Come gather round, you freeborn men
... and draw your chairs to mine
Vad tänker man, framåt halv tolv på kvällen när man sitter bekvämt tillbakalutad i sin skrivbordsstol och läser Fyra dagar fyra nätter (Morgan Matson), när en varelse plötsligt rusar in i ens rum, slänger sig ner på golvet och bålstirrar in under ens säng, samtidigt som den frambringar skumma ljud?
Dags att dra ner på daimcappucinon? Dags att knacka Mayday i väggen till grannarna? Eftersom jag inte vet hur man gör, hade nog vilken varelse som helst hunnit ta död på mig först, men nu kommer jag in på sidospår. Undersöka om varelsen är fredligt sinnad?
Varelsen ifråga var någorlunda fredligt sinnad, men den svor över något pälsbeklätt som tydligen förskansat sig nånstans längst in under min säng, bakom lådor och dammtussar i storlek med huvudkuddar.
AHAAAA, ett ljus gick upp. Varelsen ifråga var Anja, och det pälsbeklädda var Saffie! Kontext? Saffie hade, smart som hon är, sovit, vaknat, jamat, strukit sig mot Anjas ben och vidare mot saker närmre och närmre dörren. Samtidigt som Anja insåg vad Saffie skulle göra, insåg Saffie att Anja inte skulle hinna fånga henne, och tog ett kattsprång ut genom dörröppningen, drog på högväxeln bort till den fattiga sidan (alias vår) och in i mitt rum, in under min säng.
Inte för att jag märkte nåt.
Förrän Anja kom inflängans, vill säga. Anja låg på knä och försökta muta, hota och gosa ut Saffie, men pälsbollen vägrade röra en fena. Anja muttrade att jag kunde återlämna fanskapet när hon behagade sticka ut nosen, sen gick hon.
Kvar satt jag, en katt rikare och en fridfull stämning fattigare.
Jag bestämde mig för utväntningsmetoden (efter att Saffie genomskådat alla andra metoder), så jag slog mig ner och tog upp min bok igen. Efter en stund kikade en liten nos ut vid ena sängbenet. Saffie tittade på mig, registrerade min minimala rörelse och pilade in under sängen igen.
Men sen blev nyfikenheten på min resväska för stor, och hon valsade ut. Ja, min resväska stod mitt på golvet, men det var inte det poängen var, FOKUS FOLK! Jag knallade fram, talade om vilken knäppgök hon var, gosade, plockade upp henne och bar henne tillbaka till Den Där Varelsen.
Tämligen odramatiskt.
Idag har jag... Inte pluggat i alla fall. Jag har tvättat en maskin, som kanske är torr nu, på tal om det?! Hade jag glömt. Jag har städat och dammsugit rummet. Och knuffat undan min byrå med hjälp av Anja, samt mätt lite och kommit på att jag kan nog fan klämma in en bokhylla till! IKEA, ja tack. Nu, helst. Den får iofs stå bakom fåtöljen, men det gör inget. Man tager vad man haver.
Här tillbringar jag... 75% av min tid. Ett under att jag inte slagit ut nån
cappucino över datorn ännu. Och engelskan är begravd under Oscar
Wilde's "Dorian Grays porträtt". Precis som det ska vara.
I'll tell you of my country
that you might understand
and of the English armies
that marched in for to stay
Oh, that night they wounded old Ireland
and she's bleeding to this day
Vad tänker man, framåt halv tolv på kvällen när man sitter bekvämt tillbakalutad i sin skrivbordsstol och läser Fyra dagar fyra nätter (Morgan Matson), när en varelse plötsligt rusar in i ens rum, slänger sig ner på golvet och bålstirrar in under ens säng, samtidigt som den frambringar skumma ljud?
Dags att dra ner på daimcappucinon? Dags att knacka Mayday i väggen till grannarna? Eftersom jag inte vet hur man gör, hade nog vilken varelse som helst hunnit ta död på mig först, men nu kommer jag in på sidospår. Undersöka om varelsen är fredligt sinnad?
Varelsen ifråga var någorlunda fredligt sinnad, men den svor över något pälsbeklätt som tydligen förskansat sig nånstans längst in under min säng, bakom lådor och dammtussar i storlek med huvudkuddar.
AHAAAA, ett ljus gick upp. Varelsen ifråga var Anja, och det pälsbeklädda var Saffie! Kontext? Saffie hade, smart som hon är, sovit, vaknat, jamat, strukit sig mot Anjas ben och vidare mot saker närmre och närmre dörren. Samtidigt som Anja insåg vad Saffie skulle göra, insåg Saffie att Anja inte skulle hinna fånga henne, och tog ett kattsprång ut genom dörröppningen, drog på högväxeln bort till den fattiga sidan (alias vår) och in i mitt rum, in under min säng.
Inte för att jag märkte nåt.
Förrän Anja kom inflängans, vill säga. Anja låg på knä och försökta muta, hota och gosa ut Saffie, men pälsbollen vägrade röra en fena. Anja muttrade att jag kunde återlämna fanskapet när hon behagade sticka ut nosen, sen gick hon.
Kvar satt jag, en katt rikare och en fridfull stämning fattigare.
Jag bestämde mig för utväntningsmetoden (efter att Saffie genomskådat alla andra metoder), så jag slog mig ner och tog upp min bok igen. Efter en stund kikade en liten nos ut vid ena sängbenet. Saffie tittade på mig, registrerade min minimala rörelse och pilade in under sängen igen.
Men sen blev nyfikenheten på min resväska för stor, och hon valsade ut. Ja, min resväska stod mitt på golvet, men det var inte det poängen var, FOKUS FOLK! Jag knallade fram, talade om vilken knäppgök hon var, gosade, plockade upp henne och bar henne tillbaka till Den Där Varelsen.
Tämligen odramatiskt.
Idag har jag... Inte pluggat i alla fall. Jag har tvättat en maskin, som kanske är torr nu, på tal om det?! Hade jag glömt. Jag har städat och dammsugit rummet. Och knuffat undan min byrå med hjälp av Anja, samt mätt lite och kommit på att jag kan nog fan klämma in en bokhylla till! IKEA, ja tack. Nu, helst. Den får iofs stå bakom fåtöljen, men det gör inget. Man tager vad man haver.
Här tillbringar jag... 75% av min tid. Ett under att jag inte slagit ut nån
cappucino över datorn ännu. Och engelskan är begravd under Oscar
Wilde's "Dorian Grays porträtt". Precis som det ska vara.
I'll tell you of my country
that you might understand
and of the English armies
that marched in for to stay
Oh, that night they wounded old Ireland
and she's bleeding to this day
Kommentarer
Trackback
