Good morning, Baltimore

... everyday's like an open door

Hola världen!

Klockan är 00:36 och jag hade tänkt gå och lägga mig för sisådär en halvtimma sen. Men sen hörde jag världens pargräl här utanför, på gatan, en kille och en tjej, varav den ena tydligen var SÅ SATANS TRÖTT PÅ DIG! Och Den andra kunde tydligen FARA ÅT HELVETE!!

Vad är det Jago sjunger i Aladdin och Jafars återkomst? Kärlek är bara löjligt, så dumt och skumt och helt omöjligt.

I alla fall blev det inte sängen, det blev en dikt, inspirerad av grälet, och den hamnar förmodligen på min lilla sidoblogg (http://jonnieponken.blogg.se/poetica) när jag lagt ut detta.

Idag har jag kört en sista maskin tvätt - vilket förmodligen betyder att jag kommer tvätta om sisådär tre veckor igen. Jag hatar att tvätta, satans slöseri med koncentration och tid. Koncentration, för man måste vara på tårna och fånga tvättmaskinen i samma stund som programmet är slut, annars kommer nån annan jävel och hivar ut ens tvätt och snor maskinen.

Och tro mig, det har inte hänt EN gång. Snarare nio gånger av tio. En del av charmen med att bo i korridor? Tjaa...

Jag var på gymmet i eftermiddags, jag försöker i alla fall bygga upp min kondition lite grann. Jag är värdelös på konditionsträning. Styrketräning är skitkul och går undan i hiskelig takt (man kanske skulle blivit bodybuilder?), men jag börjar få ben i klass med Anja Pärson, och även om det funkar på en känd skidåkerska, så funkar det inte på en lantlolla från Leråkra. Därav koncentrationen på konditionen.

Efteråt mötte jag Anna och Anja på Tokiga Ture, megagodisaffären. Känns asbra, går ut från gymmet o in genom dörren mittemot - Kalmars typ största smågodisaffär. Väldigt strategiskt placerat. Känslokalla svin. Efter att ha inhandlat godis och langat det till de två cyklande damerna, gick jag gick till Coop och köpte Cola, sen till Subway och köpte maaat. Sen kom jag hem, duschade och upptäckte att det var tre timmar till klockslaget då jag fick äta min Subway och dricka min Cola. Ack ack ack... Klockan 18, fredagskvällar. Jessicas regler, jag fick finna mig i att.

MEN! När jag gick hem, går i mina egna tankar på trottoaren... Och en bil kör förbi, och formligen fontänsprayar en vattenpöl över tjejerna som gick framför. De galltjöt och hoppade runt och skrattade, faktiskt. Jag gick också och skrattade gott, vilket upphörde då nästa bil gjorde likadant och hivade iväg en halv tsunami över mig. Jag plockade fram min svarta blick, kom fram till att det tjänar ingenting till att blänga efter en bil som redan försvunnit bakom en kurva, och började flina istället.

Kvällen har jag spenderat ute i soffan med Anna, Jessica, David och John. Let's dance och New girl. Den sistnämnda var mycket roligare än jag förväntat mig. Eller, mycket och mycket, men den var underhållande i alla fall!

Och, inte för att jag är så särdeles engagerad, men för sakens skull, HEJA ANTON HYSÉN!

Man kan ju inte glo på ett tävlingsprogram utan att heja på nån. Såna människor driver mig till vanvett - pappa är ett typexempel. Det är ju SJÄLVKLART att man hejar på någon.

Jahapp, jahapp. Nu fick jag order om att gå och lägga mig, så jag får väl börja överväga saken. Om en stund i alla fall. Tror jag. John kan ta sina order och pysa bort till Rika Sidan igen.

Nej, det finns fortfarande inga bra argument till varför den sidan är den rika sidan.

Jag är helt klart den mest ekonomiska människan här. Tror jag.

Snurra flaskan
jag har aldrig
sanning eller konsekvens
vad vill du veta om mig
fråga bara
jag berättar vadsomhelst

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0