Jonnieponken

... to dear old Donegal

Det är nu totalstopp i avloppet i köket. Hörde John och David (Daniel?) dividera om att Kalmarhem borde ha stående besök hos oss kl 7 varenda måndagsmorgon. Helt klart en idé.

Vad är det dom brukar säga? Nej förresten, det är om gamla människor, kom jag på nu... Det som inte gör ont funkar inte, och det som funkar gör ont.

Det var faktiskt inte särskilt applicerbart på korridoren, inte i mitt huvud, inte nu.

Jag kollade på Big Bang i eftermiddags, och jag hade hysteriskt roligt. Och tydligen skrattade jag alldeles för mycket, för plötsligt svor David och ropade att jag borde minsann plugga lite istället! Varför då?!

Jag menar hallå, vågskål? Big Bang eller plugga?

Om en stund kommer en allt annat än efterlängtad återförening att ske. Min högra käke har hotat att driva mig till vansinne mest hela dan, så inatt blir det till att sova med min vackra, gröna bettskena. Det är inte bekvämt nånstans, ska jag tala om. Särskilt inte när man inte haft den på ett par månader och den har blivit lite deformerad... xD

Anyways, jag är blixtertrött och i ett svagt ögonblick på fyllan i onsdags lovade jag Anja att stiga upp o äta frukost med henne tisdagar och torsdagar. Dom säger ju att man aldrig ska ångra nånting, men tja... Det här ligger helt klart nära till hands! ;)

Övrigt? Två förkylda/sjuka/klena människor i korridoren. SNÄÄÄÄLLA, smitta inte mig!

Freedom's just another word for nothing left to lose
nothing left is all she left for me