We could roam the streets forever

... just like cats but we'd never stray

Hinner praktiskt taget inte mer än upp ur sängen idag förrän Anna och Anja kommer springans i flygande fläng. Med en rapapparat - som är igång - i händerna. Ett vibrerande, irriterande ljud, kan jag lova.
"Jonna, ring David! Hans rakapparat har startat sig själv och vi vet inte hur man stänger av den!" Mwaha. Kul samtal.
"Hej David, det är Jonna! Du, din rakapparat har startat sig själv, och vi vet inte hur man stänger av den..."
David skrattade, förklarade, dividerade, sa åt mig att ge fan i att leka med hans rakapparat, sen la han på.

Jag upptäckte ett missat samtal från Daniel också, som ringt innan klockan slog tio. Hallå, som om jag skulle vara vaken då. Och ja, jag hade ljudet avstängt xD Han hade också lyckats klanta sig den här morgonen. Han var och klippte sig och försökte hämta ut sin cykel - utan pengar. Hade tydligen inte kommit nåt csn. Piiiiiinsamt. "Köp medges ej". Jag fnissade gott, i alla fall =)

Åh, gudars. Jag köpte lite naturgodis nu när vi var o handlade (frystorkade jordgubbar m yoghurt och torkade jordgubbar), och himmel, vad gott det var. En cocacola också, så hade det varit fulländat...

Idiotiska nyårslöfte.

När jag väl fått i mig lite lunch (japp, jag äter inte frukost, för jag stiger upp så sent så jag går direkt på lunchen istället) stack jag till gymmet. 14-15 killar och 0 tjejer hade fått samma idé, så jag var i klart underläge, upptäckte jag. Men vad tusan. Tränade nån timma, sen hem och duscha, tracka Anna medan hon lagade mat, åt en avokado och kollade när Daniel skulle cykla iväg. Jag och Anna stod och bligade i fönstret, för han hävdade att hans cykel var som Dag-Ottos, trampar och trampar och inget händer. Jo, mycket riktigt. Daniel trampade runt femtioelva varv innan cykeln ens gjorde tillstymmelse till rörelse. Och jag och Anna smällde av, skrattade halvt ihjäl oss i köket, snacka om att se fånig ut!

Och sen stack vi och handlade. Södercentrum. Jag praktiskt taget storhandlade, och det var tungt som fan att bära hem, kan jag tala om! Vi är som en halv musikal när vi är ute och går. Inte så varierande, men ändå. På vägen dit sjung vi "There's a possibility" (jaa, den jobbiga låten), eller, den mening som Anna och jag kunde. Jag har "Du e la go" på hjärnan, så blev lite svängar där också. Och vi sjöng "You and me (in my pocket)".

Sabla liv.

Aja, nu ska jag plugga. Ohoj!

Och, om jag ska vara ärligt, jag har ingen pluggmotivation whatsoever. Jag vill lägga mig i sängen, kolla på Big Bang med en fet godispåse och en gigantisk cocacola.

I wish you were a little bigger
not just big but really fat
doors you would no longer fit through
in my bed you'd have to stay
I often wish that you had feathers
I'd keep you in a giant cage
all day long I'd sit and watch you
I'd sing for you and that would be okay

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0