Där är den, Lena!
... Andra stjärnan till höger, rakt in i gryningen
Peter Pan.
Sagornas saga.
James Matthew Barrie. Skaparen som skrev Peter Pan (som pjäs) år 1904. En otrolig saga, av en otrolig man. Jag menar...;
1929 donerade Barrie copyrighten till Peter Pan och framtida inkomster från denna till barnsjukhuset Great Ormond Street Hospital i London. Gåvan blev av ännu större betydelse för sjukhuset när Walt Disney Studios baserade en tecknad långfilm på Peter Pan 1953.
(http://sv.wikipedia.org/wiki/J.M._Barrie)
http://www.youtube.com/watch?v=rrV6LYq8vsY
Länken ovanför går till en scen ur Disney's version av Peter Pan. Scenen där allting börjar, där Peter Pan briljerar och man börjar älska allt ifrån piratskepp och Tingeling till syskon och det där hörnhuset i Bloomsbury. Scenen där man börjar på tro på älvguldsstoft och glada tankar.
Jag vet inte (en skam, faktiskt) när jag såg Peter Pan för första gången. Jag var liten, och jag tror inte att jag hade börjat skolan. Jag har heller inget minne av vad jag tyckte, eller tänkte. Däremot minns jag att jag alltid har älskat filmen. Älskat pojken som kunde flyga och som aldrig blev vuxen. När man lekte utomhus och sprang det fortaste man kunde, för kanske skulle vinden fånga och bära en, om man sprang tillräckligt fort och hade tillräckligt med glada tankar.
Jag lyckades aldrig flyga, och jag skymtade hellre aldrig skuggan av en pojke utanför mitt fönster när jag borde sova. Men å andra sidan berättade jag heller aldrig sagor, som han kunde sitta och lyssna på.
I boken Peter Pan och Wendy finns otaligt med vackra tankar, eller vad sägs om;
"Du förstår, jag kan inga sagor. Ingen av de borttappade pojkarna kan några sagor."
"Men så hemskt", sa Wendy.
"Vet du varför svalorna bygger bo under hustaken? Det är för att få höra sagor."
Och så berättade han för henne hur älvor först kom till världen.
"Du förstår, Wendy, när den första bebin skrattade första gången gick skrattet sönder i tusen bitar som sedan började hoppa omkring och det var så älvorna kom till."
Det finns så mycket mer, av anledningen att hela boken är ett konstverk i sig. Jag har inte stött på någon annan bok (och gudarna ska veta att jag har läst en del) med ett sådant språk, med sådana tankar. Det är ologiskt på barns vis, fullkomligt logiskt enligt fantasins lagar och det känns som en barndom i bokformat, hjärtat sväller var gång jag läser den.
Peter Pan är en saga för de människor som aldrig slutar drömma, som aldrig slutar tro. För de av oss som håller barnet inombords levande, och som ger fritt spelrum åt fantasin utan att hejdas av förnuft eller rationella tankar.
Jag tittar fortfarande efter skuggor på väggarna ibland, och funderar ut och viskar fram sagor om kvällarna när svalorna kommer. En del av mig tror fortfarande på historien, och barnet inombords vill fortfarande lära sig att flyga, med hjälp av glada tankar och älvguldsstoft.
En stjärna högt i det blå
väntar att få
bli din
den viskar att den dröm du har
en dag kan slå in
En stjärnas strålande sken
nu lyser den
så klar
till Landet Ingenstans kan du
nog säkert komma snart
Peter Pan.
Sagornas saga.
James Matthew Barrie. Skaparen som skrev Peter Pan (som pjäs) år 1904. En otrolig saga, av en otrolig man. Jag menar...;
1929 donerade Barrie copyrighten till Peter Pan och framtida inkomster från denna till barnsjukhuset Great Ormond Street Hospital i London. Gåvan blev av ännu större betydelse för sjukhuset när Walt Disney Studios baserade en tecknad långfilm på Peter Pan 1953.
(http://sv.wikipedia.org/wiki/J.M._Barrie)
http://www.youtube.com/watch?v=rrV6LYq8vsY
Länken ovanför går till en scen ur Disney's version av Peter Pan. Scenen där allting börjar, där Peter Pan briljerar och man börjar älska allt ifrån piratskepp och Tingeling till syskon och det där hörnhuset i Bloomsbury. Scenen där man börjar på tro på älvguldsstoft och glada tankar.
Jag vet inte (en skam, faktiskt) när jag såg Peter Pan för första gången. Jag var liten, och jag tror inte att jag hade börjat skolan. Jag har heller inget minne av vad jag tyckte, eller tänkte. Däremot minns jag att jag alltid har älskat filmen. Älskat pojken som kunde flyga och som aldrig blev vuxen. När man lekte utomhus och sprang det fortaste man kunde, för kanske skulle vinden fånga och bära en, om man sprang tillräckligt fort och hade tillräckligt med glada tankar.
Jag lyckades aldrig flyga, och jag skymtade hellre aldrig skuggan av en pojke utanför mitt fönster när jag borde sova. Men å andra sidan berättade jag heller aldrig sagor, som han kunde sitta och lyssna på.
I boken Peter Pan och Wendy finns otaligt med vackra tankar, eller vad sägs om;
"Du förstår, jag kan inga sagor. Ingen av de borttappade pojkarna kan några sagor."
"Men så hemskt", sa Wendy.
"Vet du varför svalorna bygger bo under hustaken? Det är för att få höra sagor."
Och så berättade han för henne hur älvor först kom till världen.
"Du förstår, Wendy, när den första bebin skrattade första gången gick skrattet sönder i tusen bitar som sedan började hoppa omkring och det var så älvorna kom till."
Det finns så mycket mer, av anledningen att hela boken är ett konstverk i sig. Jag har inte stött på någon annan bok (och gudarna ska veta att jag har läst en del) med ett sådant språk, med sådana tankar. Det är ologiskt på barns vis, fullkomligt logiskt enligt fantasins lagar och det känns som en barndom i bokformat, hjärtat sväller var gång jag läser den.
Peter Pan är en saga för de människor som aldrig slutar drömma, som aldrig slutar tro. För de av oss som håller barnet inombords levande, och som ger fritt spelrum åt fantasin utan att hejdas av förnuft eller rationella tankar.
Jag tittar fortfarande efter skuggor på väggarna ibland, och funderar ut och viskar fram sagor om kvällarna när svalorna kommer. En del av mig tror fortfarande på historien, och barnet inombords vill fortfarande lära sig att flyga, med hjälp av glada tankar och älvguldsstoft.
En stjärna högt i det blå
väntar att få
bli din
den viskar att den dröm du har
en dag kan slå in
En stjärnas strålande sken
nu lyser den
så klar
till Landet Ingenstans kan du
nog säkert komma snart
Kommentarer
Trackback
