If love's a crime, I'll be doing time
... from here to eternity
Klockan pekar på 00:23 och det börjar bli dags att sova. Jag har suttit uppe själv sen kvart över tio. Kors, vad livat det är att bo i korridor ibland, haha! Här är stendött ikväll. 4 st är i sina hemkommuner (kanske 5), 1 på galej, och 1 hos... ett intresse ;) Vilket lämnar kvar? Mig, Jessica och Anna. Och Louie och Saffie såklart, icke att förglömma.
Louie fick för övrigt ryck innan, han låg på min mage, kravlade sig upp i ansiktet, nosade mig på halsen (hysteriskt obehagligt) och i öronen, sen bet han mig i örsnibben. Fyyy dig. Sen försökte han använda mina glasögonbågar som tuggleksak. Besvärlig liten skit ;)
Och på tal om skit. Anna var ute med honom, kom in. Jag, Jessica och Daniel var runt om här ute i allrummet. Louie kommer inknallans på mitt rum.
"Det är lugnt Jonna, han har precis kissat så han kommer inte kissa hos dig!" Han har bott här i 2 veckor, och han har kissat inne hos mig 3 gånger. 2 mattor, 1 morgonrock.
Och mycket riktigt, Louie kissade inte i mitt rum. För Louie bajsade i mitt rum istället.
"NEJNEJNEJ!" Tjöt jag, bar ut honom. Blängde på Daniel i förebyggande syfte (för jag visste att han skulle skratta), och sprang och hämtade papper. Passade på att ryta efter Anna på vägen. Tja, de andra fick sig ett gott skratt. Och jag fick träna städnerven. Sen när jag väl torkat och Louie tittade på mig, med hundvalpsögon och huvudet på sned, kunde inte jag heller låta bli att skratta.
På kvällen lagade vi lite mat, dvs Jessica och Anna lagade mat åt oss, Daniel åt sig och jag lekte med Louie (jag gillar arbetsfördelningen här). Anna hade varit ute med Louie och fnissade lite, och skulle till att berätta nåt för Jessica. Men när jag kom ut ångrade hon sig.
Sen ropade Daniel från köket.
"Du Jonna", sa han och pekade mot andra änden av korridoren, "har du sett i sopskåpet?"
"Näe, vadå?" Sa jag, nyfiken i en strut och började gå dit. Då slog Daniel igen branddörren bakom mig och låste. Jag hörde honom hojta på andra sidan (medan jag bankade och skrek att han skulle öppna);
"In i Jonnas rum! PÅ MATTAN VID SÄNGEN! Såå, kissa pojken! Kissa nu! Jaaa, duktig pojke!" Övervägde att försöka slå in dörren, men det brukar sluta så illa i tecknade filmer. Till slut öppnade Daniel, med Sverige bredaste, nöjdaste flin utsmetat i ansiktet. Jag morrade och gick bort till mitt rum, där Anna stod och skrattade. Morrade lite åt henne också.
Men han hade faktiskt inte kissat på min Kalmar FF-matta.
Himla tur för Louie, det.
Sen försvann Daniel, så det äntligen blev lite lugn och ro. Vår ost- och skinkpaj blev klar, så vi åt middag. Mkt smaskigt! Sen tog vi kladdkaka med jordgubbar i och lite vispgrädde till efterätt. Sen var jag nere för räkning, och däckade i soffan framför melodifestivalen. Jessica och Anna snodde varsin fåtölj och Louie flyttade runt efter humör.
Melodifestivalen? Sagolik blandning av de bästa låtarna i år och... kanske inte de sämsta, men fruktansvärt dåliga låtar. Jag tyckte att Dynaztys "Land of broken dreams" och Axel Algmarks "Kyss mig" skulle gå till final, Dannys "Amazing" och Lisa Miskovskys "Why start a fire" till Andra chansen. Men, det blir sällan som jag vill i Melodifestivalssammanhang...
Lotta och Sjögren var fruktansvärt dåliga. För att inte tala om Perelli.
Nu har jag suttit och donat med dikter i ett par timmar, men jag lägger ner nu och återkommer imorgon. Med nya, friska tag.
Tja, hoppas går ju.
Godnatt, kära.
Somewhere over the rainbow
way up high
there's a land that I've heard of
once in a lullaby
somewhere over the rainbow
skies are blue
and the dreams that you dare to
dream really do come true
Klockan pekar på 00:23 och det börjar bli dags att sova. Jag har suttit uppe själv sen kvart över tio. Kors, vad livat det är att bo i korridor ibland, haha! Här är stendött ikväll. 4 st är i sina hemkommuner (kanske 5), 1 på galej, och 1 hos... ett intresse ;) Vilket lämnar kvar? Mig, Jessica och Anna. Och Louie och Saffie såklart, icke att förglömma.
Louie fick för övrigt ryck innan, han låg på min mage, kravlade sig upp i ansiktet, nosade mig på halsen (hysteriskt obehagligt) och i öronen, sen bet han mig i örsnibben. Fyyy dig. Sen försökte han använda mina glasögonbågar som tuggleksak. Besvärlig liten skit ;)
Och på tal om skit. Anna var ute med honom, kom in. Jag, Jessica och Daniel var runt om här ute i allrummet. Louie kommer inknallans på mitt rum.
"Det är lugnt Jonna, han har precis kissat så han kommer inte kissa hos dig!" Han har bott här i 2 veckor, och han har kissat inne hos mig 3 gånger. 2 mattor, 1 morgonrock.
Och mycket riktigt, Louie kissade inte i mitt rum. För Louie bajsade i mitt rum istället.
"NEJNEJNEJ!" Tjöt jag, bar ut honom. Blängde på Daniel i förebyggande syfte (för jag visste att han skulle skratta), och sprang och hämtade papper. Passade på att ryta efter Anna på vägen. Tja, de andra fick sig ett gott skratt. Och jag fick träna städnerven. Sen när jag väl torkat och Louie tittade på mig, med hundvalpsögon och huvudet på sned, kunde inte jag heller låta bli att skratta.
På kvällen lagade vi lite mat, dvs Jessica och Anna lagade mat åt oss, Daniel åt sig och jag lekte med Louie (jag gillar arbetsfördelningen här). Anna hade varit ute med Louie och fnissade lite, och skulle till att berätta nåt för Jessica. Men när jag kom ut ångrade hon sig.
Sen ropade Daniel från köket.
"Du Jonna", sa han och pekade mot andra änden av korridoren, "har du sett i sopskåpet?"
"Näe, vadå?" Sa jag, nyfiken i en strut och började gå dit. Då slog Daniel igen branddörren bakom mig och låste. Jag hörde honom hojta på andra sidan (medan jag bankade och skrek att han skulle öppna);
"In i Jonnas rum! PÅ MATTAN VID SÄNGEN! Såå, kissa pojken! Kissa nu! Jaaa, duktig pojke!" Övervägde att försöka slå in dörren, men det brukar sluta så illa i tecknade filmer. Till slut öppnade Daniel, med Sverige bredaste, nöjdaste flin utsmetat i ansiktet. Jag morrade och gick bort till mitt rum, där Anna stod och skrattade. Morrade lite åt henne också.
Men han hade faktiskt inte kissat på min Kalmar FF-matta.
Himla tur för Louie, det.
Sen försvann Daniel, så det äntligen blev lite lugn och ro. Vår ost- och skinkpaj blev klar, så vi åt middag. Mkt smaskigt! Sen tog vi kladdkaka med jordgubbar i och lite vispgrädde till efterätt. Sen var jag nere för räkning, och däckade i soffan framför melodifestivalen. Jessica och Anna snodde varsin fåtölj och Louie flyttade runt efter humör.
Melodifestivalen? Sagolik blandning av de bästa låtarna i år och... kanske inte de sämsta, men fruktansvärt dåliga låtar. Jag tyckte att Dynaztys "Land of broken dreams" och Axel Algmarks "Kyss mig" skulle gå till final, Dannys "Amazing" och Lisa Miskovskys "Why start a fire" till Andra chansen. Men, det blir sällan som jag vill i Melodifestivalssammanhang...
Lotta och Sjögren var fruktansvärt dåliga. För att inte tala om Perelli.
Nu har jag suttit och donat med dikter i ett par timmar, men jag lägger ner nu och återkommer imorgon. Med nya, friska tag.
Tja, hoppas går ju.
Godnatt, kära.
Somewhere over the rainbow
way up high
there's a land that I've heard of
once in a lullaby
somewhere over the rainbow
skies are blue
and the dreams that you dare to
dream really do come true
Kommentarer
Trackback
