läser den för tionde gången. Jag hittar fortfarande nya saker i första Harry Potter-boken, och Gud allena vet hur många gånger jag har läst den.
Nu menar jag inte att jag läser så slarvigt att jag hoppar över stycken, utan att när man läser en välkänd mening så ser man den plötsligt ur en annan vinkel, och helt plötsligt ser man texten på ett annat sätt.
Så, nån slags magi finns det i vardagen.
Tequila in his heartbeat
his veins burned gasolin
it kept his motor running
but it never kept him clean
Slö i huvudet... Gissa vad jag har gjort idag? Läst. Läst. Läst. Läst.
Var tvungen att slå lite i böckerna och räkna innan, och sen i fredags har jag läst över 1500 sidor... Nörd? Vem? Jag?
Ja, självklart.
Jag kom i alla fall ihåg att äta middag och slå en koll på det vi ska ha läst tills imorgon. Alltid något! Med tanke på att jag gick vilse bland klockslagen och missade att mitt ljus smälte och rann ut över bordet...
Men på tal om att läsa, så finns det ett citat i Den oändliga historien som är tämligen prickande!:
Den som aldrig suttit lutad över en bok hela eftermiddagar, med glödande öron och rufsigt hår, och läst och läst och helt glömt bort världen omkring sig och inte ens märkt att han blev hungrig eller att han frös...
Den som aldrig legat och läst i ljuset från en ficklampa som han dolt under täcket, läst i hemlighet däför att mamma eller pappa eller någon anna vuxen som har hand om en i all välmening släckt ljuset med det tungt vägande argumentet att nu måste du sova, lille vän, för tänk på att du ska upp tidigt imorgon...
Den som aldrig öppet eller i hemlighet har gråtit strida tårar, därför att en sådan underbar historia har tagit slut och man måste ta avsked av de bokgestalter som man upplevt så många äventyr tillsammans med, som man älskat och beundrat, oroat sig för och hoppats att det skulle gå bra för, gestalter som man har fäst sig vid så till den grad att livet verkar tomt och meningslöst utan dem...
Jag gör allt det där, har gjort allt det där, känner och känt allt det där ända sedan jag lärde mig läsa. Det har alltid varit det ultimata nöjet, och när folk frågar varför i helsicke man läser en bok fler gånger, så är svaret så enkelt:
Att läsa en bok som man läst förut, kvittar hur många gånger, är som att komma hem. En plats man känner utan och innan, saknade vänner som man längtat efter och som man älskar.
Det är så det känns, när man är så kär i att läsa att man kan upptäcka nya saker i en bok när man läser den för tionde gången. Jag hittar fortfarande nya saker i första Harry Potter-boken, och Gud allena vet hur många gånger jag har läst den.
Nu menar jag inte att jag läser så slarvigt att jag hoppar över stycken, utan att när man läser en välkänd mening så ser man den plötsligt ur en annan vinkel, och helt plötsligt ser man texten på ett annat sätt.
Så, nån slags magi finns det i vardagen.
Tequila in his heartbeat
his veins burned gasolin
it kept his motor running
but it never kept him clean
Kommentarer
Trackback
