Dagar dom kom och dagar försvann
... och vi saknade varann
Det finns en del saker som jag skulle vilja ha på film, bara för att kunna uppleva det igen. Det finns saker man saknar så mycket! Fotbollsträningarna inomhus i Johannishus gympasal, gymmet med FO och Jojjo, träningsläger på Öland, alla veckor ute med båten...
Klockan är bara tjugo i tre, det filosofiska humöret dök upp tidigt idag.
Jag funderar på hur underligt det är. Vissa i min ålder har ett barn, två barn. Vissa gifter sig. Andra är sambos, vissa pluggar. Jag kan inte på något vänster föreställa mig hur i all världen jag dessutom skulle kunna ha ett barn nu? Julafton satt pappa och Lasse (min farbror) och pratade barnbarn. Pappa sa att han aldrig blivit så paff som när Jenny kom hem och sa att hon skulle ha barn.
"Jag menar, hade Jonna kommit hem och sagt att hon var gravid... Då hade jag inte blivit så förvånad." Okej, en av oss som inte hade blivit det. Varför skulle inte det vara förvånande? Jag har sagt sen jag var 14 att jag aldrig ska ha barn. Jag vet inte om "aldrig" står fast, men det är så mycket som ska klaffa för att man ska vilja ha en unge på halsen.
Just nu, 23 år gammal, känns ett studentrum, plugg, världens bästa vänner och lite hundvaktande var och varannan dag fullt tillräckligt. Men hur tänker man om ett år, när studentrummet är tömt, plugget avslutat, vännerna flyttat åt alla gudsförgätna håll och framtiden är oändlig?
Sen är det ju så, det finns en kille som är lite finare än alla andra..! Han vet inte om det, dom vet inte om det, men jag vet om det.
Jag känner mig lite som det här tragiska skämtet;
Once I heard an old man say:
"I've been in love with the same woman for 56 years."
I felt touched, until he said:
"I wish she knew..."
Alla utgår att ifrån i "framtiden" ska man vara två. Minst. Helst några barn också. Villa, volvo. En labrador. Bra jobb. Varför är man en avart om man inte tycker att det är Den Enda Ultimata Framtiden?
Det finns fler. Det är bara världen som är tämligen inskränkt ännu.
Jag menar...;
So darling, have a heart
don't let one mistake keep us apart
I'm not meant to live alone
turn this house into a home
when I climb the stair and turn the key
please be there
still in love with me
Det finns en del saker som jag skulle vilja ha på film, bara för att kunna uppleva det igen. Det finns saker man saknar så mycket! Fotbollsträningarna inomhus i Johannishus gympasal, gymmet med FO och Jojjo, träningsläger på Öland, alla veckor ute med båten...
Klockan är bara tjugo i tre, det filosofiska humöret dök upp tidigt idag.
Jag funderar på hur underligt det är. Vissa i min ålder har ett barn, två barn. Vissa gifter sig. Andra är sambos, vissa pluggar. Jag kan inte på något vänster föreställa mig hur i all världen jag dessutom skulle kunna ha ett barn nu? Julafton satt pappa och Lasse (min farbror) och pratade barnbarn. Pappa sa att han aldrig blivit så paff som när Jenny kom hem och sa att hon skulle ha barn.
"Jag menar, hade Jonna kommit hem och sagt att hon var gravid... Då hade jag inte blivit så förvånad." Okej, en av oss som inte hade blivit det. Varför skulle inte det vara förvånande? Jag har sagt sen jag var 14 att jag aldrig ska ha barn. Jag vet inte om "aldrig" står fast, men det är så mycket som ska klaffa för att man ska vilja ha en unge på halsen.
Just nu, 23 år gammal, känns ett studentrum, plugg, världens bästa vänner och lite hundvaktande var och varannan dag fullt tillräckligt. Men hur tänker man om ett år, när studentrummet är tömt, plugget avslutat, vännerna flyttat åt alla gudsförgätna håll och framtiden är oändlig?
Sen är det ju så, det finns en kille som är lite finare än alla andra..! Han vet inte om det, dom vet inte om det, men jag vet om det.
Jag känner mig lite som det här tragiska skämtet;
Once I heard an old man say:
"I've been in love with the same woman for 56 years."
I felt touched, until he said:
"I wish she knew..."
Alla utgår att ifrån i "framtiden" ska man vara två. Minst. Helst några barn också. Villa, volvo. En labrador. Bra jobb. Varför är man en avart om man inte tycker att det är Den Enda Ultimata Framtiden?
Det finns fler. Det är bara världen som är tämligen inskränkt ännu.
Jag menar...;
So darling, have a heart
don't let one mistake keep us apart
I'm not meant to live alone
turn this house into a home
when I climb the stair and turn the key
please be there
still in love with me
Kommentarer
Trackback
