If you're lost, you can look
... and you will find me, time after time
Braowr. Sitter i mitt lilla rum, gamla lampan slänger ett sånt där härligt guldgult sken över de vita väggarna. Alla ljud har dött ut och festen från allrummet har flyttat till stan. Fast kvar hänger lukten av testosteronhaltig parfym och ett gäng ölburkar.
Anja och jag har kollat på Ringaren i Notre Dame, och återigen konstaterar jag vilken underbar film det är. Budskap, musik, magi. Allt det där man begär av en Disneyfilm.
Jag rannsakade min bokhylla för en stund sen. Vet ni vilken kategori som är tämligen överlägsen? Fantasy. Vilken slags filmer har jag flest av? Tecknade. Och, förvisso, en hel del fantasy. Alltid när folk vill låna en bok att läsa så frågar jag vad för slags bok de är ute efter. Verklighetsbaserade. Sådana som är "vanliga", som lika gärna kunde vara på riktigt.
Jag ska inte säga att jag inte förstår det, ska inte fråga vad tjusningen ligger i. För jag gillar också de där böckerna. Keyes, Kinsella, Green, Moore. Men, hur kan det vara bättre att läsa om nånting som rentav kunde vara din väns, eller ditt, liv, än att läsa nånting som inte alls är verkligt? Det är fantasi allting bygger på! Vad hade funnits idag om inte världens människor hade haft fantasi?
Det är ingen slump att Tolkien är min favoritförfattare. Han tog fantasin till skyhöga höjder, och böcker som hans kommer aldrig nånsin att skrivas igen. Triologin om ringen är ju bara en liten del! Silmarillion om hur världen skapades... De förlorade sagorna... Bilbo... Alla kartor, alla språk, all historia. Han medger inte att det är en historia som han har hittat på, han återger historien som fakta.
Oövervinnligt.
Det finns fler fantasyförfattare som måste nämnas, självklart. Paolini med sina böcker om Eragon. Det är en fantastisk serie, och det vimlar av fantasi. Rowling, Harry Potter, behöver jag ens säga mer? Jag lever med åsikten att det är allvarligt fel på de människor som inte läst Harry Potter. Det är böcker som kräver snudd på ingenting. Det är barnböcker, i grunden, och de är väldigt lättlästa. Det finns ingen ursäkt att inte läsa dom. Eller i alla fall höra dom som ljudbok. Lian Hearns Sagan om klanen Otori och Raymond E Feists Kriget om rämnen är också fantasyböcker som fångat och övertygat mig.
Stephanie Meyers Twilight-böcker är förvisso bra, intensiva och definitivt beroendeframkallande när man väl läser dom, men efter att ha läst True Blood-böckerna (som kom före Twilight) retar jag mig på hur mycket av Twilightsagan som känns som rena plagiatet..! Jag gillar Charlaine Harris' böcker om Sookie Stackhouse, men däremot är de inte riktigt lika intagande som Twilight. Dumt, det där.
Annars, om man ska låta nån stå för en bok som är urtypen av fantasi, så måste man ju nämna Michael Ende. De flesta människor har väl nån gång för hundra år sen sett Den oändliga historien? Där har vi klart en historia som vindlar hit och dit och försöker täcka in hur mycket som helst. Men han har ett målande språk och man ser allting väldigt tydligt, trots att allting är rena hitte-pået.
James Matthew Barrie. Peter Pan. Andra stjärnan till höger, rakt in i gryningen. Det mest fantastiska språk jag nånsin läst, i någon bok. Ljuvlig fantasi, ett barns fantasi, av en vuxen man. Jag ska läsa den för Noah, och för Elias. Och för mina kids sen när jag kommer ut som lärare. Sagan om Peter Pan är ingen möjlighet, det är en mänsklig rättighet.
Om vi bortser från fantasy är jag ganska svag för de där som kallas klassiker också. Stolthet och fördom (hittar något nytt varenda gång jag läser den), Borta med vinden, Svindlande höjder, Jane Eyre, Romeo och Juliet och liknande.
Stephen King, Dennis Lehane, Dan Brown, Tana French, Janet Evanovich, Ann Cleeves, Frank McCourt, Nicholas Sparks, Tracy Chevalier, Nicholas Evans, Fannie Flagg, Cecily von Ziegesar, Roald Dahl, Meg Cabot, Torey Hayden, Jennifer Crusie, Lisa Jewell.
Svenskar då? Läser jag inte dom? Inte mycket, det kan jag inte med bästa välvilja påstå. Jag har läst någon bok om Beck, äger väl två Mankell, nån Jonas Gardell. Jag läser inte Liza Marklund, eller Camilla Läckberg... Jan Guillous Ondskan är väl mitt stora undantag. Bra bok. Men ungdomsböcker! Det är svenskar jävliga på! Johanna Thydell, Sören Olsson & Anders Jakobsson... Inga bomber över Skärholmen, Sandor/ slash/ Ida.
Ovanför har ni en del av förklaringen till varför jag inte har nåt liv. Av den enkla anledningen att jag mer eller mindre har valt bort det. Jag lever genom böcker. Jag vågar säga att jag är mer berest än nån av er, (såväl geografiskt som tidsmässigt), och jag har levt nästan alla sorters liv.
Jag har varit en trollkarl på Hogwarts, nånstans i England. Jag har varit en bortskämd överklassprinsessa med obegränsat med pengar på Upper East Side, New York. Jag har återvänt till mina rötter på Irland efter att jag förlorat min man i en bilolycka. Jag har gift mig med en man vars mamma blev en tredje person i vårt äktenskap. Jag har shoppat till förbannelse och aldrig haft självdisciplin nog att sluta, ens när det är som värst. Jag har åkt inhemska flyg och ätit kaviar i Ryssland. Jag har gömt mig och slagits tillbaka under ett krig i Australien. Jag har varit en hemmakär hob som plötsligt hamnade på vandring kring halva Midgård. Jag har varit i Vietnam, USA, England, Finland, Sverige, Ryssland, Australien, Irland, Shetlandsöarna, Transylvanien, Hawaii, Spanien, Italien. Jag har varit prisjägare i New Jersey, detektiv i Boston, polis på Shetlandsöarna, symbolforskare i Frankrike, jag har varit slavägare i Södern, jag har gått på baler, startat en tidning, bytt jobb från advokat till hushållerska, jag har talat med hästar, jag har dödat människor, räddat människor, hatat människor, älskat människor.
Böcker är ett fantatiskt substitut till riktigt liv.
Så ta min hand
jag följer dig
vi ska åt samma håll
Braowr. Sitter i mitt lilla rum, gamla lampan slänger ett sånt där härligt guldgult sken över de vita väggarna. Alla ljud har dött ut och festen från allrummet har flyttat till stan. Fast kvar hänger lukten av testosteronhaltig parfym och ett gäng ölburkar.
Anja och jag har kollat på Ringaren i Notre Dame, och återigen konstaterar jag vilken underbar film det är. Budskap, musik, magi. Allt det där man begär av en Disneyfilm.
Jag rannsakade min bokhylla för en stund sen. Vet ni vilken kategori som är tämligen överlägsen? Fantasy. Vilken slags filmer har jag flest av? Tecknade. Och, förvisso, en hel del fantasy. Alltid när folk vill låna en bok att läsa så frågar jag vad för slags bok de är ute efter. Verklighetsbaserade. Sådana som är "vanliga", som lika gärna kunde vara på riktigt.
Jag ska inte säga att jag inte förstår det, ska inte fråga vad tjusningen ligger i. För jag gillar också de där böckerna. Keyes, Kinsella, Green, Moore. Men, hur kan det vara bättre att läsa om nånting som rentav kunde vara din väns, eller ditt, liv, än att läsa nånting som inte alls är verkligt? Det är fantasi allting bygger på! Vad hade funnits idag om inte världens människor hade haft fantasi?
Det är ingen slump att Tolkien är min favoritförfattare. Han tog fantasin till skyhöga höjder, och böcker som hans kommer aldrig nånsin att skrivas igen. Triologin om ringen är ju bara en liten del! Silmarillion om hur världen skapades... De förlorade sagorna... Bilbo... Alla kartor, alla språk, all historia. Han medger inte att det är en historia som han har hittat på, han återger historien som fakta.
Oövervinnligt.
Det finns fler fantasyförfattare som måste nämnas, självklart. Paolini med sina böcker om Eragon. Det är en fantastisk serie, och det vimlar av fantasi. Rowling, Harry Potter, behöver jag ens säga mer? Jag lever med åsikten att det är allvarligt fel på de människor som inte läst Harry Potter. Det är böcker som kräver snudd på ingenting. Det är barnböcker, i grunden, och de är väldigt lättlästa. Det finns ingen ursäkt att inte läsa dom. Eller i alla fall höra dom som ljudbok. Lian Hearns Sagan om klanen Otori och Raymond E Feists Kriget om rämnen är också fantasyböcker som fångat och övertygat mig.
Stephanie Meyers Twilight-böcker är förvisso bra, intensiva och definitivt beroendeframkallande när man väl läser dom, men efter att ha läst True Blood-böckerna (som kom före Twilight) retar jag mig på hur mycket av Twilightsagan som känns som rena plagiatet..! Jag gillar Charlaine Harris' böcker om Sookie Stackhouse, men däremot är de inte riktigt lika intagande som Twilight. Dumt, det där.
Annars, om man ska låta nån stå för en bok som är urtypen av fantasi, så måste man ju nämna Michael Ende. De flesta människor har väl nån gång för hundra år sen sett Den oändliga historien? Där har vi klart en historia som vindlar hit och dit och försöker täcka in hur mycket som helst. Men han har ett målande språk och man ser allting väldigt tydligt, trots att allting är rena hitte-pået.
James Matthew Barrie. Peter Pan. Andra stjärnan till höger, rakt in i gryningen. Det mest fantastiska språk jag nånsin läst, i någon bok. Ljuvlig fantasi, ett barns fantasi, av en vuxen man. Jag ska läsa den för Noah, och för Elias. Och för mina kids sen när jag kommer ut som lärare. Sagan om Peter Pan är ingen möjlighet, det är en mänsklig rättighet.
Om vi bortser från fantasy är jag ganska svag för de där som kallas klassiker också. Stolthet och fördom (hittar något nytt varenda gång jag läser den), Borta med vinden, Svindlande höjder, Jane Eyre, Romeo och Juliet och liknande.
Stephen King, Dennis Lehane, Dan Brown, Tana French, Janet Evanovich, Ann Cleeves, Frank McCourt, Nicholas Sparks, Tracy Chevalier, Nicholas Evans, Fannie Flagg, Cecily von Ziegesar, Roald Dahl, Meg Cabot, Torey Hayden, Jennifer Crusie, Lisa Jewell.
Svenskar då? Läser jag inte dom? Inte mycket, det kan jag inte med bästa välvilja påstå. Jag har läst någon bok om Beck, äger väl två Mankell, nån Jonas Gardell. Jag läser inte Liza Marklund, eller Camilla Läckberg... Jan Guillous Ondskan är väl mitt stora undantag. Bra bok. Men ungdomsböcker! Det är svenskar jävliga på! Johanna Thydell, Sören Olsson & Anders Jakobsson... Inga bomber över Skärholmen, Sandor/ slash/ Ida.
Ovanför har ni en del av förklaringen till varför jag inte har nåt liv. Av den enkla anledningen att jag mer eller mindre har valt bort det. Jag lever genom böcker. Jag vågar säga att jag är mer berest än nån av er, (såväl geografiskt som tidsmässigt), och jag har levt nästan alla sorters liv.
Jag har varit en trollkarl på Hogwarts, nånstans i England. Jag har varit en bortskämd överklassprinsessa med obegränsat med pengar på Upper East Side, New York. Jag har återvänt till mina rötter på Irland efter att jag förlorat min man i en bilolycka. Jag har gift mig med en man vars mamma blev en tredje person i vårt äktenskap. Jag har shoppat till förbannelse och aldrig haft självdisciplin nog att sluta, ens när det är som värst. Jag har åkt inhemska flyg och ätit kaviar i Ryssland. Jag har gömt mig och slagits tillbaka under ett krig i Australien. Jag har varit en hemmakär hob som plötsligt hamnade på vandring kring halva Midgård. Jag har varit i Vietnam, USA, England, Finland, Sverige, Ryssland, Australien, Irland, Shetlandsöarna, Transylvanien, Hawaii, Spanien, Italien. Jag har varit prisjägare i New Jersey, detektiv i Boston, polis på Shetlandsöarna, symbolforskare i Frankrike, jag har varit slavägare i Södern, jag har gått på baler, startat en tidning, bytt jobb från advokat till hushållerska, jag har talat med hästar, jag har dödat människor, räddat människor, hatat människor, älskat människor.
Böcker är ett fantatiskt substitut till riktigt liv.
Så ta min hand
jag följer dig
vi ska åt samma håll
Kommentarer
Postat av: Ola ;)
Har du fortfarande inte läst Malachy McCourts En simmande munk? Den är nästan lika bra som Angela's ashes. Och svenska författare, har du läst Majgull Axelsson än?
Och sist men inte minst, utan snarare allra mest. Har du du läst Sanningens svärd av Goodkind än? Den slår alla andra fantasy med hästlängder. Där har du budskap så det förslår.
Trackback
