Båtliv del 5 - Internationellt vatten
När vi är ute och kajkar runt, händer det ofta att man stöter på båtar från alla möjliga gudsförgätna ställen, typ Danmark och Tyskland. Eller Holland. Det är väl de vanligaste. Ibland dyker det upp flaggor som man inte har en susning om, men det är rätt trevligt, för då kan man spendera en halv dag med att diskutera vilket land den där båten kan härstamma från. Mjae, vi arbetar väl inte ihjäl oss där ute, direkt.
I alla fall, båtmänniskor är för det mesta rätt sociala varelser. Och visst kan det bli dumt ibland…
Pappa och jag hade dragit upp till Kristianopel, det var vecka 28 och pappas första semestervecka. Mamma skulle mönstra på på fredagen. Vi klämde in lilla Minimaxen bland alla båtar, Kristianopels hamn är inte stor, men det formligen kryllade av båtar. Innan kvällen var slut låg vi hoptryckta mellan två tyska segelbåtar. Fendrarna, som i vanliga fall är sisådär 15 cm tjocka, var så klämda att de nog hade smalnat ihop till 2-3 cm. Vi trodde aldrig de skulle återhämta sig. På den enda platsen där man kunde ligga längs med, där låg de 7 båtar utanpå varann. Jag och pappa gick och räknade på kvällen, jodå. 76 båtar låg där. Inte illa!
Dagen efter satt jag och fiskade på utsidan av piren, medan pappa satt jämte med kikaren nära till hands. Han fick syn på något och ryckte till sig kikaren. ”En säl, Jonna! Det är en säl som ligger och lögar sig där ute!” Han räckte kikaren till mig, och jag tittade. Vi stod och kikade på och skrattade åt sälen, när två av tyskarna kom fram och frågade på knagglig engelska; ”What is it?” Pappa är inget geni på engelska, det ska gudarna veta; ”It’s a…” han tittade hjälplöst på mig. Jag ryckte på axlarna, säl var inget ord jag hade begagnat mig av vid det laget. Pappa vände sig mot tyskarna igen och kliade sig i huvudet. ”It’s a… It’s a… Titta i kikaren!” Utbrast han till slut, och tryckte kikaren i den ene tyskens nävar, sen pekade han. Tysken sken upp; ”Aah, seal!” Pappa nickade glatt och tyskarna skrattade gott.
En annan incident, som jag inte upplevde själv, utan bara fått återberättad, det var när Stickan och… Ronny, tror jag, hade stött på två tyskar på Lilleholmen. Tyskarna var två gamla gubbar som inte kunde nån svenska och knappt ingen engelska. Men den ene hade vart i 65-årsåldern, och den andre strax över 70. Stickan hade suttit nere i båten, tyskarna satt på klipphällen i varsin brassestol. Så reste sig den ene tysken för att gå ner i deras båt, och väl han hunnit därifrån tog en vindpust tag i hans stol. Stickan är inte SÅ vass på tyska, men han måste ju förvarna gubben. Stolen höll ju på att blåsa kull! Så Stickan hojtar för full hals, samtidigt som han pekar; ”Ah! GESTOLEN GEFALLEN!”
